Den europeiska hawaiigitarrens okrönte konung. Populär och folkkär, men fick aldrig den respekt han förtjänade.
Yngve Stoor föddes 1912 och dog 1985. Han var Sveriges främste hawaiigitarrist, utan jämförelse. Redan i slutet av 1920-talet specialiserade sig Stoor på hawaiimusik och han gav ut 35 LP-skivor och skrev omkring 300 låtar. Den mest framgånsrika är Sjömansjul på Hawaii från 1945. Yngve Stoor var en entusiastisk vän av Söderhavet och gjorde nära 50 resor i området. Hans musik spelas oftare i Hawaii än i Sverige.
Yngve Stoor gav ut de flesta av sina skivor på egna etiketten Lani, en förklaring till varför det finns så många signerade skivor i omlopp (ofta med texten »Med hälsningar Yngve Stoor« eller »Varma hälsningar Yngve Stoor«).
Under en tid drev Yngve Stoor musikaffär på Hantverkargatan 54 i Stockholm; Yngve Stoor Musik och Radio.
Yngve Stoor är begravd på Västberga begravningsplats i Älvsjö, Stockholm.
Av Magnus Nilsson
{ 2 comments… read them below or add one }
I sammanhanget ska vi inte glömma den finländske motsvarigheten till Yngve Stoor: Onni Gideon. Hans storhetstid ssammanföll med Stoors: sent 40-tal till tidigt 50-tal. Gideon uppträdde även som clown. Han hade i sitt band finländska elgitarrpionjärer som Herbert Katz och Onni själv fick lapsteel-gitarrer byggda av både ljudföretaget Sarco och gitarrbyggaren Johannes Malmström i Helsingfors, med pickuper av Leif Renwall. Detta var innan man kunde hitta elgitarrer i finländska musikaffärer!
Jag har aldrig varit på någon Söderhavsö. Men hoppas att jag någon gång får chansen att åka dit… Träffade aldrig Yngve, men min pappa kommer ihåg honom.
Christer Stoor, Hallstahammar