Med artisten i köket

Spaghetti Sauce and Other Delights

Steget från scenen till köket är kort, inte bara geografiskt. Många artister har fått smak för restauranglivet under åren. Nu inleder vi jakten på artisterna i köket…

Fler och fler kockar blir kändisar, de är med i kocklandslaget, har teveprogram, ger ut kokböcker i en aldrig sinande ström… Men under många år har tåget gått åt andra hållet; kändisar blir kockar, eller åtminstone restaurangägare. Eller hotellägare. Eller ägare av nöjespalats.

Med skilda resultat. Gemensamt har dock projekten under 1900-talet haft – det spektakulära. Dels smäller det högt i sig, att ha en kändis bakom etablissemanget, dels går det ofta bra/katastrofalt med buller och bång… Som sig bör när artister – eller allmänna kändisar – är inblandade.

Den blonde cowboyen, svenskättade William Clauson, hade en framgångsrik karriär i fäderneslandet under 1960-talet. Han var med om att starta den första mexikanska restaurangen i Sverige, El Sombrero i Stockholm, varifrån han också spelade in en live-LP.

Thomas Ohman tipsar om följande:

Eleanor Bodel drev gästgiveri i Härnösandstrakten (tror jag) på 70/80-talet. Bosse Parnevik hade ett par procentandelar i Mälardrottningen (Barbara Huttons fd. lyxyacht) på 80-talet, men ändå sa man att det var "Bosse Parneviks krog".

Robert Svensson lämnar dagen därpå en korrigering kring det geografiska:

Eleonor Bodel har hamnat i fel ända av Ångermanland. Inte Härnösand i söder utan i norr, inne i Västerbotten (?), Nordmalingstrakten tror jag stället låg.

Och från Ingmar Norlén nås vi av följande detaljer:

Om ni söker svenska artister i restaurangbranschen så kan jag direkt nämna Ray Adams, som i början av 1980-talet drev salladsrestaurang i Uddevalla. Han hette egentligen Ragnar Asbjörnsen, var född i Oslo och gjorde en makalös succé 1962 med Violetta, De tusen sjöars land och ytterligare några evergreens. Han turnerade också i folkparkerna med Mike Landon från Bröderna Cartwright.
Skötseln av salladskrogen kolliderade med stora problem med ett mögelhus som Ragnar hade köpt. Efter några år sålde han rörelsen och återupptog sången. Ray Adams var född 1931 och avled i cancer 2003. I samband med hans 70-årsdag skrev jag en biografi över honom, Hör min sång – boken om Ray Adams, som utkom på Gondolin förlag.
Med hälsning
Ingmar Norlén

Ingmar berättar vidare:

Visst minns ni Curt Borkmann, som spelade revy med Tjadden Hällström och Hagge Geigert? Och som gjorde en och annan platta och mellan varven var fotomodell i Ellos postorderkatalog? För bara ett par år sedan köpte han hotellet i Överum strax norr om Västervik. Jag var där och gjorde ett reportage för Hemmets Journal. Hotellet liknade Fawlty Towers i John Cleeses TV-serie. Han fick det förhållandevis billigt men kom inte riktigt igång. Han hade en hel del planer för framtiden, men det gick nog inte riktigt bra. Nu har han sålt hotellet och har förmodligen återvänt till sin verksamhet som modekonsult.

Synd att man inte hann tillbringa några nätter där 😉 Förresten hade väl Curt Borkmann bandet Curt Borkmann & The Quartunes i början av 1960-talet?

Och Ingmar Norlén brukar inte vara sen med att plocka fram en obskyr Johnny Bode-anekdot ur bakfickan (en rymlig bakficka!). Självklart finns det en med restauranginslag:

Johnny Bode hade en son som hette Sigge. Han föddes 1928, när Johnny var 16 år, och avled i december 2003. Johnny berättade att Sigge blev till mot staketet vid folkparken i Skara.
– Staketet följde kommungränsen. Hade jag satt på tjejen på andra sidan hade det blivit tio kronor billigare underhåll i månaden, sade han.
Sigge, som i ungdomen bar sin mors efternamn, Jätbrink, utbildade sig inom restaurangbranschen men var också verksam som trubadur i mindre omfattning. Sigge Bode bosatte sig i Leksand i Dalarna, där han drev en restaurang tills sjukdomen tvingade honom att upphöra med rörelsen.

Och här kommer ytterligare ett tips från Ingmar:

Här i Arvika ser jag honom ofta stå och prata med gubbarna i spelhörnan på Konsum. För drygt 30 år sedan, 1973, hade sångaren Ove Köhler en långliggare på Svensktoppen, Den gamla dansbanan, som blev en veritabel landsplåga. När jag återvände till min hemstad Arvika efter ett kvartssekel i förskingringen upptäckte jag att västgöten Köhler hade flyttat hit och bosatt sig i den gamla banvaktsstugan som ligger nästan mitt i stan. En period i början av 1980-talet drev han sommarrestaurangen på Sågudden ett par stenkast från den lilla stugan. Ove Köhler har passerat de 70 med ett par år. Det händer att han sjunger offentligt, men bäst tycks han trivas med att köra omkring med en gammal rostig lastbil.

Även Bruno Wintzell hade planer på att ge sig in i restaurangbranschen, då han – troligen i samband med ställets konkurs på 1970-talet – gjorde ett försök att ta över Grants taverna på Strandvägen i Stockholm. Av detta blev intet, restaurangen byggdes om till kontor.

Sunkits egen Jerry Prütz minns sin barndoms humledoftande litteratur:

I den utmärkta kombinerade reklam och receptsamlingen Kom in på en öl och en smörgås figurerar mången kändis. Trubaduren Olle Adolphsson bidrar med en då nyskriven visa Du och ditt öl som även finns med på flexidisk i boken. Tyvärr saknas den i mitt exemplar. Stig Claesson, eller Slas som han är mera känd som, medverkar med en kort novell under namnet Flynn Hotel incident (finns att läsa i sin helhet i boken Ugnstekt gädda), Beppe Wolgers har gjort ett flertal klistermärken att sätta upp. De kallas här i boken "Ölplojar". Boken är fyndigt illustrerad av Ströyer och medverkar gör även storheter som Jolo, Piraten och Herr Ehrenmark. Man kan välja mellan smaskiga recept på Potkes, sillmackor och annat som får det att vattnas i munnen på varje sann och riktig ölvän. Denna lilla skrift är utgiven av storbryggieret Pripps någon gång i slutet av 60-talet alternativt i början av 70-talet. En anspråkslös liten bok man har stort nöje av. Undertecknad hade den i sitt barndomshem och fann stor glädje av de olika recepten och bilderna på kylda ölflaskor. Sämre uppfostran kan man få'¦

Från Erik Ohlsson får vi tipset om Hayati Kafé (vilket gjutet namn för artist som öppnar restaurang!)…

Apropå artister i köket; glöm inte Hayati Kafé, som med charmig turkisk accent klättrade på Svensktoppen 1968 med en svensk version av Bobby Darins Things, döpt till Sån’t. 1974 öppnade han restaurangen och nattklubben Hayati’s Café på Sveavägen i Stockholm. Se vidare Hayatis hemsida, www.hayatikafe.com.

Sunkits medarbetare Fredrik af Trampe påminner om ett färskare projekt. Benny Andersson – känd både genom popgruppen ABBA och sitt samarbete med Åke Uppman – är en av ägarna bakom hotell-, konferens- och bioanläggningen Rival vid Mariatorget i Stockholm.

Från Magnus Carlson kommer detta tips:

Angående er sammanställning av artister som startar krogar kommer jag dirkt att tänka på Dr Albans inblandning i Stacy’s på Norrlandsgatan (?) och Markoolios inblandning i Ciao Ciao vid Odenplan! Undrar om inte Rob’n’Raz är inblandade i Blue Moon Bars lilla VIP-klubb… Wow!

Lars Lagerkvist vidgar våra vyer (både geografiskt och musikaliskt) med detta tips:

Angående artister i restaurangbranschen: Eftersom ni har med en norrman (Ray Adams) och en turk (Hayati Kafé) så tänkte jag att en amerikan även kunde få vara med: Stu Cook (passande efternamn) , basist i Creedence Clearwater Revival hade restaurang i USA under några år. Numera turnerar han tillsammans med CCR-trummisen Doug Clifford och framför CCR-låtar i bandet Creedence Clearwater Revisited.

Av Magnus Nilsson

3 comments

  1. Per-Olov Berndalen
    22 november 2009 at 18:43

    Jag vill tillrättaläggaoch komplettera Ingmar Norléns inlägg om Ove Köhler. Som Oves vän och ackompanjatör sedan 25 år kan jag berätta att Ove nu är 78 år år men är otroligt vital fysiskt och röstmässigt. Den gamla dansbanan är förstås den mest kända låten Ove gjort men han är väldigt mångsidig och har en mycket stor repertoar; Taube tolkar han förnämligt, den gamla vistraditonen likaså, men vad inte många vet är att han också är en utmärkt operett- och musikalsångare, för att inte tala om evergreens i Jules Sylvains anda som han gör förnämligt. Ove är mycket medveten om textens betydelse i varje nummer han presenterar vilket gör hans tolkningar väldigt högklassiga. På senare år har han framträtt mycket i Norge där han rönt mycket uppskattning. Hade Ove valt att bosätta sig i en storstad och velat satsa fullt ut på en karriär hade vi sett och hört betydligt mer av honom…

    Per-Olov Berndalen, lektor vid Musikhögskolan Ingesund, tillika pianist

  2. Magnus Nilsson
    22 november 2009 at 18:49

    Tack för din mycket upplysande kommentar, Per-Olov!
    / Magnus Nilsson, Sunkit

  3. Sture Bergström
    30 augusti 2012 at 17:50

    Tack :

    Kommer aldrig att glömma en midnatt på en servering på Spelmansstämman i Ransäter för nu kanske 20 år sedan. Ove satt tillsammans med en annan person – jag visste då inte vem Ove Köhler var. Eftersom det var stängningsdags reste den som sedan visade sig vara Ove Köhler och sjöng ”Du ska ha tack …, kort därpå fick han komp av tre norska dragspelare. Helt fantastiskt – kalla kårar av en fantastisk sång. Jag frågade runt vem han var. Norrmännen visste inte heller men sa …han kunde sjunga ..ja
    sannerligen. Glömmer aldrig detta. Önskar jag fick berätta denna min upplevelse lite mer utförligt någon gång direkt till Ove Köhler
    som är min sångidol alla kategorier.
    Med Bästa Hälsningar

    Sture Bergström /sture.bergstrom@comhem.se

Leave A Comment

Please be polite. We appreciate that. Your email address will not be published and required fields are marked

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.