Hurriganes – kanon eller kalkon?

Hurriganes, detalj från skivomslag

Finlands mest dieseldoftande och denimklädda reliker, Hurriganes, är inte glömda. Men omdömet om deras storhet växlar; även hängivna fans vacklar mellan kanon och kalkon. Sunkits gästkrönikör Garry Nilsson reder ut begreppen.

Hurriganes var hela Finlands musikaliska stolthet under 1970 och 1980-talen. Kan man verkligen kalla dem ett kalkonband? Kan man säga att de lät ‘sunkit’? Riskerar man inte då att få en kniv i ryggen, eller att få en sten från något bastuaggregat slagen i bakhuvudet?

Jag tror jag tar den risken, eftersom jag på den tiden verkligen älskade denna finska rocktrio.

Musikaliskt sett fanns det absolut inget att anmärka på. De tillhörde Europas allra bästa liveband och gitarristen Albert Järvinen räknas fortfarande som Finlands kanske bästa genom tiderna. Järvinen dog dessutom som en klassisk rockstjärna. Han avled 1991, blott 40 år gammal, på ett hotellrum i London, efter ett hårt liv med alldeles för mycket sprit. Året dessförinnan dog basisten Cisse Häkkinen.

Varför i hela fridens namn placerar jag Hurriganes hos Sunkit? Jo, du som lyssnat på bandet, har du verkligen lyssnat på texterna? Här hittar vi en lyrik som är hämtad direkt från grundskolans årskurs 3. Med ett finsk-engelskt lexikon i högsta hugg satte herrarna Aaltonen, Häkkinen och Järvinen (samt ibland Ile Kallio som ersatte Järvinen då denne inte kunde hålla sig nykter) ner och plitade ihop det ena kanon.. förlåt, kalkon -alstret efter den andra.

Låt mig bjuda på några exempel.

Från Get on (Roadrunner, 1974):

Well, old Alabama, just a sweet Carolina
Just a-rockin’ and rollin’ may leave town
Got to be a scoogie, lay on my boogie
Let me hear you say you got my hole around
Got to be a scoogie, bing bong bang
Ain’t got no rollin’, ain’t got no holdin’
Get on, get on baby, get on
Get on, get on baby, get on
Well, let me be, rock and roll with me

Och från Mary Jane (Crazy days, 1975):

Hot rod stands, my pilot ‘cross the border.
Mexicana fuzz don’t ever see his wings.
Happy landings high up in the mountain,
Up that peak you really feel a king.
Mary Jane, Mary Jane, I’m coming.
Mary Jane, Mary Jane, hold on now.
Mary Jane, J-J-J-J-Jane, I’m flying.
Mary, Mary, take me to the moon.

Samt från Woo-oo-oo-oo-o (Hot wheels 1976):

Woo-oo-oo-oo-o, can I tell you
Woo-oo-oo-oo-o, what I do
Woo-oo-oo-oo-o, come back honey
Woo-oo-oo-oo-o, love to you
Stop all your foolin’ games
I show you what I do
Woo-oo-oo-oo-o
Woo-oo-oo-oo-o
Gonna take you in my arms
And make cool love to you
Woo-oo-oo-oo-o
Woo-oo-oo-oo-o

Ren och skär nonsenspoesi som visserligen rimmar ibland, men oftast helt saknar mening och sammanhang. Man undrar hur de tänkte när de satt och gjorde låtarna. Kan det varit så här? ‘Grabbar, jag har en sjysst gitarrslinga här. Den svänger som fan. Jag hörde förresten en låt på radion i morse. Dom sjöng nåt om rockin’ and rollin’ och boogie. Vad säger ni om den här textraden Got to be a scoogie, lay on my boogie? Vi försöker hitta på några ord kring det i lexikonet och sen kör vi’.

Fast i ärlighetens namn så smög det sig väl in en och annan riktigt udda låt i gruppens repertoar. 1981 kom albumet Fortissimo. Ett hyggligt album, även om det riktiga gunget saknades. Man hade också fått hjälp med texterna av engelsmannen Jim Pembroke. Men på a-sidans sjätte spår hittar vi Teardrops. Detta måste vara den märkligaste inspelning Hurriganes gjorde. Av någon anledning fullständigt mördar man en hygglig rockballad sångmässigt och med jämna mellanrum ylar den hesa och spruckna sångstämman likt en varg mot månen.

Det finns även några andra verkliga godingar i gruppens repertoar. På en platta från 1977, 16 golden greats, visar man prov på härlig självgodhet, då man spelade ett gäng rockklassiker tillsammans med ett gäng egna ‘golden’ kompositioner. Mest minnesvärd är tolkningen av Red River Rock (som gjordes känd av Johnny & The Hurricanes). En av herrarna spelar på kazoo och denna instrumentella låt avslutas med en egenhändigt skriven vers med något som tycks vara en blandning av svenska, finska och engelska. “Censuren” förbjuder mig att skriva ned min egen tolkning av den, men låna den gärna ett öra och försök själva!

Hurriganes musik lever fortfarande kvar, då trummisen Remu Aaltonen spelar vidare med olika konstellationer. Mer om Finlands kanske största rockband genom tiderna finns på www.hurriganes.se. Sajten är helt på svenska!

13 comments

  1. Robban
    24 september 2014 at 12:19

    Garry, jag gillar vad du skriver. Men du har ju inte fattat “hela” grejen. Det stämmer att de var ett av Europas bästa liveband. Men nonsenslyriken du förlöjligar dem med…. Titta på Led Zeppelin som satt i studion och våndades och försökte hitta på texter som inte betydde ett skvatt. Eller ta “Be bop a lula”. “She loves you yeah, yeah, yeah…”Det behöver inte vara några poetiska djupsinnigheter när det gäller rock and roll. En stenhård spark mellan benen är vad det handlar om. Älskar fortfarande deras raka rör. Kolla på AC/DC eller Ramones. Det är genialt att med tre ackord skapa magi. Status Quo har spelat samma låt i alla år. Men det är en förbannat bra låt.
    Roadrunner,Use no hooks, Hot Wheels, Stranded in the jungle, Sixteen golden greats och 10/80 är plattor du borde lyssna på. Dessutom var det engelsmän som Richard Stanley och Jim Pembroke som skrev många av deras texter, något som sångaren och frontmannen Remu tolkade väldigt fritt. Precis som det anstår en stor artist.

    Sätt på låten Shorai, Shorai så förstår du grejen.

  2. jimbo
    24 januari 2015 at 19:37

    Remu kan inte engelska. Han slänger ur sig fraser och ord men har ingen aning vad de betyder.

  3. Johan
    19 maj 2015 at 19:39

    Signaturen Robbans inlägg haltar lite i jämförelsen med AC/DC, åtminstone om man tänker på tiden då Bon Scott sjöng. Denne kunde nämligen spotta ur sig texter som – jämförelsevis – är ganska bra. Inte vad gäller innehåll, men i konstruktionen.

  4. Limonero
    06 oktober 2015 at 12:40

    En gång spelade Hurriganes på samma festival som Mötörhead. Remu och Albert drev omkring backstage och råkade gå förbi Lemmy Kilmister, som stod och vomerade i en hink. När han varsnade Remu rätade han på sig, pekade med fingret och röt: “I KNOW YOU!” Remu vände sig till Albert och frågade förbryllat: “Mitä se sanoi? Mitä se sanoi?” (Vad sa han?). Härav framgår, att Remu inte har ett hum om ens den enklaste engelska, vilket förvisso kan te sig märkligt med tanke på hans långa bana som rock’n’roll-musiker. När Hurriganes grundades bestämde han att namnet skulle stavas med “g”, inte “c”, för att det var “mer Texas” så. – Anledningen till att Lemmy kände igen honom var förresten, att de träffats på 60-talet då brittiska The Rockin’ Vickers, med Lemmy på gitarr, gjorde en turné i finska Lappland och där stötte ihop med The Creatures, ett helsingforsband med Remu som trummis.

    På höjden av sin karriär spelade Hurriganes i Köpenhamn som förband till Thin Lizzy. Det var ett jädrans drag från början, och publiken var helvild. Men i kulissen stod en lömsk Phil Lynott och gnisslade tänder, och när han fick nog kommenderade han scenmästaren att slå av strömmen på scen, vilket också skedde. Så var det slut på det kalaset för Remu & Co. , vilket var skada.

    En klassisk studioanekdot handlar om en session där teknikern frågade Remu om bandet ville använda Dolby, dvs. brusreducering. Remu visste väl inte vad det var, men önskade inte verka okunnig och svarade för säkerhets skull nonchalant: “No, laita snadisti” (Tja, bara lite grann då).

  5. Steffo
    06 november 2015 at 14:19

    En annan skön anekdot är att Eldkvarn skulle spela på samma festival scen som Hurricanes. Någon av gossarna i Eldkvarn fann en Hurricane tilsammans med ett helrör vodka mitt på bordet i en tom loge. Herr Eldkvarnare kände sig både social och en smula törstig så han gick in och försökte med föga resultat vara en trevlig kille. när han frågade om han fick ta en slurk ur helröret fick han det korta och enda, men samtidigt tydliga svaret. “pehöver sälv”. Frågor på detta?

  6. adam Seven
    12 mars 2016 at 3:14

    Hurriganes har inget att göra med lyrik.

    Huriganes var ett boogie band. Det betyder att det handlade m att ha kul. Storyn bakom Get On är att bandet spelat sina låtar i studion i Stockholm, men en låt rymdes. Då sade trummisen Remu till fantomgitarristen Albert Järvinen o bassisten Cisse (Christer): Spela Johnny B Goode på dubbel hastighet!

    Remu kunde inte engelska, så han sjöng något som lät som engelska. Normalt hade Cisse, som var svenskspråkig, skrivit låtarnas ord på fonetisk engelska åt Remu. Nå, låten vann European Pop Jury, en radiotävling, och på 70-talet sålde man nothäften, vilka även hade text. Nu gällde det att försöka hitta på riktiga ord till Remus låtsasengelska.

    Härifrån kommer de tokiga orden till Hurriganes Get On. Bedöm inte lyriken i Hurriganes låtar. Den är totalt irrelevant.

  7. adam Seven
    12 mars 2016 at 3:24

    En ännu roligare sann story är när Hurriganes spelade som warm up åt Thin Lizzy i Stockholm. Remu kände teknikerna o hade kommit överens om att Hurriganes spelar med samma volym som Thin Lizzy.

    Bandet spelade o publiken blev tokig. Phil Lynott, chfgen från Thin Lizzy blev osäker och till slut drog han strömmen ur och då slutade Hurriganes warm up gig. Remu har kommenterat: ” Jag var nära att slå på käften åt krullhåret”.

    Och före du beskyller Remu för rasism mot mulatten Lynott, måstre du notera att Remu är halvzigenare. Då kan han ju inte vara rasist 😉

  8. Timo L.
    11 juli 2016 at 10:32

    Detta var det roligaste jag läst på länge!
    En som bodde i Finland (Borgå) på 70 talet före resan över pölen och här har man härjat sedan dess, kommer ihåg detta band, man kunde ju engelska redan då och man tyckte att det lät lite finskengelska över det hela, men va fan det var / är ju rock!
    Sedan att man fastande totalt för Deep Purple är en annan femma!

  9. Mike
    06 mars 2017 at 15:12

    Missat hela poängen om du retar dig på texterna! Gör det ju nästan ännu råare näe dom struntar i sånt

  10. Stefan Gustavsson
    10 april 2017 at 17:35

    Ett av de bästa livebanden, såg dem flera gånger i Sverige runt 1980. Utomhus på scener som Kärringryggen i Hultsfred och Gubbakulan i Vrigstad. Järnet hela giget och mellansnacket var att Remu skrek rock’n’roll några gånger och sedan fullt blås igen! Underbart!

  11. Tommy
    22 juli 2017 at 11:07

    Tyvärr missade jag tillfället på Isstadion då de var förband åt Thin Lizzy, såg Lynott & co i Scandinavium dagen innan.
    Jag har ett tidningsurklipp sparat dock – och med denna går historierna isär betänkligt med hur “bra” Hurriganes varit den kvällen. Enligt skribenten så hade bandet blivit fullständigt utbuat, folk hade kastat upp stolar på scenen och undertecknad sällade sig med Lizzy-publikens tycke. Han skrev att “om han kunde köpa upp alla gitarrer som fanns i världen så skulle han göra det, bara för att slippa höra Hurriganes spela igen”.

    Jag såg Hurriganes i Mjölby 1980 eller nåt sånt. Det lät förjävligt, men det är en annan femma.

  12. C-M Boberg
    02 november 2017 at 14:08

    Så här var det Lizzy hotade med att inte spela och Hurriganes tvingades avsluta efter ca. 25 min i Stockholm -79 sen finns det (2?) recensioner på svenska som jag läst en tyckte dom spelade rockstandards (kanske den som ovan tänker på?) och den andra tyckte Lizzy skulle tacka Hurriganes för en bra show och Ema Telstars Johansson bad om ursäkt (fega) som inte lät dom spela klart och Ganes fick bara använda en bråkdel av ljud, ljus och inte sin egen gubbe bakom mixerbordet dessutom tog det över en timme innan Lizzy gick på scen och att dom skulle blivit utbuade är skitprat om dom sen var kassa eller ej ?? Men på den här tiden blåste dom över det mesta oavsett förband eller inte och Thin Lizzy hade ingen aning om dom där (ryssarna) finnjävlarna.

  13. Vanhedern
    21 augusti 2018 at 0:08

    Såg Hurriganes i Pajala 1978. Lång biljettkö men tänkte att stjårnor som dess är väl sena som vanligt . Exakt 22 på utsatt tid slog Remu igång på trummorna. Under timmen som konserten pågick stod de första tjugo raderna inte stilla en sekund. Vilket ös och respekt för sina fans. Sen får det vara hur det vill med engelska språkkunskaper och texter.

Leave A Comment

Please be polite. We appreciate that. Your email address will not be published and required fields are marked

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.