Tom Zacharias är död

Den legendariske rockartisten Tom Zacharias är död. Han blev 62 år gammal.

Vi har sent om sider nåtts av beskedet att Tom Zacharias har dött. Tom föddes den 27 mars 1948 och dog den 20 augusti 2010.

Tom Zacharias var generationskamrat med Kenta och Stoffe, som skildras i Stefan Jarls klassiska filmer Dom kallar oss mods (1968) och Ett anständigt liv (1979). Tom umgicks i de kretsarna och levde det “hårda livet” i Stockholms underground i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

Samtidigt drogs Tom till teaterlivet och påbörjade studier vid Calle Flygares teaterskola.

Det tycks som att alla som hängde i det löst sammansatta gänget kring Kenta och Stoffe på något sätt medverkade i olika rockband. Tom Zacharias var inget undantag och 1972 debuterade han med en singel i eget namn på en underetikett till MNW; Josephine.

Av allt att döma blev debutsingeln en flopp, men detta hindrade inte att Tom redan året därpå fick ge ut en LP på Europafilm. Skivan, med det fantastiska namnet Är du ärlig är du härlig, kan sägas vara en förstudie till senare skivor. Tom sjunger till eget gitarrkomp och det är svårt att förstå vad skivbolaget såg för potential i satsningen.

Europafilms tålamod var märkligt nog inte slut. Uppföljaren Horar gör vi alla! släpptes 1975 och var en betydligt rockigare produkt. I kompet hittar vi gitarristen Tommy Broman, basisten Lars Bergström och Rolf Alex på trummor, tre namn som dominerar under Tom Zacharias artistiska glansperiod.

Det var samma år som Tom träffade på två “affärsmän”, som fått för sig att man kunde tjäna stora pengar på att producera porrskivor. Johnny Bodes försök i genren hade ju varit mycket framgångsrika. Att uppdraget gick till Tom Zacharias var nog mycket en slump, men visst känns valet naturligt , en undergroundrebell som just gett ut ett album med titeln Horar gör vi alla!

Det är oklart hur glada de lycksökande uppdragsgivarna var över resultatet, men Belinda och uppföljaren Belindas döttrar (båda 1975) var försäljningsmässiga framgångar. Innehållet var grovt och får Johnny Bodes eskapader att framstå som riktigt salongsfähiga.

Därefter dalade Tom Zacharias (redan haltande) karriär rakt ned. Han återkom 1979 med barnskivan Alla vi barn, som gavs ut i ett obegripligt sammanhang på etiketten Mudist. Musikaliskt ligger den nära Belindas fuzziga, progressiva rock. Omslaget gjordes av Carsten Regild, varför albumet har ett värde också utanför musiken.

På egen hand gav han 1984 ut sin sista LP i eget namn, Till frukost. Med hjälp av musikaliska vänner fick han ihop en lång lista medverkande, men provokatören Zacharias låter trött och oinspirerad. Skivan fick aldrig kommersiell distribution, utan de exemplar som finns på marknaden är sådana som Tom själv sålt eller gett bort.

Det kunde ha varit det sista kapitlet i sagan Tom Zacharias. Men 2004 återutgavs Belinda och Belindas döttrar , samt de engelskspråkiga versioner av låtarna, som spelats in men inte getts ut , på Subliminal Sounds. (En skiva som du kan beställa från Sunkit.)

Releaseparty för skivan hölls på en av Sunkits klubbkvällar på Bröderna Olssons. Jag pratade en stund med Tom, som jag fick ett mycket gott intryck av. Han var chosefri, öppen och , naturligtvis , mycket smickrad över uppmärksamheten.

Man ska akta sig för att skriva om saker man har vaga aningar om. Men eftersom så litet finns nedtecknat om Toms person, så gör jag det ändå. Med brasklappen, att jag kan ha helt fel.

Vi pratade om vad han gjort sedan Belinda-tiden. Tydligen hade han hankat sig fram som lärarvikarie och levt på väldigt knappa resurser. Länge, eller hela tiden, bosatt i Hornstull i Stockholm. Han hade barn, som vid vårt möte var kring gymnasieåldern. Tom trodde själv att de hade skämts för vad deras pappa “haft för sig” i livet, men att de kanske på senare år såg med andra ögon på hans produktion , inte minst sedan Belinda nått en ny kultstatus.

Tom Zacharias beskrev sitt umgänge under 1970-talet, räknade upp vilka som fortfarande var i livet… och vilka som fortfarande var fast i missbruk. Så såg ruinen ut; antingen död eller missbrukare.

En turné lär ha varit på gång efter återutgivningen, där Tom skulle backas upp av både band och dansare – allt i en för honom karaktäristisk kaxig stil. Men i sista stund ska han ha backat ur, och det av ganska vaga anledningar. Personligen tror jag att Tom Zacharias hade svårt att backa upp den bild han ville ge av sig själv, att han innerst inne inte var den sanningssägande, uppkäftige provokatören… utan helt mänsklig.

Vila i frid, Tom Zacharias.

Av Magnus Nilsson

Länkar

Tack

Tack till Gustaf Görfelt.

5 comments

  1. Ludophile
    14 september 2010 at 14:03

    Jamen… Chosefri, för fan – inte sjåsfri.

  2. Magnus Nilsson
    14 september 2010 at 14:07

    Börjar man skriva saker klockan halv sex på morgonen, så blir det lätt… knakigt.

  3. Jan Ulf
    24 mars 2012 at 19:41

    Tom!
    Min käre vän, jag ser till min bedrövelse att du lämnat oss.
    Du ägde sant geni, både som låtskrivare, författare och musikalisk motor tillsammans med dina lekfulla o precisionsspelande bandkamrater!

    Tyvärr fick du aldrig det stora och breda erkännande du så väl förtjänar. Du satte ju en ära i att a-l-d-r-i-g vara politiskt korrekt och att att ständigt ifrågasätta a-l-l-t, även dina egna värderingar. En riktigt besvärlig djävel med andra ord. En riktigt, riktigt besvärlig djävel… Och därför hölls du borta från alla möjligheter till publik framgång.

    Som arv efterlämnar du till oss sörjande en samling musikaliska mästerverk, fortfarande före sin tid och mer aktuella än någonsin. Leta rätt på dessa pärlor, stora upplevelser väntar för rätt person!

    Din mörksvarta verklighets- och samtidssyn, din spontanitet och medryckande glädje, din humor och din värme, din generositet och din knivskarpa klarsyn är de sidor hos dig jag spontant minns först.
    Mänskligt djup och integritet var ständiga följeslagare i din vardag.

    Tack Tom! För allt genom alla år, du har berikat mitt liv som få.

    Jan Ulf

  4. Jan Ulf
    24 mars 2012 at 19:49

    Magnus Nilsson,

    Anledningen till den inställda turnén var dels Toms fobiska scenskräck, som blev allt värre med åren. Men framför allt, den snabbt accelererande sjukdom som slutligen blev honom övermäktig.

    I övrigt: tack för dina fina historik och diskografi!

    Jan Ulf

  5. Mats Holmgren
    14 juni 2012 at 12:23

    Jag & min bror Rein & min polare Pierre träffade Tom Z runt 2004 och vi fick köpa en del memorabiala (musik & bilder) direkt av honom, sen höll vi kontakten då & då genom åren, men sen plötsligt så slutade han att svara i telefon och hörde aldrig av sig mer, NU förstår jag varför, vicket jävla skit, hoppas verkligen att du inte led för mycket under din sista tid…

    R.I.P. Tom Zacharias, “Horar Gör Vi Alla” (fortfarande)!!!

Leave A Comment

Please be polite. We appreciate that. Your email address will not be published and required fields are marked