Sunkit dansar och ler – en rapport från Stockholm Comedy Festival

På årets upplaga av Stockholm Comedy Festival deltog Sunkit som en av programpunkterna. Klubben flyttade in i stora baren på anrika Södra Teatern och Ahrvid Engholm rapporterar om kvällen.

Borde egentligen kasta mig över bidragen till SKRIVAs novelltävling. Men Sunkit hade en av sina finest hours igår kväll att det är bäst att säga några ord.

Denna månads Sunkit (normalt på Bröderna Olssons) genomfördes på Stockholm Comedy Festival, och var därför på en fredag (mot normalt måndag). Magnus och Burt tog över Södra Teaterns bar , och som man tog över!

Jag mötte Martin utanför litet efter fem, och kanske var det ett misstag. Inte att möta Martin, men tiden var nog aningen tidig. Jo, Burt och Magnus körde igång, men så tidigt hann inte folk dyka upp. Vi satt och lyssnade på Sunkits oefterhärmeliga musik och snackade ett bra tag. Om Martins nyliga USA-resa, om Kapten Stofil, om allt möjligt; Martin satt och SMS:ade en del kompisar också. Folk var på ingång, men det tog viss tid.

Framemot normal Sunkittid (20.00) började det bli fullt. Ovanligt många bekanta ansikten dök upp. Danne var kul att se, med kompisen Erik, Trampe förstås, Anna-Lena, Jonna, Camilla (som under kvällen verkligen dansade och log), Kalle, Cia, litet senare Charlotta och Pernilla. Jaan och hans gäng såg jag också (men vi hann väl bara mötas kort i någon ringdans).

Fick uppleva einsteinsk tidsdilitation, dvs det här om att tiden dras ut när ljuset mörknar eller något. Eftersom jag kommit tidigt tänkte jag att 22 var lagom tid att gå. Då hann jag se Walter Kurtsson och hans Gdansk-band. Men så delade en av clownerna med röd näsa ut biljetter till ett uppträdande på komedifestivalen, och då tänkte jag: jag ser början och så går jag.

Men jag såg hela, för det var ganska kul. Det var ett par kenyanska (!) komiker och en lysande Babben Larsson. Samt Özz Nujen som garanterat improviserade lysande skämt om Skellefteå. (Det var ett gäng därifrån och det kan han ju inte ha planerat. Nå, han kanske har ett lager norrlandsskämt, men att plocka fram dem och knyta ihop dem så bra… Kurder Kan.)

Efter det uppträdde Walter Kurtsson igen, och då var klockan redan över tolv. En öl hamnade på bordet framför mig, så okej, ett tag till… men så körde man några favoritmelodier (typ Södertälje, Sidovagnsmotorcykel, Mustaschen, Johnny Bode, Eslöv med flera) och plötsligt var det liksom ingen idé att gå, för det blev nära stängningsdags (denna gång 02) och då kan man lika gärna stanna kvar.

Sunkit har en traditionell avslutning. Man spelar Lasse Berghagens smäktande "Det är slut, det är slut, det är över nu" varvid deltagarna bildar ringar på golvet under stor förbrödring och försystring.

Något om Walter Kurtsson. Har inte stött på denna tämligen bisarra artist tidigare (info på www.walterkurtsson.nu), men han är kul. Han kör rock och pock kan vi säga, tillsammans med sitt husband (tydligen) Gdanskbandet som låtsas vara polacker. Exempel ur hans show:

  • Han begär att få en "halvakustisk gitarr" varav han får upp en halv gitarr (delad på längden). Sedan spelar han på den också!
  • Han hävdar att han fått order om att bara dricka en öl under kvällen, varvid han tar upp ett jätteglas på fyra liter.
  • Han hoar och tjoar och får med sig publiken ganska bra, och stod och (skämtsamt) förolämpade en dam som stod litet vid sidan.

Sista showen avslutades med att hela bandet strippade ned till kalsongerna. Och allt inramas av gamla konsumkassar (!), de där med liggande åttan, vilka hängde som ballonger kring scenen.

Själv alternerade jag mellan att sitta i en soffa och försöka konversera (ljudnivån var ganska hög) och att studsa litet på golvet. Dansgolvet var ganska fullt, så jag tog som min uppgift att flytta undan glas som studsande folk annars skulle välta.

Danne och Camilla utförde en imponerande pardans till ett av Walter Kurtssons nummer. Camilla var överhuvudtaget mycket i farten, och drog till och med upp undertecknad till en massa skakande gående ett par gånger. (Till exempel har Sunkit en märklig sång kallad Starke Arvid och då är min medverkan oundviklig och kanske obeskrivlig.)

Om än jag såg något av komikerfestivalen, så ägnades mesta tiden åt Sunkit , som var festligt, folkligt och fullsatt och verkligen satte fart och fläng! Det blev en oförglömlig Sunkit-kväll.

Och jag som tänkte gå tidigt. Leve Einstein!

Vi skiljdes några stycken en bra bit efter 02 utanför Södran. Några tänkte dra vidare till M/S Patricia (som nu har nattklubb, men som 1940 deltog i evakueringen vid Dunkirk , skillnaden är marginell…) och det var kanske litet synd om Martin som hade ett förmiddagståg att passa. Men jag hade haft den längsta Sunkit-kvällen någonsin, så det var dags att ge efter för E=mc2 och dra hem.

Påminner mig om några klassiska ord, passande nog från efter Dunkirk:

Vi skall fortsätta till slutet. Vi skall festa på Sunkit. Vi skall festa på golvet och borden. Vi skall festa med stigande självförtroende och stigande styrka på ljudnivån, vi skall försvara vår öl, vad än kostnaden må bli. Vi skall festa i soffgrupperna, vi skall festa i ringdansen, vi skall festa vid bardisken och trapporna, vi skall festa i toalettkön; vi skall aldrig ge upp, och även om , vilket jag inte för ett ögonblick tror , Klubb Sunkit eller en del av den skulle underkuvas och svältas, skall vårt kultmusikimperium bortom smakernas gräns, falsksjungande och vaktad av våra DJs, fortsätta festandet tills, när musikgudarna så vill, Nya Kultvärden med all sin kraft och styrka stiger fram och befriar de gamla.

Och banne mig, nu har jag nästan skrivit en novell om Sunkit , saknas bara litet dialog, men den försjönk i oväsen eller så har jag glömt , och därmed får jag nog återgå till den där novelltävlingen.

Leave A Comment

Please be polite. We appreciate that. Your email address will not be published and required fields are marked

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.