Kategorier
Artiklar

Song-poems – en egen genre för bondfångare

Musikbranschen behöver dina sångtexter… ja, eller snarast: vi behöver dina pengar. Song-poems är bondfångarnas egen genre.

Minns du småannonserna i kvällspressens söndagsupplagor? Brukar du beställa saker genom obskyra företag som annonserar i Land och Hemmets Veckotidning? Gillar du karaoke? Du är förmodligen redo för vad som i USA kallas song-poems. Song-poems är naturligtvis sångtexter, men begreppet används ingen annanstans än i just detta sammanhang: mer eller mindre (eller ännu mindre) seriös musikförläggare annonserar efter ”talanger” som uppmanas skicka in sina texter som förlagen sedan ska sätta musik till , för att intressera skivbolag eller för att själva ge ut. Säkert finns det en någorlunda allvarligt menad del av denna bransch, men huvudsyftet måste vara att göra pengar på folks blåögda drömmar.

Annons för song-poems
Annons för song-poems

Så här går det till: en person , vi kan kalla honom Magnus Nilsson , råkar fästa ögonen på en mikroskopisk radannons i den lokala dagstidningen; ”Sångtexter sökes för stor lansering. Alla genrer välkomna” . Detta är ju något för mig, tänker Magnus som har både det ena och det andra liggande i byrålådan. Han skickar in en nyskriven visa – vi kan kalla den Jag är som ett lätt, lätt moln , och hoppas att Fru Fortuna ska låta sitt ansikte skina över honom. Några dagar senare kommer det ett brev från Hollywood med meddelandet; visst, det här ser toppen ut, flera bolag är JÄTTE-intresserade och nu fattas det bara att man spelar in en demosingel för att de stora bolagsbossarna ska sätta sina signaturer på ett fett kontrakt OCH om du därför kunde skicka $2,000 för att täcka inspelningen så sitter du snart på planet till Framgången! Ja, vad tusan , det här är en chans man får bara en gång, tänker Magnus och tar ut pengarna från banken, skickar iväg dem till de snälla killarna på REAL MUSIC, Postbox, Hollywood. Två veckor senare kommer ett paket med fem singlar och sedan inget mer. Någonsin.

Bakom dessa postboxbolag fanns en hel liten industri, en egen värld , som inte heller påminde om nöjesbranschen ”ovan jord”. Artisterna, de okända namn som dök upp med olika pseudonymer och i olika konstellationer, låter inte som andra artister , men inte heller som dåliga artister. De låter som varandra, som om det fanns en fakultet på ett musikkonservatorium någonstans där eleverna fulländades i konsten att tolka vansinniga texter till oinspirerad musik.

Om historien slutade med att folk blev lurade på pengar, några strippmusiker tjänade ihop till ytterligare några öl, bolagets ägare kunde skramla ihop till en egen guld-merca… ja, det hade inte varit kul eller intressant. Men faktum är att många av dessa inspelningar är musikhistoria.

Kanske kvaliteten ligger i kombinationen vansinnigt , alldagligt. Den som skickade pengar fick ju sin text inspelad, oavsett verkets konstnärliga kvalitet. För musikerna var det bara ”ännu en dag på jobbet” att sätta musik till och spela in låtar som God in his Infinite Wisdom put Richard Nixon on this Earth, The Watusi Whing Ding Girl, There’s a Hippy Girl in Town, Disco Dancer – You’re the Answer, Static on the Brain, I’m a Ginseng Digger, The Day Snowflakes were Born och många fler. Oändligt många fler.

Vad skulle du göra om du fick en text i stil med följande (i mycket fri översättning): ”Kan en regering vara kompetent / och ledsagas av sanningen / Jimmy Carter svarar ja / Jimmy Carter svarar ja / Kan en regering vara fri från korruption” osv.? Det omedelbara svaret på MSR Records, 6381 Hollywood Blvd. skulle vara: ”Det här är en soullåt, helt klart. På med reglagen, så kör vi”.

Omslag till Rodd Keiths I Died Today
Omslag till Rodd Keiths I Died Today

Nu är det så bra att man inte behöver gå ut och leta själv efter dessa obskyra skivor som bara kom i mikroupplagor (att ens försöka i Sverige är inte lönt), vi har ju Tom Ardolino , trummis i NRBQ som återupptäckte The Shaggs! – som tillsammans med andra samlare ställt samman skivorna The Makers of Smooth Music, The Human Breakdown of Absurdity och I’m Just the Other Woman (Carnage Press). Det finns dessutom ett sällskap som helt ägnar sig ämnet: American Song-Poem Music Archives. Den legendariske sångaren Rodd Keith, som medverkar under en rad namn på hundratals inspelningar finns också dokumenterad på CD:n I Died Today (Tzadik 1996) med musik i eget namn; mycket udda på ett oväntat sätt!

Song-poems på svenska

Nu undrar man ju om en liknande cirkus någonsin förekommit i Sverige. Lars E Carlssons skivbolag Pang Records uppmärksammades på 1980-talet för att de ansågs skinna ungdomar på pengar för att producera skivor mot betalning, men det är inte samma sak. Pang (en underskattad etikett i incredibly strange-sammanhang, för övrigt) gjorde ju inte annat än en utökad demo som artisten själv bekostade, egentligen inte konstigare än att åka buss med ett bussbolag.

Något riktigt song-poem-förlag av amerikansk bondfångarmodell har jag inte hört talas om. Kontakta oss gärna om du känner till motsatsen.

Länkar

Av Magnus Nilsson

Magnus Nilsson, även känd under namnet Ny-Magnum, startade klubben Sunkit tillsammans med Burt von Bolton våren 1996.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.