Song-poems – en egen genre för bondfångare

Musikbranschen behöver dina sångtexter… ja, eller snarast: vi behöver dina pengar. Song-poems är bondfångarnas egen genre.

Minns du småannonserna i kvällspressens söndagsupplagor? Brukar du beställa saker genom obskyra företag som annonserar i Land och Hemmets Veckotidning? Gillar du karaoke? Du är förmodligen redo för vad som i USA kallas song-poems. Song-poems är naturligtvis sångtexter, men begreppet används ingen annanstans än i just detta sammanhang: mer eller mindre (eller ännu mindre) seriös musikförläggare annonserar efter ”talanger” som uppmanas skicka in sina texter som förlagen sedan ska sätta musik till , för att intressera skivbolag eller för att själva ge ut. Säkert finns det en någorlunda allvarligt menad del av denna bransch, men huvudsyftet måste vara att göra pengar på folks blåögda drömmar.

Annons för song-poems
Annons för song-poems

Så här går det till: en person , vi kan kalla honom Magnus Nilsson , råkar fästa ögonen på en mikroskopisk radannons i den lokala dagstidningen; ”Sångtexter sökes för stor lansering. Alla genrer välkomna” . Detta är ju något för mig, tänker Magnus som har både det ena och det andra liggande i byrålådan. Han skickar in en nyskriven visa – vi kan kalla den Jag är som ett lätt, lätt moln , och hoppas att Fru Fortuna ska låta sitt ansikte skina över honom. Några dagar senare kommer det ett brev från Hollywood med meddelandet; visst, det här ser toppen ut, flera bolag är JÄTTE-intresserade och nu fattas det bara att man spelar in en demosingel för att de stora bolagsbossarna ska sätta sina signaturer på ett fett kontrakt OCH om du därför kunde skicka $2,000 för att täcka inspelningen så sitter du snart på planet till Framgången! Ja, vad tusan , det här är en chans man får bara en gång, tänker Magnus och tar ut pengarna från banken, skickar iväg dem till de snälla killarna på REAL MUSIC, Postbox, Hollywood. Två veckor senare kommer ett paket med fem singlar och sedan inget mer. Någonsin.

Bakom dessa postboxbolag fanns en hel liten industri, en egen värld , som inte heller påminde om nöjesbranschen ”ovan jord”. Artisterna, de okända namn som dök upp med olika pseudonymer och i olika konstellationer, låter inte som andra artister , men inte heller som dåliga artister. De låter som varandra, som om det fanns en fakultet på ett musikkonservatorium någonstans där eleverna fulländades i konsten att tolka vansinniga texter till oinspirerad musik.

Om historien slutade med att folk blev lurade på pengar, några strippmusiker tjänade ihop till ytterligare några öl, bolagets ägare kunde skramla ihop till en egen guld-merca… ja, det hade inte varit kul eller intressant. Men faktum är att många av dessa inspelningar är musikhistoria.

Kanske kvaliteten ligger i kombinationen vansinnigt , alldagligt. Den som skickade pengar fick ju sin text inspelad, oavsett verkets konstnärliga kvalitet. För musikerna var det bara ”ännu en dag på jobbet” att sätta musik till och spela in låtar som God in his Infinite Wisdom put Richard Nixon on this Earth, The Watusi Whing Ding Girl, There’s a Hippy Girl in Town, Disco Dancer – You’re the Answer, Static on the Brain, I’m a Ginseng Digger, The Day Snowflakes were Born och många fler. Oändligt många fler.

Vad skulle du göra om du fick en text i stil med följande (i mycket fri översättning): ”Kan en regering vara kompetent / och ledsagas av sanningen / Jimmy Carter svarar ja / Jimmy Carter svarar ja / Kan en regering vara fri från korruption” osv.? Det omedelbara svaret på MSR Records, 6381 Hollywood Blvd. skulle vara: ”Det här är en soullåt, helt klart. På med reglagen, så kör vi”.

Omslag till Rodd Keiths I Died Today
Omslag till Rodd Keiths I Died Today

Nu är det så bra att man inte behöver gå ut och leta själv efter dessa obskyra skivor som bara kom i mikroupplagor (att ens försöka i Sverige är inte lönt), vi har ju Tom Ardolino , trummis i NRBQ som återupptäckte The Shaggs! – som tillsammans med andra samlare ställt samman skivorna The Makers of Smooth Music, The Human Breakdown of Absurdity och I’m Just the Other Woman (Carnage Press). Det finns dessutom ett sällskap som helt ägnar sig ämnet: American Song-Poem Music Archives. Den legendariske sångaren Rodd Keith, som medverkar under en rad namn på hundratals inspelningar finns också dokumenterad på CD:n I Died Today (Tzadik 1996) med musik i eget namn; mycket udda på ett oväntat sätt!

Song-poems på svenska

Nu undrar man ju om en liknande cirkus någonsin förekommit i Sverige. Lars E Carlssons skivbolag Pang Records uppmärksammades på 1980-talet för att de ansågs skinna ungdomar på pengar för att producera skivor mot betalning, men det är inte samma sak. Pang (en underskattad etikett i incredibly strange-sammanhang, för övrigt) gjorde ju inte annat än en utökad demo som artisten själv bekostade, egentligen inte konstigare än att åka buss med ett bussbolag.

Något riktigt song-poem-förlag av amerikansk bondfångarmodell har jag inte hört talas om. Kontakta oss gärna om du känner till motsatsen.

Länkar

Idrott och musik hör ihop

Sambandet mellan idrott och politik ifrågasätts ofta. Men hur är det med idrott och musik? Av någon anledning dras idrottare på alla nivåer till skivornas förtrollade värld. Sportlåtar är en genre för sig.

Nacka Skoglund, artist också på skiva
Nacka Skoglund

Det finns en genre i musiken som nästan alltid – och självförvållat – kan sorteras in under begreppet incredibly strange music… eller snarare – kalkonmusik. Kombinationen idrott och musik är lika vanlig som den är… hmm… mindre lyckad. I stort sett varje större idrottsklubb i landet har någon gång gett ut en skiva som hyllar det egna laget. Och resultatet är oftast helt obegripligt utanför den egna kretsen.

Det är naturligtvis mumma för den som intresserar sig för skruvade inspelningar, men visst frågar man sig vilket syfte det hela har. Ska man bli peppad, ska det höja stämningen på planen och på läktaren? Ska man känna ett sådant medlidande att man tar fram plånboken och köper ytterligare ett ex?

Ett klassiskt och tydligt exempel på medlidandets strategi är Brandbergens IF:s flicklag, som 1981 gjorde singeln BIF-låten, där tjejerna skanderar, till tonerna av Staffan var en stalledräng;

alla ska få vara med, vara med, vara med
ingen ska ställas brevé, ställas brevé, ställas brevé
många mål, det gör vi så gärna
varje tjej i laget är en stjärna
alla mänskor kommer strax
när vårat lag har match

Som parentes kan nämnas att jag i november 2001 fick vi ett e-brev från Lars Nilsson, idag förvaltningschef på kultur- och utbildningsförvaltningen i Mellerud och skribent för The Green Man Review (stort tack, Lars)…

Rubrik: Brandbergens IF:s singel
Jag trodde den var glömd och begravd för länge sedan. Hur tusan fick ni tag på den? Vi gjorde ca 300 ex för att få in pengar till klubbens lägerverksamhet, mest som en kul grej. Men jag tror att vi var de första som gjorde en skiva om flickfotboll.
/ Lars Nilsson, som skrev låtarna och ledde inspelningen en gång i tiden
PS. Föreningen Skivan som gav ut det hela var en liten förening som i slutet på 70- och början av 80-talet gav ut 4 singlar med musik från Brandbergen.

Om idrottslåtar ska fungera som peppande på läktare och plan, så slår de flesta inspelningar fel. När man förr på Söderstadion i spruckna högtalare kunde höra Kenta väsa med lika sprucken stämma: ”Bajen e best i stan, ja, Bajen e best”, då skruvade spelarna på sig och publiken log besvärat. Idag är Kenta en legend på arenan och hans Just idag är jag stark har ersatt Bajen e best och har vunnit publikens hjärta. Den har etablerat sig så pass som stående idrottshymn, att den också används av andra lag (fy skäms på er!).

Men egentligen; ska man peppa ett lag så får man leta på annat håll. I de flesta fall är den musik som fungerar bäst i omklädningsrum och hallar inte skriven för ändamålet. När Frankrike på hemmaplan vann över ett lamslaget Brasilien i fotbolls-VM 1998 så spelades inte något beställningsverk, utan Queens We are the champions – självklart.

Jonas Inde berättar för Sunkit:

När mina kompisar, som spelade i Björklövens juniorer, åkte buss till bortamatcherna så spelade de alltid Manowars Battle Hymn på högsta volym.

Amerikanska Manowar – som verkar under devisen ”Death to false metal” – skaldar sublimt i refrängen till denna låt, från 1982:

Kill, kill, Oh!
Kill, kill, Oh!
Kill, kill, Oh!
Kill, kill, Oh!

När man går igenom en packe idrottssinglar, så upptäcker man snart ett annat genomgående tema: okänd artist försöker slå igenom med hjälp av kända idrottare… eller kända tävlingar.

Stefan Edberg, Mats Wilander, Mikael Pernfors, Anders Järryd och hela det svenska Davis Cup-laget lånade glatt ut sina namn och stämmor åt Danne Attleruds Soffgrupp på singeln Tennis Spirit. Det ska sägas i sammanhanget, att gotlänningen Attlerud i andra fall har visat prov på både talang och begåvning – inte minst för sin insats som låtskrivare bakom Jan Johansens Sista andetaget, men här är syftet diskutabelt och utförandet horribelt. Extra plus för ett skitfult omslag och en fantastiskt dum text:

Det krävs mer än Grus o Gräs
i en ensamsport som tennisen
där föräldrarna är cool
och inte pressar för hårt
Tennis Spirit – är motståndar’ns sorg
Tennis Spirit – det börja med Borg
Tennis Spirit – tar hem Davids Cup
Tennis Spirit – för oss till topp… (i världen)

Självklart meddelas att ”this production supports Swedish junior tennis”…

Ett steg längre går gamle favoriten Don Curtis när han inför OS i Los Angeles 1984 på Pro Tape Records (!) gav ut singeln Los Angeles, Southern California för Sveriges olympier – där man kan läsa att ”en del av behållningen går till Sveriges olympier”. En ”del av behållningen” är kanske ett väl vagt belopp? Skivan blir inte mindre åtråvärd av b-sidans Tribute to Elvis (prickar in ytterligare en målgrupp).

Ibland gömmer sig musiker bland idrottarna själva: 1974 gjorde fotbollslandslagets tränare, Georg ”Åby” Ericsson, tillsammans med sin trupp och Sven-Olof Walldoffs orkester Vi är svenska fotbollsgrabbar. Hur såg egentligen träningarna ut inför VM 1974?

En annan tongivare i ett fotbollslandslag var Pia Sundhage, som med självklar pondus tog hand om sången i Vi är tjejer, vi är bäst, skriven av melodifestival-veteranerna Gert Lengstrand och Lasse Holm (1987). Skivbolag: Mariann Records.

Men det blir inte alltid en fullträff. Mariann gjorde inför fotbolls-VM 1990 en egen singel (den officiella gjordes av After Shave; den minnesvärda Ciao Ciao Italia, skriven av – det hörs – Lasse Holm och utgiven på Big Bag). I Marianns version är det skådespelaren Johan Hedenberg som framträder med ”Swedish Army (VM-klacken)” i Hej Italien, här kommer vi. Låten är en sedvanlig tjosanhejsan-sport-arenastompare, men det fantastiska är omslaget. Här ser man Hedenberg glatt hoppande, omgiven av hurtiga AIK-supportrar med sitt lags flaggor, halsdukar och mössor… snacka nationell samling! Eller?

Bert Karlsson på Mariann är ju ett födgeni av stora mått, alltid med en binge vansinniga idéer i bakfickan. Minns hur han parade ihop Nick Borgen med fri-idrottarna Maria Akraka, Erika Johansson och Frida Johansson i Melodifestivalen 1993. We are all the winners blev tvåa i den svenska uttagningen.

Ibland står lyckan i rätt väderstreck och plötsligt kombineras alla nämnda faktorer: gör en god insats samtidigt som du lyssnar på idrottaren som – tyvärr – sjunger själv. Pernilla Wiberg gjorde 1991 singeln Privilege med det uttalade syftet att få in medel för sin ambitiösa idrottsliga satsning. Pernilla har senare gjort lika lyckade inhopp i reklamfilmens värld.

I vissa fall har snedsprången lett till nya karriärer, som t.ex. hos Snoddas, men också hos Cacka Israelsson – vars mycket framstående idrottsliga prestationer få minns honom för.

Listan på idrottare som med varierande framgång har äntrat scen och studio kan göras hur lång som helst:

  • ”Varg-Olle” Nygren
  • ”Nacka” Skoglund
  • Cassius Clay
  • Joe Frazier
  • Phil Esposito
  • Pelé
  • John McEnroe
  • Mats Wilander
  • David James
  • Vinnie Jones
  • Paul Gascoigne

Och så vidare. För att inte tala om alla de musiker som besjungit lag och idrotter.

Idrott och musik hör ihop. Inte minst därför att dessa bägge storheter kombineras så ofta, kanske varje dag… kanske i det ögonblick du läser detta!

Inte alltid går det på tok, hyllningsplattan till Malmö FFMama, take me home to Malmö (Vibrafon, 1998) – är en samling som rymmer både tro och tvivel. Och många gånger bra musik. Det är textrader som ”…vem bryr sig om en poäng eller två / fastän natten är svart, är ändå himmeln blå…” som öppnar ens hjärta och man anar den hängivenhet som i Malmö visas ”iff-iff”.

En udda singel är Hans Åkerwalls Spela pingis, som är hänsynslöst självutlämnande. Åkerwall var ett tag en talang precis under landslagsnivå i bordtennis, men han klarade inte av framgången. Krogen blev ett andra hem och detta besjungs utan omsvep. Väl värd att leta efter!

Alltså: för den som jagar underlig musik är sportens värld en guldgruva. Ett tips är att besöka klubbarnas hemsidor, ofta har de någon gammal singel till salu… och man blir sällan besviken!

Corporate bullshit – företag som sjunger och spelar

Reklamskivor, jinglar och produktplacering – genom den moderna historien har det varit vanligt att försöka lansera företag med mer eller mindre underbar musik.

Med vinylskivan följde en explosion av ny musik och nya ljud i alla upptänkliga kombinationer. Skivbolagen producerade under 1950- och 1960-talen plattor att dansa till, dammsuga till, äta till, konversera till, konversera om, konservera till… en flod av skivor som födde bifloden incredibly strange music. Och på samma sätt som företagen idag jublar över ny teknik, så var inte dåtidens företag – i andra branscher än underhållningen – sena med att presentera sig själva och sina produkter… på vinyl.

Det finns en uppsjö av reklamskivor där de senaste hitsen sätts samman under titlar av typen Cuba-Cola Dancemix, Acme Summerparty 2000 osv. Men den riktigt intressanta grenen av denna genre är naturligtvis skivor som handlar om själva företaget och/eller dess produkter.

Pekkas ljud-jakt (skivomslag)I Sverige har företagsskivan mest handlat om lansering av nya produkter. Ofta i kombination med någon trevlig tävling, såsom 1969 i Pekka Langers Pekkas Ljud-Jakt – där det gällde att gissa vad som döljer sig bakom ljuden i kategorierna djurläten, motorljud, vattenljud, språk och hushållsljud. Bland priserna: 1000 elektriskt uppvärmbara hårspolar och 5 stycken Saab 99. Produkten? Flora margarin.

Bosse Parnevik och Moniza Zetterlund (skivomslag)En personlig favorit är Bosse Parneviks lansering av chips: ”Kungsörnen bjuder på skiva! Gör det Ni också med Taffel-Chips, Pikant-Chips och Pomörer”. Flexisingeln skickades ut som varukorsband och omslaget fungerade som kuvert. På framsidan ser man Bosse smutta på en juice (självklart) tillsammans med Monica Zetterlund. Båda bjuds på chips och de verkar väldigt nöjda med det. Tyvärr innehåller själva skivan roligheter med Bosse Parnevik… (Jag kan inte hålla mig ifrån att citera den antik- och kuriosahandlare som sålde mig mitt ex: ”ska du verkligen köpa den här?”)

Pepsodent sagoskiva (skivomslag)Många gånger har en producent skapat ett innehåll som flera företag kunnat använda med egna förpackningar. Sålunda är till exempel Pepsodent Sagoskiva (ja, den heter faktiskt så) försedd med en pedagogisk instruktion – ”Tandvärnet informerar på bilderna om riktig tandborstning”, men inget på skivetiketten eller inspelningen avslöjar att detta skulle ha med Pepsodent eller tänder överhuvudtaget att göra.

En avgjort bisarr variant av reklamskivan är den serie dubbelalbum som i slutet av 1960-talet (?) lanserades med en skiva klassisk musik i poptappning och en skiva som betalande företag i fråga disponerade efter bästa förmåga. Detta ledde fram till hybrider som läkemedelsreklam för farmaceuter och läkare, där en Doktor X berättar om betablockerare med tillhörande grafiskt presenterade diagram (mycket snygga gatefold-sleeves).

Heartsound (skivomslag)Apropå läkemedel är skivan Heart Sounds en klassiker. Lövens Kemiska Fabrik AB lanserade hjärtmedicinen Nitroduran med en EP hjärtljud. Här kan den intresserade läkaren ta del av ljudet av fyra medfödda hjärtfel, fyra förvärvade missbildningar av hjärtklaffarna och andra godbitar. Nitroduran lanserades internationellt på samma sätt, så skivan finns utgiven också på – åtminstone – engelska. (Samlare: skivan har dubbelt omslag, det yttre menat som kuvert. Därför ovanlig i fint skick).

Det finns också många exempel på hur företag åkt snålskjuts på något som varit aktuellt i t.ex. TV. Bengt Bedrup försökte ju få fart på svensken med olika motionsprogram i SVT. Han lånade också ut sig till bensinkedjan OK, som på skivan Spänsta med OK uppmanar: ”Det är enkelt och roligt att bygga upp konditionen. Bygga upp den kondition som förloras i bilen, hemma i fåtöljen och på arbetsplatsen. Så sätt igång!” Klassiskt exempel på corporate bullshit: vi är roten till det onda, men vi erbjuder dig något annat som du kan lägga ditt dåliga samvete på… Dessutom ett mycket lyckat omslag.

Come fly on my golden wings (skivomslag)I en internationell översikt märker man att flygbolagen varit extra flitiga med att representeras i musikens värld. Lufthansa bräcker det mesta med låttiteln Elephants Honeymoon – Musik aus dem Lufhansa-Farbfilm ”Highlife in Lagos”. Den filmen skulle man ju vilja se, särskilt som den tycks filmad i Lufhansa-färg… KLM å sin sida verkade vilja komma in på hitlistorna med Come fly on my golden wings 1969.

Korean Air (detalj från skivomslag)

Exotiskt, internationellt, möte mellan människor… genomgående ledord för skivor från flygbolag. Dock inte hos Korean Air, som med CD:n Take Off (1993) i en exklusivt upplagd förpackning visar upp sin stab och på skivan bjuder en orgie i… melodiös hårdrock… Hur resonerade man?

Eller, för den delen, hur kom Salén-rederierna på att man skulle ge ut en singel med mer eller mindre nyktra sjömansvisor? Med Hasse Tellemar?

Den amerikanska marknaden är svårslagen på detta område (också). Det har att göra med vinylskivans utveckling i USA, men också med den företagskultur som finns där. Den senare delen av 1900-talet har visat att det är en mycket lyckad kombination.

I vårt land kommer en av de tyngre utgåvorna i den amerikanska skolan från den stora bilfabriken i Göteborg: i början av 1980-talet var det dags att samla folket på golvet kring ”volvoandan”. Ja, hur ska man nå den vanlige knegaren? Inte med några tråkiga PM, nej – glatt ska det va’, show ska det va’, musik ska det va’! Sagt och gjort och kassetten The Spirit of Volvo kom till. Och denna musikaliska spegling av företagets anda är så uppblåst – t.o.m. för att vara i musikalgenren – att Peter Jöback skulle rodnat redan på repetitionen. Låten slås bara av de inledande orden från chefen för Volvo Personvagnar, som inte nöjde sig med taget namn… han tog den nasala dialekten från PG Gyllenhammar också. Det finns ingen möjlighet att någon Volvoanställd slängt sitt ex! Alla måste genast ha blivit ivriga samlare av… corporate bullshit.

Böckerna om Incredibly Strange Music tar upp mycket av företags- och produktmusik. Japanska Honest-Abe Disc! gav 1996 ut den fantastiska samlingen Product Music i begränsad upplaga. Leta efter den – innehåller godbitar som Fords Tractor Drivin’ Man, American Standards My Bathroom is a Private Kind of Place, 7-11:s läskreklam Dance the Slurp, Exxons Up Came Oil och en lång rad andra fullträffar.

Denna artikel är första gången publicerad 2000-03-21. Uppdaterad 2004-01-30, 2006-07-06 och 2017-10-03 (mindre justeringar).

Tips från Sunkits läsare

CD-EP:n Agneta goes karaoke (”ibland blir kopiorna bättre än orginalet”) från Svenskt Papper, 2000 samt Fräsiga Fia med Mona Wessman, en singel som gavs ut av Fiat (tack Christer Andersson). Thore Skogmans klassiska Skogaholmsvalsen får vi inte glömma (tack Eva Isaksson).

Ekmanbuss är flitiga radioannonsörer med egna jinglar, som kan avnjutas på deras webbplats.

IT-bolagens verkligt heta lista
De flesta stora, och en gång stora, IT-konsultbolagen har faktiskt egna låtar. Troligen är syftet att de ska spelas i rekryteringsfilmer, kanske t.o.m. av den egna personalen på höstens kick-off. Gemensamt för alla låtar är självförhärligande, distansbrist och charmlöshet… som det brukar vara i denna genre, med andra ord. Njut av IT-bolagens verkligt intressanta topplista: Top 20 IT Anthems.

Kommentarer

Arne Persson, 2005-03-28
Jag har en platta som heter Life Sound Israel. Av det lilla jag förstår så verkar företaget Globetrotter vara ansvarigt för eländet. Det börjar med ljud från Kastrup och SAS Sk853 take off. Intressant nog har dom även tagit med kaptenens information om trippen. Resten av plattan innehåller div ljudspår från Israel. Exempelvis spår 7, A-sidan: Medelhavets vågor rullar in mot Nathanyas soldränkta stränder. Totalt 17 olika ljudupptagningar. Hittar tyvärr inget årtal på den lilla godbiten. Vill även passa på att nämna hur lycklig jag blev när Jag hittade Sunkit-sidan, jag visste att det måste finnas nån därute som har samma problem som jag…

Gunnar Jönsson, 2006-04-05
Läste den utmärkta artikeln om Corporate bullshit och gjorde en djupdykning i min skivsamling och hittade följande alster:

  • Reklam för O-ringen/5-dagars i Falun 1985, EP med bl.a. Sören Rydgren på dragspel och Bertil (Johnsson) Mogrind på sång.
  • Reklam för TOR LINE, singel med fint omslag med bl.a. Tor Anglia-valsen och Välkommen ombord. Okända kreatörer.
  • Rockwool-skivan, utviks-EP med reklam av varierande kvalité av Runo Sundberg.
  • Riksost. Gul (!) vinylsingel med ost-reklam från 1988 med Björn Skifs, Anders Glenmark och Fredá.
  • Skånska Cementgjuteriet (”Bygger allt överallt”) med Bengt Hallberg som spelar musik ur filmen Bygge på väg.
  • Just another day / Heart strings, reklamsingel för Posten med The Spotnicks.
  • Lite Thore Skogman-reklam förutom Skogaholmsvalsen är: Felix-visan (gurka), singel från Felix; Ett brev betyder så mycket, singel från Posten med tårdrypande omslag; I Sälen och Emellan Sälen och Mora, reklamsingel för Sälens Högfjällshotell (en riktig Skogman-klassiker med skivnummer SÄL 1); En rökfri generation + 2, reklam för En Rökfri Generation; Massor av blommor, reklamsingel för Hemmets Veckotidning/Interflora och Atlasresor.
  • Nordsjö Färg-Tintorama 25 år, från 1988 med titeln Top of the pops (Engelska originalhits och artister från 60-talet). Kanon!
  • Party Time med Coca-Cola, röd vinyl från 1976 med Greyhound Band (!). Massvis med kaloristinna recept och bilder.
  • FIB-Aktuellt-flickorna väljer för dig från 1973. Okänt band. Omslaget är 100 ggr bättre än musiken!
  • Scania bjuder på Time for pleasure, samlings-LP med svenska artister.
  • SKTF samlar styrkorna under titeln Together, samlings-LP med svenska artister.
  • Broströms-Rederiet bjuder på sjö- och havstema under titeln Saltstänk från 1975. Baksidans översikt av Broströms-flottan är kanon.
  • Axel Tegner & Son AB, vin- och spritagentur, bjuder på ett omslag som kan få vilken nykterist som helst att gå i taket; snacka om spritreklam. Innehåller även musik, tror jag.
  • Felix bjuder på Burgundisk köttgryta och Ungersk köttgryta m.fl. recept på sitt omslag, innehåller också musik med anknytning till maträtterna.
  • Arla tar hjälp av bl.a. Carl Gustaf Lindstedt, Hans Lindgren, Olof Thunberg m.fl. för att presentera en saga och vi kan lyssna till musikstycken som Skänklåt från Arla och Milkdrinkers are better lovers!!
  • På Julskivefronten finns bl.a. skivor med reklam för Gevalia (fin röd vinyl, omslaget är utformat som ett hus med urklippta fönster. Polar-artister), Scan (köttbullar), Telia, Blossa Glögg (!), Robur, Aftonbladet, Marabou, ICA Kundkort , AMS (!) m.fl. även tandkrämsreklam finns. Mestadels röd vinyl eller grön vinyl eller röda plastaskar när det gäller CD-utgåvorna.