Kategorier
Artiklar

Mysteriet IFA Wartburg – en mytomspunnen, bootleggad sachertårta

Två svenska ynglingar hittar ett tyskalexikon och sätter sig att skildra det forna Östtyskland med fartfylld electronica. IFA Wartburg blev omsusade av myter redan under sin korta existens. Detta har inte lämnat Odd Jönsson någon ro.

IFA Wartburg. Första gången jag hörde dom var någon måndag på Sunkit, och någon sa att det var ett konstigt svenskt band som hyllade DDR. Men det är mer komplicerat än så, det är snarare en bootleggad sachertårta med fler bottnar än man kan ana.

Den stora hiten (om man nu får säga så) är sången om FDJ, alltså Freie Deutsche Jugend – Östtysklands motsvarighet till Scouterna där kyrkans roll så klart tagits över av kommuniststaten.

”Måste vi verkligen kopiera all skit som kommer från väst? Vi borde göra processen kort med detta yeah yeah yeah och allt vad det nu är.”

Walter Ulbrichts stämma känns lätt igen innan låten i ett sprudlande glatt brassbandssväng berömmer DDR-statens fredsambitioner, vapenarsenal och goda relationer till Sovjetunionen.

Vem har egentligen gjort detta? Bakom ett par lama tyska pseudonymer döljer sig två grabbar från Upplands Väsby, Magnus Michaeli och Nils Lundvall.

Och jo, det är radiodiscjockeyn och den forne talangtävlingsvinnaren Mic Michaelis bror vi talar om.

Journalisten Christian Ihle på taz.de tog sig 2017 an uppgiften att ta reda på vad som egentligen är sant om IFA Wartburg – IFA Wartburg: Wir nannten es »russischen Pop«.

En del är väl som vilken annan story om ett litet kämpande band som helst. När killarna flyttat från sina föräldrahem och inte hade några garage att spela i mer så blev det, med hänsyn till grannarna, färre brassinslag i låtarna och mera synthtar. Sången spelades in i ett trångt och beckmörkt klädskåp.

Det är nu väl 20 år sedan jag hörde bandet första gången och under den tiden har jag växt som tysktalande och Tysklands-kännare. Varje gång jag hör låtarna är dom som rötter som letar sig ner i den tyska jorden. Dom är väldigt tyska. Den officiella historieskrivningen, att det är två aningslösa svenskar som suttit hemma med ett tyskt konversationslexikon och skrivit låtarna har jag slutat tro på.

Östtysland byggde 1961 det ”antifascistiska skyddsvärnet” – officiellt var muren ett sätt att hindra nynazistiska agenter och provokatörer från Västberlin att ta sig in i DDR. Genomgående i de östtyska medierna var att rapportera om allt som var dåligt i Förbundsrepubliken. Skulle muren falla skulle en våg av högerextremism, brottslighet och pornografi välla in över gränsen. Detta fångar IFA Wartburg ypperligt i den glatt dystopiska låten Der alte Böse Kapitalismus. Där beskrivs med ett fett ”achtung” vad som hände vid murens fall. Terror! Giftgas! Inbrott! Den gamla fruktansvärda kapitalismen har kommit hit!

Michaeli avslöjar i den tyska intervjun hur det här gick till.

Hans gymnasielärare i tyska bjöd på östtyska skolböcker som var totalt galna (”urkomisch” står det på tyska). Någonstans hemma hos Michaeli finns det tydligen fortfarande fotostatkopior på dom här böckerna.

Min egen gymnasietid var när det gäller tyskan ett fördolt krig mellan öst och väst. Min tyskalärare tillhörde västsidan och vi fick se på ”Deutschlandspiegel”, till synes oskyldiga journalfilmer om Tyskland, men det var så klart bara i Västtyskland det var så fint. Affe undervisade även i ryska och jag minns en gång på en ryskalektion där han tog upp en gigantisk rysk ordbok ur portföljen och sa att den här har jag köpt för 30 kronor. Det verkliga värdet var uppenbarligen tio gånger så högt. ”Jag fattar inte varför ryska böcker är så billiga”, sa han, men jag fattar ju nu att det var ett skämt.

Några av propagandaböckerna från öst som månglades ut bland svenska skollärare kom i alla fall till god nytta i Michaelis garderob.

Låten Kosmoskost är DDR ända in i kalsongerna. När man hör Kosmoskost känner man riktigt hur man sitter i en östtysk lägenhet byggd enligt WBS 70-systemet och får lite kosmosmust serverad i luckan mellan kök och vardagsrum. I Östtysland drack man inte så mycket cola, apelsinläsk och sockerdricka som i väst. Den eftersatta östtyska industrin bjöd mer på naturligt kolsyrade drycker som sångens kosmosmost. Rymden, eller ”Kosmos” som dom sa var ett ständigt tema i den östtyska kulturen.

I ett tafatt försök att få det tyska folket att bli av med religionens ok så fanns det inga östtyska julkort med Jesus som motiv. I stället trädde kosmonauten in som jultomtens tavarisj och Genosse. Den stora propagandavinsten när kosmonauten Sigmund Jähn som DDR-medborgare blev den förste tysken i rymden har ju redan beskrivits i spelfilmen ”Good bye Lenin”.

Vad är då sant egentligen när det handlar om IFA Wartburg? (Här följer jag den tyska intervjun.)

Det som blev bandets enda album spelades i allt väsentligt in mellan 1992 och 1998. Den rudimentära studion i Michaelis lägenhet fick heta Gorbyland. Michaeli hade fått ett tips om en radiodiscjockey i Bayern och skickade en demo dit, vilket ledde till kontakten med det tyska skivbolag där plattan gavs ut. Kanske den såldes i 5000 eller 7000 exemplar, Michaeli vet inte riktigt.

En turné i Tyskland blev det, och mot bandets vilja gavs även en bild-EP med drottning Silvias porträtt jämte Honeckers ut.

Därefter kom rätt snart en inofficiell splittring av bandet. Michaeli beskriver det som att det både var meningsskiljaktigheter och en simpel önskan om att leva ett småborgerligt liv. Michaeli har i dag sporadisk kontakt med bandkollegan Lundvall, Michaelis enda musikaliska gärning nuförtiden är gyckel bland släkt och vänner. I övrigt tar han med barnen till idrottsaktiviteter och betalar av sina lån.

Hur är det då med Michaelis stora beryktade samling av DDR-litteratur? Jo, den är bara ett av skivbolagets påhitt. Michaeli har visst många gamla tyska böcker – men dom skrevs innan DDR bildades.

Och därmed har vi väl knäckt gåtan. IFA Wartburg är inte ett par förvirrade killar med en tysk ordlista. Det är ett verk av någon som kan – och kanske älskar – Tyskland.

Michaeli bor i en bostadsrätt i Solna och han jobbar på en av dom finare skolorna inne i stan. Det lilla jag inte vet om IFA Wartburg är nog inte mer än ett telefonsamtal bort. Men jag struntar nog i det. Lite mystiskt vill jag fortfarande att bandet skall vara.

Text

Odd Jönsson

Lyssna på IFA Wartburg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.