Dengue Fever bygger nytt och eget med djupa rötter i 60-talets Kambodja

Dengue Fever på Kägelbanan i Stockholm 2015 (foto: Magnus Nilsson)

Kan man förena amerikansk indierock med musikarkeologiska utgrävningar i det kambodjanska 60-talet? Klart man kan det, och Dengue Fever visar att man kan bygga nytt och eget på annans grund. I tisdags spelade de på Kägelbanan i Stockholm.

Under 60-talet och början av 70-talet var amerikansk populärmusik – förstås – en stor sak på barer och dansställen i Kambodja. Lite på samma sätt som Svensktoppen fylldes av angloamerikanska hits i svensk översättning var det här amerikanska och brittiska original som fick kambodjansk språkdräkt. Men de kambodjanska skivartisterna hade en mer avslappnad syn på upphovsrätt och att vara originalen trogen.

Det är det som gör den kambodjanska popen från den här tiden så speciell. Det är en vildsint blandning av traditionellt och nytt, kambodjanskt och amerikanskt, rock och schlager. Efter att de röda khmererna tagit makten och styrt landet under den senare hälften av 70-talet, så var spåren av den här kulturen i det närmaste utraderade.

Det var inte förrän samlingsskivan Cambodia Rocks kom 1994 som den tidiga kambodjanska rocken nådde ny uppmärksamhet, då främst i kretsar som samlade på garagerock eller exotica. Det här var ju långt före webben blev en dominerande plattform för att dela musik och musik som idag kan uppfattas som lite udda, uppfattades då som väldigt udda. Och var ofta väldigt svår att få tag på.

Och för att tala om något som uppfattas udda, så är Dengue Fever ett amerikanskt band som plockat upp den tidiga kambodjanska rocken, blandat den med ett skönt amerikanskt psykedeliskt groove och plockat in en kambodjansk karaokesångerska. Bandet bildades 2001 och debuterade på skiva med ett omtalat, självbetitlat album 2003.

Tisdagen den 13 oktober 2015 stod man på Kägelbanan på Södra Teatern i Stockholm. Bandet brukar bestå av sex medlemmar, men verkar turnera med enbart fyra – med sångerskan Chhom Nimol och gitarristen Zac Holtzman i spetsen.

Personligen har jag aldrig sett bandet live, men följt dem på skiva sedan debuten. Jag hade en diffus och löst grundad tro att bandet skulle vara mer akademiskt, mer troget originalmusiken, än som visade sig vara fallet. Och det är bara en fördel. Dengue Fever har en nördig fingertoppskänsla för det kambodjanska 60-talet, men de gör något med influenserna och är helt och hållet ett bra band i sin egen rätt.

En riktigt bra och rolig konsert, med en generöst tilltagen låtlista:

  1. Girl From The North
  2. Shave Your Beard
  3. New Year’s Eve
  4. No Sudden Moves
  5. Hold My Hips
  6. Tokay
  7. Rom Say Sok
  8. Uku
  9. Pow Pow
  10. Tiger Phone Card
  11. Sober Driver
  12. Only A Friend
  13. Cement Slippers
  14. One Thousand Tears Of A Tarantula
  15. Sni Bong (extranummer)
  16. Mr. Orange (extranummer)

Länkar

Leave A Comment

Please be polite. We appreciate that. Your email address will not be published and required fields are marked

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.