Kategorier
Artiklar

Dansbandsmusik på nåder i teve

På lördag, den 17 maj, kommer tydligen SVT2 att sända någon slags tema på dansband. Jag ska inte gnägga något om att ”det är så dags”, men visst känns det lite sent att nu plocka upp en kulturyttring som i decennier varit både bred och stor. Egentligen är det sent på alla sätt – dansbandsmusiken har liksom snurrat flera varv medan de etablerade medierna som bäst har ett gulligt inslag någon gång om året… för att ”visa bredd”.

Vi har sett både folkparkerna, fylla, nedgång, pånyttfödelse, kitsch, ironi, kvart-i-2-dansen, orkesterkortshype… Dansbandskultur uppifrån och ned i alla väderstreck. Men i den etablerade kulturvärlden är det fortfarande tyst.

Ogrundad snobbism kan verkligen stå en upp i halsen. Jag lyssnade i helgen som gick på ett radioprogram om dans. Jag vet verkligen extremt lite, för att inte säga inget alls, om modern dans men brukar vara öppen för det mesta de pratar om på P1. Men inte blev jag mer sugen på att söka upp denna konstform om gästerna i radiostudion var representativa för genren (det var de nog, dessvärre, programmet sändes från dansbiennalen i Umeå, som samlade hela branschen)…

Fråga: hur många gånger kan man säga ordet ”kontext” i en och samma mening? Nu vet jag svaret: många gånger. Ganska tröttsamt.

Sanningen är väl den, att är man inne på något som anses ”svårt” så är det inte alltid så lätt att hålla jämna steg med vad som kan vara ”rätt” och ”intressant”. Särskilt när man är ung och grön, när osäkerheten lätt lurar ned en i diket hos bröderna Konceptuellt och Kontextuellt. Men vem tusan blir gladare för det? Ingen kommer in i adelskalendern av att låtsas.

Det är obegripligt att finkulturellt fikonspråk går hem på radion. Det är också obegripligt att en finkulturell tidskrift självklart anses mer värd än en serietidning. Och så vidare.

Nej, hellre tar jag upp en Hagström-bas och dundrar på ett mulligt dansbandskomp. Och spelar för att det är kul.

Av Magnus Nilsson

Magnus Nilsson, även känd under namnet Ny-Magnum, startade klubben Sunkit tillsammans med Burt von Bolton våren 1996.

Magnus Nilsson arbetar som digital strateg och är bosatt i Stockholm. Han är författare till boken Speedway (tillsammans med illustratören Per Gustavsson).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.