Blogg

Säg det i toner med Clara Gustavsson

En film som var stum när den kom 1929, men som lanserades som ljudfilm. Säg det i toner var Sveriges första tonfilm och Clara Gustavsson har återskapat musik och ljudeffekter på Cinemateket i Stockholm.

I 1920-talets sista, skälvande dagar nådde svensk film en intressant brytpunkt. Att framtiden stavades ljudfilm var ställt utom all tvekan, men samtidigt saknades de tekniska förutsättningarna för att lämna stumfilmen bakom sig. Både in- och uppspelning var svår att få till i Sverige. Och biografsalongerna var knappast utrustade för synkroniserad bild med ljud.

Det är i denna tid som begreppet tonfilm föds. Edvin Adolphson (1893-1979) och Julius Jaenzon (1885-1961) regisserade och skrev manus till den film som anses vara den första svenska ljudfilmen, men som kanske mer egentligt var en stumfilm med musik och ljudeffekter. Alltså en tonfilm.

Ljudspåret har med tiden gått förlorat, och det är säkert en anledning till att filmen sällan visas. Men förteckningen över vilken musik som spelades finns bevarad – och den har inte lämnat vokalisten Clara Gustavsson någon ro. Under lång tid har hon verkat för att iscensätta Säg det i toner med originalets musik och ljudeffekter, framförda live. Den 26 september 2017 blev det äntligen verklighet på Filmhuset i Stockholm.

Med musikerna Charlie Malmberg, Jens Waltin och Johannes Harg framförde Clara Gustavsson – tillsammans under namnet Den odödliga teatern – tidens örhängen, melodramatisk pianomusik, ljudeffekter och annan form av ackompanjemang med stor lyhördhet för filmens känsla och handling.

Filmen i sig är oväntat rapp och rolig. Håkan Vestergren har här sin första huvudroll på vita duken, en ung man av folket som strävar på som spårvagnskonduktör – men drömmer om att kunna försörja sig som schlagerkompositör. Slumpen för honom samman med KTH-studenten Lisa, spelad av Elisabeth Frisk (1909-1986), från de fina villorna på Djurgården – men detta visar sig vara ett alltför omaka par. Inte minst skvallras det på stan, något som påminner om hur starkt klassamhälle vi hade mellan världskrigen.

I övrigt bör det påpekas att Stina Berg (1869-1930) gör en fenomenal insats som huvudrollens mor.

Sammantaget en mycket trevlig upplevelse på Cinemateket. En hyllning till filmens ungdom, som skickligt hittade rätt ton i både dåtid och nutid. Ett uppträdande som hände här och nu – och bara då – och gav liv åt en film som hade premiär för nästan 90 år sedan.

Länkar

Liza Öhman om kändisarna som nitade en ljudtekniker och släckte en hotellchef

Liza Öhman är en av Sveriges mest anlitade körtjejer. Hon har också medverkat i Melodifestivalen som artist i eget namn. Henrik Martinell träffade henne 2002 och samtalet gled över i turnéminnen om Tomas Ledin och Carola.

– Liza Öhman heter jag. Fyller snart 50 och har hållit på i drygt 30 år i musikbranschen som körtjej – de flesta vill kalla det för ”doa” och det kämpar jag emot.

Så presenterade sig Sveriges mesta backup vocalist, eller körtjej, när jag intervjuade Liza Öhman 2002. Samtalet handlade mest om henne och hennes karriär både som körtjej och om hennes solokarriär och Melodifestivalsäventyr 1980 och -82 (och -83, då hon stod i kören). Men det som riktigt etsade sig fast i mitt minne från intervjun var två roadstorys – den ena historien innefattar en busig Tomas Ledin i huvudrollen, den andra en kortstubinad Carola.

Preskriberat med ABBA, Malla och Ledin

– Det är ju preskriberat idag, säger hon. Jag var ju kör på ABBA-turnén i staterna, Kanada, Europa och Japan och det var ju en höjdare.

Det var 1979-1980 som Öhman deltog som körsångerska i ABBAs världsturné, där även Tomas Ledin körade.

– Bland annat var ju ”Malla” – Mats Ronander – med som gitarrist och Tomas Ledin. Å när vi var i Japan hade alla blivit turnétrötta, då hade vi varit ute i tre månader på turné. Och då blev det hjärnsläpp på dessa båda grabbar.

Liza säger att de andra i turnégänget ”var väl med lite grann i bakgrunden för det var väl lite fest och så.”

– Det blev lite korridorspring och där stod en brandsläckare, vilken Malla och Tomas Ledin tog. Så kommer hissen någonstans på 25:e våningen – det var ett Hilton-hotell hör till saken – dörrarna öppnas och de sprutar hejvilt hissen full med skum. Vad de inte visste – eller vad ingen av oss visste – var att Hilton-chefen för hela kedjan över hela världen, stod i hissen.

– Så det blev ju uppställning där och de skulle ha ut hela turnégänget från hotellet. Så där fick Stikkan Anderson sitta och övertala dem ett antal timmar så att vi fick bo kvar ett par timmar. Men klockan nio på morgonen var vi ute från hotellet, säger Liza.

När jag år 2014 fick chansen att intervjua Tomas Ledin i P4 Hallands morgonprogram (03:48 in i ljudklippet), så tog jag upp brandsläckarincidenten och frågade om den verkligen hänt.

Tomas Ledin minns inget – eller?

– Det kan inte vara möjligt. Skulle jag ha varit med där? Va? Det där känner jag inte igen. Liza är en skön tjej, men det där känner jag inte igen, säger Tomas Ledin och fortsätter:

– Eller? Eller är det möjligen sant, säger Ledin och skrattar.

Vad sa hotelldirektören som du sprutade på?

– Honom träffade jag aldrig, men det blev väldigt dyrt.

Hur mycket sånt sysslar du med nu för tiden på dina turnéer?

– Jo, det har ju blivit värre med åren att vi busar ännu mer på hotellen och röjer… Nej, det är väl tvärtom kanske. Det känns som ett avklarat kapitel på många sätt, säger Ledin.

Carola på turné nitade tekniker

Tillbaka till Liza Öhman. Hon minns även en annan otippad händelse från när hon var med och körade och spelade keyboard på Carolas första turné 1983.

– Ingen visste ju att hon skulle bli så stor som hon blev så turnén var ju ihopsatt lite hullerombladder och det blev publikrekord över allt. Men bland annat så var ljudtekniken under all kritik.

Under en av showerna någonstans i Sverige blir det en otrolig rundgång, berättar Liza.

– Det bara tjuter, säger hon. Och Carola blir ju vansinnig så mitt under ett gitarrsolo rusar hon av scen till ljudteknikern och nitar honom, och sedan springer tillbaka upp på scen och fortsätter som om ingenting har hänt.

Liza Öhman har körat på tusentals inspelningar, inte minst hos Scranta

Eftersom Liza har körat på tusentals studioinspelningar genom åren, så är det många skivor och artister hon inte minns att hon sjungit för. Till exempel minns hon inte William Freestyles skiva Sverige.

– Inte en susning.

Det var på Scranta Records.

– Var det Scranta?! Jahadu, de har jag gjort fruktansvärt mycket för. Där var jag huskör ett antal år, där jag byggde körerna själv.

Hur kom du i kontakt med Scranta?

– Jag tror jag lärde känna dem när jag hade dansband i mitten på 70-talet. Och så stötte man ihop någonstans, ”Du kan väl komma å köra på en av våra plattor?” och på den vägen blev det…

Liza Öhmans pappa spelar såg på Lennart Witoslaws album Nygalet

Är det någon du samarbetat med som du tänkt: ”vad i hela friden är det här?”

– Det fanns någon som hette Lennart Witoslaw bland annat, säger Liza.

– Det var också 70-tals historia. Det var någon mystisk platta och de behövde någon som spelade såg på den. Och jag förstod inte – jag väldigt naiv på den tiden – och min pappa spelade såg så jag tog dit honom. Till saken hör att min far på den tiden var frälsningsofficer och djupt religiös. Sedan visade det sig att den här plattan bestod av idel snuskiga texter. Min pappa dog en stilla död för några år sedan – ovetandes om att han hade spelat på en ekivok platta.

Av Henrik Martinell

William Clauson är död

Vi nås av nyheten att William Clauson är död. En unik röst i 1900-talets populärmusik har tystnat.

William Clauson föddes 1930 i USA av svenska föräldrar och slog igenom som artist på 1950-talet. Under 1960-talet var han en firad stjärna också i Sverige och han drev dessutom den mexikanska restaurangen El Sombrero på Drottninggatan 55 i Stockholm.

För det var det mexikanska som låg William Clauson närmast hjärtat. Han kallades El Charro Güero (den blonde cowboyen) för sitt autentiska sätt att framföra mexikanskt inspirerad musik.

Under lång tid var William Clauson bosatt i Tijuana i Mexiko.

Vi träffade William Clauson i samband med ett Sverige-besök 2008, då vi också lyckades få till en ganska lång intervju. Det där med lång spelar förstås in i det faktum att intervjun aldrig blev nedskriven, men nu känns det förstås angeläget att göra något av detta projekt.

Nyheten om William Clausons död publiceras idag som en dödsruna signerad Kaa Eneberg i Svenska Dagbladet.

Foto

Foto taget av Magnus Nilsson i samband med William Clausons konsert på Solnadals värdshus 2008.

Vad är Internationella Sjätte September-dagen?

Äntligen finns det en internationell dag som uppmärksammar Flamingokvintetten, Peter Himmelstrand och deras kioskvältare Sjätte september. Och vi vet vad Dennis Janebrink i bandet tycker om det.

Bandet Flamingokvintetten har funnits med som en självklart ingrediens av Sunkits repertoar sedan klubben drog igång 1996. Flamingo, som varit aktiva sedan obegripliga 1960, är ju en stark grundton i den svenska dansbandsmusikens gyllene epok på 1970-talet – den som Sunkit lyft fram och vårdat och som har en alldeles särskild plats i våra hjärtan.

Någon gång råkade en klubbkväll infalla den 6:e september, som inte bara är ett datum bland andra – det är också titeln på en av Flamingokvintettens verkliga långkörare. Att låten dessutom är skriven av legenden Peter Himmelstrand gjorde förstås också att vi sedan dess ägnat Sjätte september extra uppmärksamhet detta datum varje år.

Så vad är väl mer naturligt än att utropa den 6:e september till Internationella Sjätte September-dagen? Var med och fira Flamingokvintetten, Peter Himmelstrand och låten – som visserligen beskriver en tragisk händelse (men det samma kan ju sägas även om påsken, och vi säger ju glad påsk).

Sunkits Henrik Martinell ringde upp Dennis Janebrink, basist i Flamingokvintetten, för att höra vad han tycker om Sjätte september och att det nu finns en internationell dag uppkallad efter deras klassiker.

Janne ”Loffe” Carlsson och danspartyt i stereo

Janne ”Loffe” Carlsson (1937-2017) var en mycket folkkär mångsysslare. Sunkits Henrik Martinell har fiskat upp hans insats på skivan Stereo Dance Party 4.

Beskedet om Janne ”Loffe” Carlssons död har givetvis fått många att känna sig bedrövade. Majoriteten av hyllnings- och minnestexterna om honom har handlat om hur hand blev ”Loffe” med hela svenska folket genom sin roll som 111:an Elof Olsson i TV-serien Någonstans i Sverige. Många lyfter även fram filmen Göta kanal och hans talanger som trummis i gruppen Hansson & Karlsson.

Dessa är bara några av de alster som i och med hans död blivit högaktuella samtalsämnen.

Men den här texten uppmärksammar inte något av det ovan nämnda.

Texten handlar om den skiva som med största säkerhet hade gjort att han fått gå före i kön till klubben Sunkit.

För sällan har Janne ”Loffe” Carlsson varit så inaktuell som idag med teknikkedjan Experts gamla, billiga reklam-LP Stereo Dance Party 4 från början av 70-talet.

Jannes insats på skivan finns mellan låtarna.

Där är Janne – spelandes mot skådisen Lennart Skoogh (mest känd som ”Gurkan” i filmen Repmånad) – en kund som vill köpa ny ljudanläggning. Lennart spelar Expert-säljare.

Janne är ganska övertygande. Lennart är det inte.

Lennart är till och med en riktigt risig expert som verkar läsa det mesta innantill ur manuset.

Då jag år 2010 kontaktade Janne för att tala med honom om skivan sa han att han varken minns något om plattan eller för den delen var intresserad av att prata om den.

– Inte för fem öre, sa Janne kort.

Följt av en lång tystnad.

Klick.

Stereo Dance Party-skivorna är utgivna på etiketten Moondisc, som ju inte direkt är någon dununge i Sunkit-sammanhang. De kan jämföras med företaget Kopparbergs bryggeris skivserie Kopparbärs, som suddar ut gränsen mellan kultur och reklam. Detta gjordes i en tid då det var något mycket fult att blanda kulturen och reklamen. Tron sade att det kommersiella per automatik var motbjudande.

Själv tycker jag att det här är en mycket rolig skiva tack vare sketchinslagen mellan låtarna samt deras uttryckssätt, till exempel när Janne utbrister: ”Ett kassettband på köpet? Va maxat!!”.

Men hur som helst, här kommer reklamen:

  • Hör Janne bli överväldigad när han får ett C60-band på köpet!
  • Du får svaret på hur en kvalitetskontroll går till!
  • För att få ut sitt budskap, använder de sig av nästan samma övertydliga metod som man kan höra på flera kristna barnskivor från 70-talet!

Lyssna, le, kommentera och minns!

Av Henrik Martinell
Foto: Henrik Martinell (bild) och Estrid Wagersten (collage)

Fakta om skivserien Stereo Dance Party

  • Stereo Dance Party är inga EXPERT-inslag. År 1972 (?).
  • Stereo Dance Party 2 är inga EXPERT-inslag. Däremot spelas all musik av Marcus Österdahl med orkester. År 1972.
  • På Stereo Dance Party 3 görs EXPERT-inslagen av Carl-Gustav Lindstedt och Mille Schmidt. År 1972.
  • Stereo Dance Party 4 görs EXPERT-inslagen av Janne ”Loffe” Carlsson och Lennart Skoogh.
  • Stereo Dance Party 5 görs EXPERT-inslagen av Rolf Bengtsson och Stig Grybe. Musiken spelades av Tony Eyers Orchestra & Singers. År 1976.

Carli Tornehave fyller 85 år – grattis!

Carli Tornehave dominerade svensk schlager i början av 1960-talet och kallades Sveriges Sinatra. Idag fyller han 85 år.

I mitten av 1990-talet, när Sunkit såg dagens ljus som klubb, var världen en annan än idag. Internet hade inte mer än nått fram till koltåldern och tillgången till musik, film och information var begränsad till att äga eller inte äga ett objekt.

Att den svenske schlagerstjärnan Carli Tornehave sjungit en låt med titeln Hårda bud i en film som heter Raggargänget (vars huvudroller görs av Ernst-Hugo Järegård och Jan-Olof Strandberg) fick ju en underground-samlares hjärta att slå volter. Men möjligheten att se filmen inskränktes till filmfestivaler och för att komma över skivan behövde man hosta upp ett par hundralappar på en välsorterad skivbörs.

Inte undra på, att Carli Tornehave var en kultartist.

Men givetvis representerar han mer än låtar i genren ungdom på glid. Under sin storhetstid tävlade Carli med Gunnar Wiklund om svenska folkets gunst (frågan är om inte båda segrade) och var minst sagt flitigt förekommande i de tidiga melodifestivalerna. Carli Tornehave hade en mycket fin röst, med både slick jazz i sig och en värme som verkligen kunde förmedla sångtexters känsla.

När Sunkit tillsammans med Vax Records och Ekmansällskapet i januari 2015 hyllade den svenska schlagernSödra Teatern i Stockholm, så kunde publiken konstatera att takterna sitter i. Carli Tornehave är still going strong och visst har han kvar mycket av det där speciella i rösten.

Stort grattis på födelsedagen, Carli Tornehave!