Ture Wolfs okända mästerverk – Vi ska förlova oss på annandag jul

Ture Wolf var en särling i utkanten av svenskt nöjesliv. En kultartist som fick sin låt Vi ska förlova oss på annandag jul framförd av gitarristerna Rune Gustafsson och Janne Schaffer i Östen Warnerbrings TV-program.

Från 1979 sändes i svensk TV ett underhållningsprogram med titeln I morron e’ de’ lörda’. Programledare var Östen Warnerbring och programmet sändes från restaurang Bolaget i Stockholm. Vad vi förstår så hade man ett husband som kompade programmets gästartister, och det verkar som att två av våra främsta gitarrlegender ingick i uppsättningen – både Rune Gustafsson och Janne Schaffer!

Hursomhelst så framträdde dessa två tillsammans under namnet Rune & Janne i det program som sändes den 18 maj 1979. Och som om inte det vore lite sensationellt i sig, både Rune och Janne sjunger! Men det är inte slut där: duon framför en låt med text av Ture Wolf och musik av Staffan Öfwerman (som vid tillfället måste ha varit 17 år).

Låten heter Vi ska förlova oss på annandag jul. ”Låter lovande”, som Östen Warnerbring konstaterar av titeln. Han har rätt.

Det är uppenbart att inslaget är humoristiskt menat. Men det är inte enbart camp – Ture Wolfs text är granne med Kalle Sändares associationsrikedom, den unge Staffan Öfwermans musik är en snygg bagatell med lite knorr och Rune & Lars är förstås oklanderliga som gitarrister.

Inspelningen kommer från en vaken entusiast, som haft sinnesnärvaro nog att ha rullbandspelaren redo. Själva programserien har funnits – helt eller delvis – på SVT Play, men finns inte att tillgå i skrivande stund. Kanske finns bildmaterialet kvar?

Den stora gåtan är kanske hur det kom sig att Ture Wolf fick sitt verk tonsatt och framfört i detta sammanhang. Vet du mer om detta, så är du varmt välkommen att kommentera här på sidan.

Och glöm inte att njuta av Vi ska förlova oss på annandag jul.

Om Ture Wolf – att lyssna till historiens wolfslag

Var han verkligen släkt med Svarte Joe? Eller rent av med alla andra artister? Redan 1973 försökte Sveriges Radio att reda ut Ture Wolfs släktskap… med förvirrande resultat.

Året är 1973 och hösten ligger på lur.

Det är en tid då den globala oljekrisen lett till att vinylen, som man tillverkar LP-skivor av, blivit en bristvara i Sverige.

Ur radioapparaten hörs två män diskuterandes huruvida det är så att alla artister som medverkat i deras program är släkt med varandra eller inte.

Det är då det plötsligt händer.

Tjugosex minuter in i programmet, strax efter den sanna historien Svarte Joe och jag, hörs en välbekant stämma. Programmet heter Bättre sänt än aldrig. Den välbekanta stämman är Ture ”The Lonely” Wolfs.

För att beskriva Wolfs medverkan i programmet citerar jag Sunkits Magnus Nilssons ord efter att han för första gången hört klippet:

Tures insats är ju mycket kortfattad… och mystisk. Man undrar ju om han ens är med i studion eller om de klippt in något inspelat med honom. Eller så var det en del av skämtet, att släpa karln till studion för två knäppa repliker.

Wolfs insats må vara ringa med en taltakt som liknar Microsoft Sam samtidigt som historiens vingslag kanske – i det här fallet – bara ger en lam vindpust, men det är definitivt värt att lyssna på!

Så istället för att jag ska försöka mig på att återge Wolfs ”prestation”, så ger vi på Sunkit.com dig en tidig julklapp. Vi har gjort det möjligt för dig att – mer än 25 år efter Tures bortgång – få lyssna på partiet med Ture Wolfs medverkan:

Vad tycker du om Tures prestation? Vad är ditt bästa Ture Wolf-minne? Berätta i kommentarsfältet nedan.

Jag tar på mig kepsen och sticker. Hej!

Av Henrik Martinell

Fakta

Programserien Bättre sänt än aldrig sändes i nio delar mellan den 13 september och 8 november 1973. Programledare var Bengan Wittström och Lasse O’Månsson.

Bilden ovan är tagen i ett ännu okänt sammanhang av en ännu okänd fotograf. Publiceras med benägen hjälp av Sonja Wolf.

Ture Wolf

”Den svarta fick Joe betala, men den vita betala jag”, skaldade landets mest entonige humorist, Ture Wolf. Och gavs ut på skivmärket Flop.

Ture Wolf (28 mars 1919 – 2 juli 1984) var en svensk tolkare av skillingtryck och andra visor. Egensinnig och entonig cirkulerar hans stämma i kassettversioner med den oackompanjerade Svarte Joe, där Ture skaldar om…

Känner du Svarte Joe
ifrån Amerikas största stad?
Han är en bussig kille
och jämt så är han glad

Den humoristiska knorren i låten är att berättarjaget, en vit ”sailor”, och Svarte Joe har haft ihop det med en och samma kvinna, ett triangeldrama som resulterar i tvillingpojkar med olika hudfärg.

Nåja, låten är kanske ingen höjdare… men Tures framförande går inte av för hackor. Dels decimerar han melodin till ett ”först så går det upp och sen så går det ned”, dels avslutas inspelningen med en fin replik från Ture till kontrollrummet:

Det vart nån störning där i mitten, det störde för mycket. Hur lät det där nu då?

En kort passage i musikhistorien, som etsats sig fast i minnet hos alla som hört Ture Wolf.

Med ackompanjemang finns ett helt album utgivet med Ture Wolf. Skivbolaget är det legendariska Flop (en underetikett till Sonet).

Så här skriver Mats Brusman till Sunkit:

Kan tipsa om att Ture förekommer som ”offer” på Kalle Sändares Väggen é klar! från 1975. Där framgår bland annat att Ture varit med i radioprogrammet Bättre sänt än aldrig samt att han – utöver Svarte Joe – skrivit en ”mycket populär” visa som heter Greven och som ”handlar om att dom super”.

Och i november 2003 ett tillägg:

En kort kommentar i anslutning till Ture Wulf-debatten: Vem är det som sitter till höger om Lasse O’ på omslaget till Bad Old Days-skivan, om inte Carl-Axel Thernberg, alias Kalle Sändare! Var detta före eller efter Väggen är klar!, där Ture nämner att han varit med i Bättre sänt än aldrig?
Hälsningar
Mats Brusman

Bättre sänt än aldrig var radioprogrammet där Lasse O’Månsson och Bengan Wittström gav utrymme åt en artistparad som detta land aldrig – förr eller senare – sett maken till. Det blev också en teveshow, Bad Old Days, tillsammans med bland andra Anna-Lisa Ingemansson.

I juni 2003 fick vi följande e-brev med en vidare fundering kring Kalle Sändare-spåret samt en riktig solskenshistoria:

Hej!
Har just upptäckt Sunkit-sajten. Härligt!
Läste om Ture Wulf och jag kände genast igen beskrivningen från Kalle Sändares Väggen é klar. Det som är lite märkligt är att Ture även är med på en annan Kalle Sändare-skiva, nämligen El Zou Zou:s öden och äventyr. Där blir han ”offer” som trollkarlsassistent. Jag har funderat en hel del på detta och undrat om Kalles skivor delvis är fejkade. Eller är denne Ture Wulf så korkad att han går på samma grej två gånger?
För övrigt så måste jag berätta en episod angående Wild Man Fisher. Hade en kompis på 60-talet, Björn Strandell, som var Zappa-diggare. Han fick höra talas om skivan An evening with Wild Man Fisher och den skulle han ha till varje pris. Men så var det det här med pengar. Han bodde granne med en frukthandlare som hade affär inne i Sundsvall. Det blev hans räddning. Björn jobbade en dag i fruktaffärens potatiskällare med att packa potatis i 2-kilospåsar. Så fick han då ihop till dubbel-LP:n som han genast införskaffade på Nyström Musik (nedlagd sedan länge). Jag vet att han har skivan kvar – en dyrgrip. Själv hade jag ingen skivspelare utan har skivan kopierad på ett rullband som Björn skickade till mig när han flyttat till Norrköping (numera boende i Skövde).
(Jag kämpade också i potatiskällaren för att få ihop till en elgitarr på Hagströms Musik – en Hagströmplanka med pärlemorinlägg i halsen. Jag fick pengarna, rusade till affären… bara för att konstatera att den var såld. Det hade också varit en dyrgrip idag).
Hälsningar
Bo Österholm
Kvissleby

Av Magnus Nilsson

Fotnot: Vi har under lång tid stavat Tures efternamn Wulf, men sedan december 2009 gått över till – det korrekta – Ture Wolf.