Tagg: Reklammusik

Han vill att vi ska "klä upp musiken" i Jens of Sweden. Han tillverkar mp3-spelare och nu sjunger han i sina egna produkter. Är Dress Up Jens Nylanders första steg mot stjärnorna?

Var det Microsofts VD Steve Ballmer som lanserade företagsledaren som popstjärna? Den 6 augusti 2001 äntrade han scenen på en av företagets gigantiska konferenser och studsade fram och åter från kant till kant under en dryg minut, flåsade en stund i mikrofonen och vrålade "I love this company". Man kan tänka sig att detta antingen var en audition för Union Carbide Productions (bandet, alltså), en fullständig snedtändning för Ballmer eller – vilket verkar mest troligt – ett försök att profilera en mer uppknäppt företagskultur.

En extrem upplaga av en pågående trend.

Ett sätt att följa trender i företagsvärlden är att skumma igenom årsredovisningar. Under en tioårsperiod har det t.ex. varit vanligt att visa styrelsens ledamöter i bara skjortorna; ibland med uppkavlade skjortärmar… En arbetande styrelse, en som inte är rädd för att ta i, en som kan fatta beslut…

Problemet med trender i företagsvärlden är att de är just trender. Hur styrelsen ser ut speglar sällan annat än just trenden; företaget är ändå detsamma och företagandet är högst detsamma.

"VD har ordet" är en kul sak som nästan alltid återkommer i årsredovisningar. Ingen läser VD:s reflexioner över året som gått, men kolumnen finns alltid med och den kommer alltid först av allt. För vem är det som till syvende och sist bestämmer över vad som ska vara med? Självklart är det VD, styrelsen och andra beslutsfattare i företaget. Och alla blir smickrade av att vara med på bild, att få sin bit av strålkastarljuset…

Vill du sälja in en reklamkampanj, så säg att din idé är att marknadsföra företaget med VD som ansiktet utåt… med affischpelare på stan och spottar i teve på lördagkvällarna. Svårt att motstå för den enskilde, men kanske en fullständig blunder när det gäller kampanjens mål.

Stryk den medhårs som attesterar fakturorna.

Den senaste som sällat sig till raden av företagare som agerar popstjärnor är Jens Nylander, grundare av den framgångsrika uppstickaren bland mp3-spelare – Jens of Sweden. Och Jens går hela vägen; han lanserar sig själv som sångare. Låten Dress Up kan inte bara laddas ned från företagets webbplats, den finns också "på alla exemplar av den senaste spelaren…" Dessutom ger sig Jens in i den debatt som rasar i skivbranschen: "Sången erbjuds också helt utan kopieringsskydd […] som ett exempel för musikindustrin att ta efter".

Utan att kritisera Jens Nylanders sånginsats alltför mycket, så får man nog konstatera att musikspelaren klarar sig väldigt fint utan att tillverkarens VD sjunger i densamma. Det är svårt att motivera tilltaget som att det skulle tillföra något mervärde.

Men jag är ingen vän av jantelagen, visst får Jens sjunga hur mycket han vill. Problemet är, tycker jag, att det hela är ett sådant slöseri med tid och resurser. Jens låt är en annan form av "VD har ordet", men är lika meningslös. Det hade varit mycket ballare om Jens of Sweden lanserade en specialskriven låt med The Hives, eller ett nytt band på gång, eller ett gammalt band som alla glömt bort… något som hade en idé.

Och förmodligen hade det varit mycket bättre för affärerna.

Som konsument kan man mycket väl hysa en lojalitet gentemot ett företag som man tycker har bra produkter eller tjänster, en lojalitet som kan bevaras och stärkas av att man delar värderingar eller gillar företagets stil… Men det är en bräcklig lojalitet som kan försvinna mycket, mycket fort. Företagsledare som siktar mot Melodifestivalen (på skämt eller allvar) och gör det i företagets namn får åtminstone mig att tveka.

Av Magnus Nilsson

Den som vill nå ungdomen får tala på ungdomens vis, men frågan är hur man gör. För många myndigheter och organisationer är musiken medlet och nu sällar sig IOGT-NTO till raden av skivutgivare.

Så länge jag kan minnas har Mikael Trolin varit ett namn i Stockholms musikliv, först som medlem i nästan legendariska Zzzang Tumb och därefter som artist under namnet Chaim. På senare år har han uppmärksammats som nigeriansk prins och politiskt aktiv för Folkpartiet.

Hans framgångar inom musiken har varit blygsamma – uppmärksamheten för hans öde som "Prinsen från Bredäng" och hans kandidatur till Europaparlamentet har rönt betydligt större uppmärksamhet.

Mikael Trolin är långt ifrån ensam, det finns många som harvar på med musiken, spelar in hemma och snickrar låtar… utan att en människa bryr sig. Han är heller inte ensam om att ha välkomnats med stora famnen när någon myndighet eller organisation vill nå ungdomen med musiken som medel.

För det är ju ofta så, att den som inte känner sin målgrupp måste ha en ambassadör som man tror känner målgruppen. Man måste tala till bönder på bönders vis… och kan man inte själv, så får man finna sig en som kan (eller tror sig kunna).

I dagarna släpper nykterhetsrörelsen IOGT-NTO en CD-singel med Mikael Trolin, en kampanjlåt mot sänkt alkoholskatt. Låten på skivan heter Man kan ragga brudar utan sprit.

Självklart trodde jag att det var ett skämt.

Självklart trodde alla jag talat med att det var ett skämt. Men det är gjort på fullaste allvar.

Låt mig först nämna något om själva musiken. Jag tycker om Mikael Trolins röst, han sjunger inte världsbäst men helt klart godkänt och med en personlig ton. Refrängen har ambitioner att nå samma slagkraft som Magnus Ugglas hits, men versen är odynamisk och håller dåligt (eller inte alls) ihop med övriga låten. Sammantaget inte mycket att orda om.

Det finns dock några punkter som gör detta till en milstolpe i svensk sunkadelica. Bland dem finns:

1. Låten motverkar sitt syfte. Om Man kan ragga brudar utan sprit blir en hit, så blir det som ironiskt allsångsnummer på fyllefester.
2. Gabriel Romanus (också fp) – den förre chefen för Systembolaget – medverkar som någon sorts rappare. Han har väl någon sorts skumögd glimt i ögat och låter mystrevligt uppfostrande. Hans insats är helt klart underhållande.
3. "Vinsten från singeln kommer oavkortat att gå till IOGT-NTO:s sommarläger för barn i missbrukarmiljöer", förkunnar pressmeddelandet. Hallå? Vilken vinst? Vad tror ni?

Till detta kommer texten, som är så sjukt galen att man bara måste älska den. Verserna verkar egentligen handla om EU, varför man får anta att Trolin först försökt få ut den i något annat sammanhang. Dessutom är den helt obegriplig… Först är det alla hudfärger som saknar relevans, sedan ska vi sjunga…

med i denna våran samstämda sång:
Man kan ragga brudar
Man kan ragga brudar utan sprit

Ska hela världens folk gå samman för att ragga brudar? Herreminjeochskapare!

Skynda att ladda ned låten! Snart kommer IOGT-NTO att vakna ur sin folkrörelsesömn och inse vad de ställt till med… Du hittar låten (när detta skrivs) längst ned i pressmeddelandet Mikael "Prinsen" Trolin gör låt för nykterhet.

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> IOGT-NTO:s webbplats (extern länk)
> KC Wilkersons Don’t Drive Drunk (extern länk)
> Don’t Drive Drunk akustisk mp3:a (extern länk)

Tack till

Martin Kristenson och Peter Öholm.

Kommentarer

Hej,
Jag sitter i ett ruggigt och kallt Minneapolis och skrattar. Tack för länken till Man kan ragga brudar utan sprit. Jag har lyssnat flera gånger på den. Hur kan någon (nykter??) person komma på idén att ge ut något sådant och dessutom räkna med en vinst? Jag ser framfor mig ‘After Ski’ i Åre eller någon annanstans där man slutat spela Living next door to Alice (Alice, Alice – who the f**k is Alice) och i stället spelar Man kan … Snart kommer väl dansbandet Prinzarna att turnera runt på logdanser och danser i sporthallar i glesbygden och framföra låten. Trovärdigheten i budskapet är lika med noll. Lika trovärdigt som om Hans Scheike skulle ge ut singeln Man kan aga flickor utan smisk. Gudrun Schyman kan ju haka på med en feministversion Man kan ragga karlar utan lådvin. Nej, jag tror personligen att Trio mé Bumba med sin låt Spola kröken är ett trovärdigare alternativ i opinionsbildningen.
Thomas Ohman, 19 november 2004