William Clauson är död

Vi nås av nyheten att William Clauson är död. En unik röst i 1900-talets populärmusik har tystnat.

William Clauson föddes 1930 i USA av svenska föräldrar och slog igenom som artist på 1950-talet. Under 1960-talet var han en firad stjärna också i Sverige och han drev dessutom den mexikanska restaurangen El Sombrero på Drottninggatan 55 i Stockholm.

För det var det mexikanska som låg William Clauson närmast hjärtat. Han kallades El Charro Güero (den blonde cowboyen) för sitt autentiska sätt att framföra mexikanskt inspirerad musik.

Under lång tid var William Clauson bosatt i Tijuana i Mexiko.

Vi träffade William Clauson i samband med ett Sverige-besök 2008, då vi också lyckades få till en ganska lång intervju. Det där med lång spelar förstås in i det faktum att intervjun aldrig blev nedskriven, men nu känns det förstås angeläget att göra något av detta projekt.

Nyheten om William Clausons död publiceras idag som en dödsruna signerad Kaa Eneberg i Svenska Dagbladet.

Foto

Foto taget av Magnus Nilsson i samband med William Clausons konsert på Solnadals värdshus 2008.

Mexiko i Jugoslavien – om musikstilen Yu-Mex

En hel epok i jugoslavisk populärkultur var mexikansk. Miha Mazzini berättar hur det gick till när Bogdan och Dragan bar sombrero och musikstilen Yu-Mex kom till.

När den jugoslaviske ledaren Josip Broz Tito (1892-1980) bröt med sin ryske motpart Josef Vissarionovich Stalin (1879-1953) så var Jugoslavien på randen till krig mot Sovjetunionen. Stridsvagnar stod på båda sidor om gränsen och Titos regim satte många sovjetsympatisörer (verkliga eller påstådda) i fängelse.

Plötsligt var ryska filmer inte längre så populära. Jugoslavien var tvunget att se sig om på annat håll efter filmunderhållning.

Man fann ett passande land i Mexiko… det låg långt borta, risken att få uppleva mexikanska stridsvagnar vid den jugoslaviska gränsen var liten och – bäst av allt – i de mexikanska filmerna talade de alltid om revolutionen med den största vördnad. Hur skulle den genomsnittlige biobesökaren kunna veta att de inte syftade på den jugoslaviska revolutionen?

Emilio Fernández film Un Dí­a de vida (1950) blev så kolossalt populär att äldre människor i de forna jugoslaviska republikerna än idag betraktar filmen som den absolut mest kända filmen som någonsin gjorts – i hela världen. Sanningen är snarast den, att filmen är helt okänd i alla andra länder. Inte ens mexikanska webbsidor nämner den i någon större utsträckning.

De mexikanska influenserna spred sig till all jugoslavisk populärkultur: fejkade mexikanska band bildades och man kan fortfarande hitta deras skivor på loppmarknader.

Detta är en liten hyllning till de hundratals artister som tog på sig sombreron och blev slaviska mexikaner:

www.MihaMazzini.com/ovitki/default.html

Snabbguide för dig som har bråttom:

Mama Huanita var en låt som alla mödrar älskade att höra på sin födelsedag. Ay Chabela framförs fortfarande av dansband på hotellen runtom i de forna jugoslaviska republikerna. Den charmigaste mexikanen var Slavo Perovic och den mest kompromisslöse var Ljubomir Milic. Ana Milosavljevic var stilens drottning och Nevenka Arsova – med den mörka rösten – hennes första följeslagare.

Av Miha Mazzini
Översättning av Magnus Nilsson
Publiceras här med tillstånd av © Miha Mazzini