Världens första synthpopplatta – Hans Edlers legendariska Elektron Kukéso finns åter i lager

Äntligen, utbrast vi när kultkungen Hans Edlers kultklassiker Elektron Kukéso gavs ut på CD. Äntligen, kan vi åter utbrista när denna sedan länge utgångna platta nu åter finns i – ett mycket begränsat – lager. Passa på, Sunkit är ensamma i världen om detta och när den är slut så är den tvärslut.

Vem är Hans Edler och hur kan man förklara det faktum att han 1971 släppte världens första LP-skiva med synthpop? Ja, var ska man börja? Egentligen är det hela ett mysterium.

Hans Edler var en av 60-talets popkungar. Inte den störste, men definitivt ett av de kända namnen i 60-talets svenska popvåg. Tidigt började Hans att ge ut skivor på eget bolag, och det är med etiketten Marilla vi känner honom som de galna idéernas och uppfinningarnas unge fader. Om man kunde hitta en utstakad, envis linje hos Bert Karlsson och hans Mariann – så guppade Hans Edler i bakvattnet med helt oförutsägbara satsningar. Barnskivor och dansband blev med tiden Marillas framgångsrecept, men på vägen dit provade Hans Edler det mesta.

Till exempel anmälde han sig till en kurs i elektronmusik. För att göra framtidens pop.

Självklart finns det andra skivor som kan sägas vara föregångare inom synthmusiken. Men frågan är om inte Elektron Kukéso är helt ensam i sitt slag, eftersom den faktiskt är tänkt att låta som popmusik. Och det gör den inte.

Skivan låter bara som Elektron Kukéso.

Sedan länge är plattan en eftersökt och internationellt upphöjd milstolpe i populärmusikens historia. Tommy Apelqvist gav 2004 ut den på CD, i ett mycket ambitiöst format med tidigare outgivet material och en omfattande beskrivning av hur albumet kom till. Även den upplagan har sedan länge varit slutsåld och mer eller mindre omöjlig att få tag på.

Tills nu. I samband med en flytt hittade Tommy ett litet bortglömt lager, som nu Sunkits affär köpt in. Från och med idag kan du köpa CD-utgåvan av Elektron Kukéso. Ta chansen att äga ett stycke musikhistoria. (Samtidigt ger du ett litet stöd till Sunkits verksamhet.) Observera alltså att lagret är begränsat.

Skivan kostar 99 kronor och frakten 29 kronor. (Fraktavgiften är densamma, oavsett hur mycket du beställer, så passa på att botanisera…)

Läs mer om Elektron Kukéso och beställ skivan här.

Elektron Kukéso med Hans Edler

Hans Edlers gjorde den första synthpopskivan i Sverige – ja, kanske i världen. Trots att Elektron Kukéso ignorerats av den etablerade kulturvärlden i 40 år är dess betydelse enorm.

Skivan Elektron Kukéso med Hans Edler är slutsåld, men du hittar andra skivor i Sunkits affär.

En av de få internationellt betydande svenska LP-skivorna äntligen på CD! Äntligen tillgänglig överhuvudtaget! Hans Edler, popidolen, promotorn, entreprenören, skivbolagsbossen… syntharen? Javisst, Hans Edler skapade redan 1971 den första dataprogrammerade popplattan. Vänta dig det mest oväntade av Elektron Kukéso, en milstolpe i populärkulturens historia. Skivbolaget Boywonder har gjort ett enormt arbete med att restaurera skivan (mastertejperna är sedan länge borta). Med skivan – i vackert digipackomslag – följer en omfattande booklet som berättar hela historien om skivan, med massor av unika bilder! Dessutom med ett sanslöst skruvat extramaterial, inspelningar som Hans Edler ratade. Det är sant: detta är en sensation!

Hans Edler
Elektron Kukéso
CD, ca 40 min. Boywonder 2004

Skivan Elektron Kukéso med Hans Edler är slutsåld, men du hittar andra skivor i Sunkits affär.

Låtar på skivan

  1. Jag söker efter kärlek Provlyssna (MP3-format)
  2. Långt bort
  3. Vi hör ett skrik
  4. Leka med ord
  5. Romantiken
  6. Fattig man söker efter mat Provlyssna (MP3-format)
  7. Säg vad är det
  8. Oändlig
  9. My third eye (unreleased bonustrack)
  10. Out of the body (unreleased bonustrack)
  11. Miscalculation (unreleased bonustrack)
  12. Lovedust (unreleased bonustrack)
  13. X-1111 (unreleased bonustrack)
  14. Original basic (unreleased bonustrack)
  15. Ongoing (unreleased bonustrack)

Hans Edler

Hans Edler är en ensam milstolpe i svenskt musikliv. En herde för tusen tokiga skivprojekt.

Hans Edler i EMS-studion 1971Ett fenomen i svensk populärmusiks historia. Började sina dagar med att sjunga på skoldanser i slutet av 1950-talet (ibland tillsammans med Leif "Burken" Björklund). Stolt ägare av en av Sveriges allra första fendergitarrer. Bildade gruppen Mike Doughan and his Ghost Riders, som gav ut tre singlar 1963-64. Bandets trummis – Börje Forsberg – startade senare i livet skivbolagen Tyfon och Black Mark (med bl.a. Bathory i stallet). Hans Edler fortsatte vidare med gruppen We 4 och i samma veva byttes sune-looken ut mot dito mods. Gruppen uppträdde tidigt i teves Drop In, vilket fick debutsingeln Remember att bli en hit (2:a på Tio i topp och 3:a på Kvällstoppen).

Vid en vild konsert skadades Edlers ena öga och han fick därefter bära lapp för ögat, vilket efter konvalescensen blev bandets gimmick. Gruppen hann på kort tid byta skivbolag, strula med managers och upplösas innan sista singeln gavs ut.

Hans Edler blev 1966 soloartist och närmade sig sakta men säkert svensktopp och schlager. Under 1970-talet prövade han på disco och – med stor framgång – klassisk rock’n’roll.

Marilla

Hans Edler: Elektron Kukeso [ CD-omslag ]1969 startade Hans Edler det legendariska skivbolaget Marilla, med en bisarr och otroligt blandad utgivning. Edler fungerade som skivbolagets chef, producent, låtskrivare och arrangör. Han gav ut de mest underliga artister och skivor. Inte minst kom det på Marilla ut en rad barnskivor.

Bolagets lyckokast var serien Jukebox Grafitti, där Edler själv sjunger klassiska rocknummer blandat med svenska versioner av discolåtar, reggae m.m. Baksidestexten till volym 4 berättar att

"Det är smeksamt ibland, det är hårt rockigt, det är disco-reggae-rock och rock-funky. Kort sagt: en varierad platta, som säkert kommer att tilltala de flesta"

Underligt nog var samlingarna framgångsrika och 1980 genomförde Hans Edler en folkparksturné i eget namn.

Hans Edler har också gett ut skivor med egen musik och i eget namn, bl.a. den första svenska synthplattan – ovan avbildade – Elektron Kukeso från 1971.

Andra legendariska soloskivor är Dirty Sally och Space Vision.

Dirty Sally kom i två olika utgåvor, omslagen är annorlunda men skivnumret detsamma. Troligen fick Edler nobben i skivaffärerna med den första tryckningen (omslaget pryds av Hans Edler med bar överkropp och någon sorts matta som mantel… ska troligen se ut som leopardskinn, men…). Den senare (och ovanligare) har ett mer neutralt omslag med Hans Edler i vit kostym mot rött sammet. Från 1975.

Space Vision är tidstypiskt nog rockig synthmusik. Hans Edlers popbakgrund möter fascinationen för "det nya", för rymden och för synthljuden i sig.

Omslaget är målat av den (då) berömde sci-fi-författaren och serietecknaren Eugen Semitjov. Skivan är inspelad på bl.a. Polarstudion och den sedvanliga musikeliten medverkar, t.ex. Rutger Gunnarsson på bas och Ola Brunkert på trummor. Kom 1979 på Europe-records (Edlers egna efter Marilla).

Hans Edler är fortfarande aktiv i branschen, nu i bolaget Hans Edler Music.

Källor

Stor del av Hans Edlers tidiga historia är hämtad från Stora popboken (Premium Publishing).

Av Magnus Nilsson

Gunilla Gårdfeldt

Slog igenom i Hylands hörna. Gav ut album på Hans Edlers etikett Marilla. Utvecklar idag metoder för att motverka nervositet hos musiker.

Gunilla Gårdfeldt var studiovärdinna i teves Hylands hörna och nådde som detta stor popularitet. Något som den alltid påhittige entreprenören Hans Edler uppmärksammade. 1975 kom LP:n Killar i mitt liv på Edlers skivbolag Marilla.

Idag är Gunilla Gårdfeldt universitetslektor vid Musikhögskolan i Göteborg, där hon undervisar i musikalisk kommunikation och musikdramatik. Hon har vid sidan av detta satt upp musicaler på Göteborgs universitet i flera år.

Utbildad på Statens skola för scenisk utbildning (musikdramatisk linje) 1966-1969. Verksam på Teater-och Operahögskolan 1977-1995 samt på Musikhögskolan i Göteborg från 1981.

Gunilla Gårdfeldt har bl.a. arbetat med mental träning för att motverka musikers rampfeber. Om detta har Anna Anundi skrivit en uppsats i musikpedagogik vid Luleå Tekniska Universitet; Konsten att hitta fokus under ett scenframträdande: en undersökning om rampfeber och mental träning bland musiker och musikpedagoger (Musikhögskolan, Luleå Tekniska Universitet, 2002).

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> Musikhögskolan i Göteborg (extern länk)
> Luleå Tekniska Högskolas publikationer (extern länk)

Hans Edler minns

Hans Edler på Konserthuset den 15 oktober 2004

Omgärdad av 25 musiker på Konserthuset bjöd Hans Edler på en nostalgisk tillbakablick på sitt kära 60-tal. Det blev en underhållande helafton i fint sällskap.

Han är långt ifrån att vara någon nationalklenod, Hans Edler. Få minns hans relativt korta period som popstjärna på 60-talet och hans dagar som skivbolagsdirektör hyllas bara av de som samlar det riktigt obskyra. Hans Edler har som artist inte gjort skivor sedan 1980-talet. Ändå kan han hyra in sig på Konserthuset i Stockholm, fylla scenen med en stråkorkester, popband, gästartister och två (anmärkningsvärt bra) körsångerskor – och i princip sälja ut varenda stol!

Inte illa gjort av en 59-åring som inte är mycket mer än habil, duglig, varken som sångare, gitarrist eller låtskrivare!

En stor del av framgångsreceptet är Hans Edlers mycket omtyckta nostalgigalor på – främst – Tyrol i Stockholm. Under årens lopp har han samlat ihop en trogen skara generationskamrater som följer honom i vått och torrt, om så genren är country, rock, pop eller temat elvisimitationer. Hans Edler drar folk, så är det – oavsett om det står om honom i tidningarna eller inte.

Men det räcker inte riktigt som förklaring. Jag tror att Hans Edlers eget lynne spelar en viktig roll.

I programbladet citeras Hans Edler om utmaningen att själv stå i centrum på Konserthusets stora scen:

"Jag missar aldrig en chans att bryta nacken av mig."

Det är i det perspektivet man får se honom; den spontane, mannen som gör vad som faller honom in, kisen från söder om Söder som är lite full i fan. Hans Edler vågar också genomföra det som faller honom in.

För visst måste det vara en artists dröm, att kunna hyra Konserthuset för att fira sitt 40-årsjubileum, men det är också en utmaning som bör ge den mest förhärdade rejält med fjärilar i magen (och en revisor gråa hår av ängslan).

Hur gick det då?

Hans Edler på Konserthuset den 15 oktober 2004Bra, tycker jag. Hans Edler berättade mellan låtarna både kända och hittills okända annekdoter om livet som ung popartist, med en hel del dråpliga detaljer, och lotsade publiken genom 1960-talets stora hits. Och det lät bra. Framförallt om omgivningen. Stråkensamblen under ledning av Victoria Mårtensson spelade snyggt och smakfullt. Popgruppen – med tre gitarrister! – kom från gräddan av dåtidens popmusiker (t.ex. legenden Hasse Rosén) och de spelade både bra och med spelglädje. Körtjejerna Hanna Wanngård och Helene Genym var snudd på sensationellt bra.

Hasse själv höll igång bra, men var inte den som lyste klarast rent musikaliskt.

Ganska många klassiker avverkades under kvällen. Vissa kändes som att man slarvade sig igenom och då blev det lite för mycket coverband och nostalgiafton för min smak. I några, lite lugnare spår närmade man sig underhållningsmusiken – och då var det faktiskt rent ut sagt fantastiskt! Plötsligt förstod jag fullt ut varför James Last drog fulla hus när han var som bäst, och tuffast, under en period på 1970-talet.

Lite synd var det, att Hasse slutade både den musikaliska vandringen och berättelsen om sitt eget liv alldeles för tidigt, rent kronologiskt. Det finns säkert en förväntan från hans trogna fans att det ska handla om deras gemensamma ungdomstid. Men ett 40-årsjubileum handlar inte bara om starten, det borde finnas åtminstone ett litet utrymme även för en fortsättning och för ett nu.

Förresten: Grattis, Hans Edler, på 40-årsdagen!

Hans Edlers The Remember Concert gick av stapeln den 15 oktober 2004.

Bland många duktiga musiker vill jag särskilt nämna tyske Derek Martin på gitarr, Bert Östlund på klaviatur och Jan Bråthe på bas.

Av Magnus Nilsson

Hans Edler på Tyrol

Hans Edler är kung på Tyrol. Sunkits utsända fick se sin idol Hans Edler – mannen som trollar fram framgång ur… ingenting. Igen och igen.

Hans Edler är en legend i svensk musikhistoria, om än ganska okänd i de breda lagren. Till hans meriter hör en karriär som popartist på 1960-talet, men hans främst insats gjorde han som skivbolagsdirektör under 1970-talet. Han drev då den egna etiketten Marilla, som är det främsta svenska exemplet på exploitation, dvs. kräng så många skivor som möjligt till så låga kostnader som möjligt – på de mest fantasifulla sätt som tänkas kan. Alla uppslag var bra, inga visioner för stora!

Men inte nog med det, sedan Edler lade den egna artistbanan på hyllan (den har blommat upp vid behov även senare) har han arrangerat popgalor på Tyrol, den alpinspirerade restaurangen på Gröna Lund i Stockholm. Så än idag. En ruggig höstlördag begav vi oss dit.

Magnus Nilsson och Hans Edler på samma bild! Foto: Stefan Kéry
Artikelförfattaren i förgrunden. På scenen ser vi Hans Edler, som just presenterar Trio Mé Bumba. Tyrol, Stockholm i oktober 2000. Foto: Stefan Kéry.

För dryga pengar hade vi löst ut biljetter på postförskott. Biljetterna såg ut som lotter på kyrkliga julbasaren och numrerade 18 och 19. När vi for genom ett regntungt Stockholm var vi verkligen tveksamma till om det överhuvudtaget skulle bli någon popgala av. Kanske var det hela en chimär, ett hologram i sant edlersk anda. Döm om vår förvåning när taxin stannar framför en hundra meter lång kö – alla med köpta biljetter till Hans Edlers 60-talsgala! Utanför Tyrol smög t.o.m. en svartabörshaj med sin handel och vandel i denna aftons evenemang…

Ovanför Gröna Lunds entré snurrar skylten: Hans Edler presenterar stor 60-talsgala. Stämningen var oväntat upptrissad.

Inne i den tikidoftande alphyddan (skulle vara perfekt att köra en klubbafton där!) var det fullsatt till sista plats och fullt hallå på alla gäster, de flesta med sin ungdoms vår förlagd till 1960-talet. In på scenen kommer en välfriserad och pigg Hans Edler i vit smoking. Han pratar om Nalen, ungdomsgården i Blåsut och andra för publiken välkända vattenhål för dåtidens svenska pop och rock. Spridda jubelrop stiger från publiken när ”deras” gamla stamlokus nämns.

Edler dristar sig till att skämta med en artist: ”är inte jag skyldig dig pengar, förresten?”

Hans Edler visar sig vara en bra konferencier, han rör sig vant på scenen och pratar ledigt mellan artisterna – som har fyra låtar på sig att övertyga publiken. Det är lätt, de flesta spelar som ringrostiga pubrockare men publiken är mer än välvilligt inställda. Det här är nostalgikernas afton… och ingen lyfter ett finger för att dölja det.

Mike Doughan and his Ghostriders 2000
Mike Doughan and his Ghostriders med Hans Edler på gitarr och sång. Dock utan originaltrummissen Börje Forsberg, som startade skivbolagen Tyfon och Black Mark – först profilerade inom dansband, idag inom black metal! Foto: Magnus Nilsson.

Det egendomliga är hur Edler lyckas fylla Tyrol flera gånger om året, utan någon större annonsering och med ett utbud som många gånger skulle skämma ut en källarpub. Denna kväll är det Edlers eget Mike Doughan and his Ghostriders som gör bäst ifrån sig, flera andra någorlunda namnkunniga grupper från tiden låter någonstans mellan dåligt och intetsägande. Men publiken är glad och sjunger med.

Varför går man på Tyrol? För att se Hans Edler göra sin grej, det är allt. Om man gillar 60-talsmusik kan man lika gärna glömma dessa evenemang, det finns bättre fora även för rena nostalgiker. Men ytterligare en poäng ska tilldelas Hans Edler för hans uppfinningsrikedom och egen form av företagsamhet. Och faktiskt, han gör ett bra jobb.

Av Magnus Nilsson med Stefan Kéry
Publicerad 2000-10-30
Uppdaterad 2003-11-17

Länkar