Kommentarer till Rockmusikens inneboende strävan att avveckla sig själv http://www.sunkit.com/rockmusikens-inneboende-stravan-att-avveckla-sig-sjalv/ Om udda och bortglömd populärmusik. Thu, 29 Jul 2010 08:54:43 +0200 http://wordpress.org/?v=2.8.6 hourly 1 Av: Staffan B http://www.sunkit.com/rockmusikens-inneboende-stravan-att-avveckla-sig-sjalv/comment-page-1/#comment-872 Staffan B Mon, 01 Jun 2009 09:02:50 +0000 http://www.sunkit.com/?p=1143#comment-872 Ja, Alice Cooper var queer. Säkert jättestraight men queer i en vidare bemärkelse, särskilt i förhållande till det tidiga sjuttiotalet. Kanske skulle man kunna säga att han var proto-emo. Och musikalinfluenserna fanns ju där i princip från början. jämförelsen med Alex Harvey är slående: den här typen av hårdrock hade ju aldrig funkat nu för tiden, den hade setts som bögig, men då diggades den av de där jeansuniformerade snubbarna. Som hårdrock betraktat ur ett nutida perspektiv är den ju rätt kass, den är inte särskilt tung alls. Glöm inte heller hans syntiga grejer i slutet av sjuttiotalet/början av åttiotalet, och hans cover på Loves Seven and Seven is, innan han som ett skolexempel på postmodernism började göra arenahårdrock som en parodi på sig själv. Man anar numera en frustrerad artist därinne, som längtar efter Detroit 1969 men inte kan ta sig dit igen. Det är synd. Och missa inte: http://en.wikipedia.org/wiki/Steven_(Alice_Cooper_character) Ja, Alice Cooper var queer. Säkert jättestraight men queer i en vidare bemärkelse, särskilt i förhållande till det tidiga sjuttiotalet. Kanske skulle man kunna säga att han var proto-emo. Och musikalinfluenserna fanns ju där i princip från början. jämförelsen med Alex Harvey är slående: den här typen av hårdrock hade ju aldrig funkat nu för tiden, den hade setts som bögig, men då diggades den av de där jeansuniformerade snubbarna. Som hårdrock betraktat ur ett nutida perspektiv är den ju rätt kass, den är inte särskilt tung alls.

Glöm inte heller hans syntiga grejer i slutet av sjuttiotalet/början av åttiotalet, och hans cover på Loves Seven and Seven is, innan han som ett skolexempel på postmodernism började göra arenahårdrock som en parodi på sig själv. Man anar numera en frustrerad artist därinne, som längtar efter Detroit 1969 men inte kan ta sig dit igen. Det är synd.

Och missa inte:

http://en.wikipedia.org/wiki/Steven_(Alice_Cooper_character)

]]>