Ingen plats i solen för Åke Sandin

Vem var Åke Sandin och varför gillar vi på Sunkit honom så mycket? Det här är en föreläsning som jag höll på Gris- och Skridskoföreningens högtidlighållande av Kalle Sändares 80-årsdag den 6 oktober 2011.

Jag har blivit ombedd att säga något om artisten, skivbolagsdirektören och kultpersonligheten Åke Sandin. Mannen som gav oss klassiska nummer som Meloner, stora som citroner, Gurk-Tango, Bortom alla tårtor och Strutsmormors synpunkt.

Låt mig först nämna något om bakgrunden till att jag står här.

Mitt namn är Magnus Nilsson och jag är en av grundarna till klubben Sunkit, ett sorts samlingsplats för udda och bortglömd populärmusik. Vi startade för 15 år sedan, men i augusti i år gick vi in i en sorts dvala. Vi kände helt enkelt att vi hade kommit till ”det speciellas slut”, att den musik som 1996 var riktigt udda och väldigt bortglömd på kort tid blivit allmän handling. Det är roligt och bra att så otroligt många – tidigare okända – kulturskatter gjorts tillgängliga på nätet. Men det känns inte längre lika angeläget att missionera om dem.

För om vi backar bandet till tiden före mp3, före YouTube, före Tradera så fanns det skatter att upptäcka – och ibland inte ens det; det fanns saker som bara var föremål för ens drömmar; saker som man bara hade hört talas om.

Man kan kalla den musik vi spelat för kalkonmusik. Men det ger inte hela bilden. För visst finns det artister som är udda och bortglömda – men som samtidigt är genuint bra. Åke Sandin var en sådan artist.

Åke Sandin föddes här på Söder i februari 1927. Han ärvde ett musikintresse från sin mormor och ivrigt påhejad av henne började han under skoltiden att sjunga i kör. I kör träffade han senare sin blivande fru, Irma, och under nästan hela sitt liv hade han ett stort umgänge i musikerkretsar.

Åke levde, som det verkar, helt och fullt för musiken. Han skrev låtar, satte upp revyer, startade ett skivbolag och gav ut både sig själv och andra artister.

Men framgången lyste med sin frånvaro – och gjorde det brutalt.

Åke Sandin dog 1997. Han hade då varit sjuk under en längre tid, han var fullkomligt utblottad och hans leverne låg i händerna på en så kallad god man.

Men under 1960-talet gjorde Åke många, tappra och storslagna försök att slå igenom som artist (omgivningen tyckte nog att det var dumdristiga försök). Han hyrde Konserthuset i eget namn, han anlitade stora orkestrar, han anlitade körer, han hyrde studio och proffsmusiker… samtidigt som han jobbade på posten.

Självklart gick det inte ihop. När fallet kom, kom det ordentligt. Åke lade ned sitt bolag, Jay Records, 1970 men fortsatte att betala på skulder troligen under resten av sitt liv.

Hur ska man beskriva Åke Sandins musik? Klassisk schlager, med stänk av både jazz och ren galenskap. Psykedeliskt ibland. Stora arrangemang, mycket kör. Produktioner som är så storslagna att man baxnar, det är helt obegripligt att ett enmansbolag som hela tiden jobbade i motvind lyckades prestera en lång rad singlar och en LP med så avancerad produktion. Åkes LP är för övrigt utgiven med handsydda tygomslag och heter ”Rariteter i kokäkta konvolut”. Väldigt typiskt för honom, denna blandning av ”mannen som gör vad som faller honom in” och en genuin tilltro till att detta skulle vara ett lyckat PR-trick.

Det finns lite av Povel Ramel i Åke Sandin. Men det är mer galenskap, det är inte ”crazy humor” – det är crazy. Utflippat. (Och det är svårt att jämföra någon med Povel Ramel.)

Det finns en person i populärkulturen jag gärna jämför Åke Sandin med: Ed Wood Jr, den amerikanske filmregissör vars Plan 9 from Outer Space beskrivits som ”världens sämsta film genom tiderna”. Men poängen med ”kalkoner” är ju att de som är minnesvärda har kvaliteter som håller dem långt borta från att vara dåliga. Det är visserligen andra kvaliteter än de man får en Oscar eller en Grammy för – men i alla fall.

Det finns också definitiva likheter mellan Åke Sandin och Ed Wood som entreprenörer. Båda jobbade från botten, tog sig aldrig därifrån men försökte med alla till buds stående medel – alltid med en osviklig entusiasm. I Tim Burtons film om Ed Wood finns flera scener där Ed Wood försöker hitta finansiärer, och hur tokiga idéer finansiärerna än har säger han alltid: ”Perfekt!” Den synen på sina egna idéer måste Åke Sandin ha haft.

Legenden om Åke Sandin rymmer många historier om hans galna upptåg, hur han dirigerar liggandes på en madrass på golvet, iklädd en röd toppluva. Och hur han brände en otrolig massa pengar på sina satsningar. Hans tro på ett genombrott måste ha varit benhård. Och det är kanske en förklaring till varför han dog ensam och fattig; efter att han dragit sig tillbaka förnekade han till och med att han var den Åke Sandin som gett ut de här skivorna. Hans kvarlåtenskap brändes under överinseende av den ”gode mannen”. Mastertejper, foton, korrespondens – rubbet.

För dig som kanske inte upptäckt Åke Sandin än: Gör det. Självklart är min bild färgad av den där tiden när det faktiskt var mer eller mindre omöjligt att hitta skivor med honom, men jag tycker ändå så här: Det är guld som glimmar, både musikaliskt och allmänt konstnärligt. Åke Sandin hade sin fantasi – och kanske en naiv världsbild – på helt öppet spjäll. Det finns inget som låter som hans musik, framförallt inget från den tiden och i Sverige.

Åke Sandins gärning, både som artist och skivutgivare, finns utgiven på CD:n Förlorad i toner, som gavs ut 2002.

Tack!

Länkar

Sunkits Ny-Magnum pratar vingliga vinyler och loppisfynd i podcasten DJ 50 Spänn

Sunkits medgrundare Magnus ”Ny-Magnum” Nilsson fick en femtiolapp och ett uppdrag. Gå in på en loppis, kom tillbaks till civilisationen och berätta om dina fynd.

Podcasten DJ 50 Spänn bygger på konceptet att låta någon mer eller mindre intressant person gräva fram skivor på en loppis. 5 skivor med budgeten 50 spänn. I det rykande färska programmet är det Sunkits Magnus ”Ny-Magnum” Nilsson som är mer eller mindre intressant gäst.

Du kan lyssna på avsnittet här och det finns också på Itunes.

Det här är kriterierna:

  1. En loppmarknadsklassiker.
  2. En slumpmässigt uppplockad skiva, random access vinyl.
  3. Ett nostalgiköp: en skiva som du ägt någon gång tidigare i livet.
  4. En ren chansning.
  5. Den bästa skivan du hittar utan att spräcka budgeten.

Radio- och teveprofilen Tommie Jönsson står bakom DJ 50 Spänn och du kan följa programserien på www.dj50spann.se.

Foto: Tommie Jönsson.

Tack för ett hejdundrande kalas – Sunkit på Södra Teatern

Under Läkerol Stockholm Comedy Festival tog Sunkit över baren på Södra Teatern och bjöd på en bred blandning av nytt, okänt och välkänt.

Vi började redan vid festivalens öppnande klockan 17 att spela skivor, och eftersom det skulle bli en lång kväll passade vi på att botanisera i de mer subtila regionerna av den sunkadeliska genren; exotica, filmmusik, talskivor osv. Tillsammans med Sunkit All-Stars höjdes hettan vartefter lördagnatten närmade sig.

Ovan: Sunkit All-Stars med Burt von Bolton: Mustaschen, live på Södra Teatern den 8 december 2012. Filmat av Magnus Nilsson.

Vi vill tacka för den fantastiska stämningen och det enorma trycket från gamla och nya Sunkit-fans. Tills vi ses igen… 🙂

Ovan: Sunkit All-Stars: Jolly, Jolly – Buddy Buddy, live på Södra Teatern den 8 december 2012. Filmat av Magnus Nilsson.

Sixten Jansson Läppstift

Sixten Jansson är en åländsk kultpersonlighet, konstnär och sångare. Nu släpper ”Pop-Sixten” sitt tredje album i eget namn, delvis med Sunkit All-Stars i kompet.

Sixten Jansson: Läppstift
Sixten Jansson: Läppstift

Redan 1980 kom Sixten Janssons legendariska debutskiva, singeln Don’t Stop The Music / Sjung hej allihopa, men det skulle ta mycket lång tid innan Pop-Sixten lämnade det obskyra landskapet. Han har nu gjort tre egna album, och detta tredje är delvis ett knippe nya låtar, delvis en dokumentation från Sixtens bejublade segertåg på den åländska festivalen Rockoff 2006.

Spår 1-6 är nyinspelat material med gruppen Det Sixtinska Kapellet, spår 7-12 är från Rockoff och här får vi höra Sunkit All-Stars (med bland andra Sunkits egen Burt von Bolton på gitarr).

Sunkit är ensamma om att föra denna skiva i Sverige.

Sixten Jansson
Läppstift
CD, ca 43 min. Aktiv Musik 2011.
Pris: 129 kronor (+ porto)

KÖP SKIVAN I SUNKITS AFFÄR!

Låtar på skivan

  1. Imse vimse spindel
  2. Läppstift
  3. Lyckan är ett lån (Sagan om guldprinsen)
  4. Toleransvisan
  5. Det står en herre på vår gård (sade bonden)
  6. House of the Rising Sun
  7. Presentation
  8. Okej okej
  9. Komplexer
  10. Boggie för fulla muggar
  11. Don’t Stop the Music
  12. Sjung hej allihopa

Sunkit lägger ned klubben

Efter 15 år som banerförare för missförstådda och utskrattade artister lägger den legendariska klubben Sunkit ned.

PRESSMEDDELANDE Våren 1996 startade klubben Sunkit i källaren på restaurang Bröderna Olssons i Stockholm. Burt von Bolton och Magnus ”Ny-Magnum” Nilsson ville dela sin entusiasm för populärmusikens sidospår. Musik som tidigare spritts på kopierade kassetter, som spelats i turnébussar och som sällan eller aldrig kallats ”bra” presenterades nu i en helt ny miljö.

, Vi har fullföljt vårt uppdrag, säger Burt von Bolton. När vi startade var den här musiken väldigt svår att få tag på, och Sunkit skapade något som inte fanns. Nu är mycket av det obskyra och roliga tillgängligt för alla, då känns det naturligt att avsluta det här kapitlet.

Succén var ganska omedelbart ett faktum och med åren har klubben blivit en etablerad publikmagnet. Gästerna har spontant sjungit med till skivor av Kerstin ”Banana” Bylén och Ture Wolf. Bortglömda dansband har fått en renässans. Allt från studenter till ålderspensionärer har blivit vänner , i vissa fall gift sig , och upptäckt musik med kvaliteter bortom det som i allmänhet kallas goda.

För den som vill uppleva den legendariska stämningen på Sunkit finns två möjligheter kvar. ”Den första måndagen i månaden” har varit klubbens mantra och måndagarna den 4 juli och den 1 augusti blir de sista. Sedan är sagan Sunkit slut.

, Vi stänger inte dörren för att hitta på andra saker framöver, säger Magnus Nilsson. Vi hoppas på att få ihop en ordentlig avslutning med band och allt under hösten. Kanske blir det en festival i framtiden?

Sunkit kommer att leva kvar som webbtidningen Sunkit.com , och som begrepp.

, Många säger ”Sunkit-musik” och ”sunkadelica” om hela genren, säger Burt von Bolton. Så på ett sätt lever vi vidare, och idag finns det liknande klubbar i både Eskilstuna och Malmö. Det är kul.

Mer om Sunkit

Läs mer om Sunkits historia.

Pressbild

Burt von Bolton och Magnus Nilsson. Foto: Erik Brodin. Bilden får fritt användas i sammanhang då Sunkit omnämns och då fotografens namn anges.

Presskontakt

Magnus Nilsson
Tfn 0708-26 71 28

Margareta Hallin i Strindbergs pjäs Taklagsöl

Hovsångerskan Margareta Hallin gör nu en hyllad insats som en av två skådespelare i Taklagsöl av Augusti Strindberg. Pjäsen spelas på Strindbergs Intima Teater fram till och med den 27 mars 2011.

För Sunkits vänner är operasångerskan, pedagogen och skådespelaren Margareta Hallin mest känd för sitt inhopp i skivetiketten Fonofons märkliga utgivning under 1960-talet. Att kalla Etta på Söder ”legendarisk” är att förminska dess centrala roll i den svenska floran av incredibly strange music.

Man man gör Margareta Hallin lika orätt om det är enbart för denna EP man nämner henne. Trots att hon har varit verksam länge (hon fyllde just 80 år), så står hon mitt i en hyllad karriär , både själv på scenen och som kompositör.

Fram till och med den 27 mars 2011 spelar hon sjuksköterskan i August Strindbergs pjäs Taklagsöl.

”Margareta Hallin spelar denna multi-roll, och hon gör det med en scensäker diskretion som fullständigt lyser kring hennes svarta husjungfruklänning” skrev Expressen efter att pjäsen haft premiär den 28 februari.

Gå och se henne!

Av Magnus Nilsson

Foto

Margareta Hallin och Anna Lyon i pjäsen Taklagsöl. Fotograf: Bengt Wanselius.

Länkar