Kräldjursanstalten

Med skivorna Voodoo Boogie och Nu är det allvar!! skrev svenska Kräldjursanstalten in sig i rockhistorien. Men på hemmaplan fick bandet stryk.

Kräldjursanstalten var samtida med den svenska punken och blev med sin experimentlusta en naturlig del i »den scenen«. Men Kräldjursanstalten hade lika gärna kunnat vara den raka motsatsen till punkens DIY-musik. Inspirerade av Captain Beefheart spelade trion så komplex musik att andra än enäggstvillingar (som bröderna Agaton på gitarr och bas) skulle ha svårt att repa in materialet under en livstid.

Liksom hos Lasse Stefanz, så trakterades sången av bandets trummis; den karismatiske bandledaren Micke Maksymenko. Det är märkligt att Maksymenko lyckas vara så distinkt, så utlevande i sången, och samtidigt spela anarkistiskt experimentella trummor. Men det fungerar.

Trots att Kräldjursanstaltens musik måste beskrivas som svår och komplicerad, så är den samtidigt rockig och melodiös. Här möts avantgarde, heavy rock, punk, absurd humor… och resultatet är konstigt nog knivskarpt. Ett av den svenska rockhistoriens största bidrag till den internationella musikscenen.

Kräldjursanstalten
Nu är det allvar!! & Voodoo Boogie
CD, Megaphone Records, 2004. Ca 50 min.
Pris: 149 kronor (+ porto)