|
Hem > Klubb > Discjockeyer
Discjockeyer
Värdar för Sunkit är klubbens grundare
Burt von Bolton och Magnus Nilsson. Ofta gästas klubben av andra
discjockeyer, ofta med skivsamlingar som trotsar tyngd- och andra lagar.
Burt von Bolton och Magnus Nilsson
Burt von Bolton och Magnus Nilsson (a.k.a. »Ny-Magnum«) startade
Sunkit i april 1996 och är stående värdar på klubben.
De har också spelat sunkadelic för glada åhörare
på Hultsfredsfestivalen, på arrangemang på Kulturhuset
i Stockholm, Folkets Hus i Umeå, företagspresentationer och
privata fester. Burt är till vardags producent och Magnus arbetar
med webbplatser.
Gäst-jockeys
Ofta gästas klubben av DJ:s eller privata entusiaster. I gästboken
hittar man namn som Micke Goulos, Stefan Kéry, David Nessle, Martin
Kristenson, Mats Wigerdahl, Peter Öholm, Jocke Boberg, Nisse Hansson,
Joachim Tevebring, Björn Holmström och Dan Edman.
Den 2 juni 2003 hade vi Non stop dancing tanzparty - gästspelning
med Mörten & Musslan, en hyllning till det västtyska undret:
Frank Valdor, Max Greger och James Last med vänner.
Journalisterna Anna-Lena Lodenius och Per Wikström gästade
klubbens julfest 2002 och återvände också till julfesten
2003. De har samlat märkliga julskivor i flera år och delade
med sig av guldkornen i sin skattkammare. I anslutning till Anna-Lenas
och Pers gästspel på Sunkit gjorde Aftonbladet Söndag
ett reportage om julmusiken som gud glömde.
Johan Kugelberg, skivproducent i New York och gäst den 2 september
2002, valde tidigt vad han skulle presentera för den svenska publiken
och skickade en spellista. Observera att omdömena inte nödvändigtvis...
delas av andra.
- Jimmy »The swingin' Swede« Jenson: Scandinavian Hotshot
- En comedy-/noveltyskiva från Minnesota som gör narr av
och/eller hyllar denna stats rikligt förekommande svensk-amerikaner.
- Birgitta Steenhouwer: Oj, så mycket festligt
- »Oj så mycket festligt det kan hända, i vår
Folkets park när det är pop, nästan på var kille
man kan tända när det band som spelar är i topp.«
And ain't that the truth. Birgitta var segrare i Olsta Folkets Parks
talangjakt 1973 och fick i första pris spela in denna singel. Utgiven
på Svenska vanity-pressing-bolaget Efel, som en del av er minns;
den etikett som Ebba Gröns första singel låg på.
- Margareta Hallin: Ludde
- Förvirrad super-psykedelisk rock med schlager-förtecken
och mer fas-förskjutning på gitarrerna än vad lagen
eller Gud Fader borde tillåta. Hallin var/är erkänd
skådespelare och författare, och de övriga utgåvorna
på Fonofon-etiketten rör sig om fin-kulturella namn och musikval.
Det kan finnas något slags fin-kulturellt vingel dolt inom kvaliteterna
hos denna underliga skiva, men jag har inte ännu lyckats finna
dem.
- Ragnar Borgedahl: Fula kulor i pungen Hugo Blå
- En boogierock-rökare rakt i kapitalismens kryss: Ragnar ger Stockholms
sniknaste hyresvärd en sådan svidande ironisk känga
att samtliga Stockholms hyror sänktes till den låga nivå
de alltjämt håller idag.
- Hans Edler: Jag Söker efter kärlek
- Från hans LP »Elektron-Kukeso« från 1971.
En av de tidigaste elektroniska LP-skivorna utgivna i Norden samt helt
klart den tidigaste elektroniska popskivan. Och den klantigaste. Efter
att Hans tryckt på on-knappen på synthen så gnolas
det osammanhängande pop-melodier med debila texter ovanpå
sjok av primitiva synth-ljud. Absurt, smått obehagligt och mycket
underhållande.
- Max Andersson: Varför är det så mycket svart?
- Topp-pekoral av ångest-rock-synth-modell. Skrattretande text
och härligt fjompig sång av triste underground-serietecknaren
Max.
- Tredje Mannen: Augustikvällar
- Jarl Kulle möter Joy Division på ett dissektionsbord.
- Thore Skogman: Felixvisan
- Jag har samlat Thore Skogman-skivor i drygt 20 år och häpnar
fortfarande över de tvära känslomässiga kast man
slängs emellan medan man avnjuter hans tonkonst. Antingen skrattar
man sig harmynt eller också blir man iskall och tänker att
denna man måste stoppas. Ibland, som när man lyssnar på
»Felixvisan« kan bägge ytterligheter mötas under
samma låt.
- Paska: Ace of Spades
- Finlands geniala poet och tolkare av rock-klassiker i ett av sina
mer okänsliga ögonblick.
- Laila Westersund: Trollet från Trollhättan
- En svidande satir över musikbranschens slit och släng-mentalitet:
En ond, cynisk bransch där unga flickor lockas från hemorten
av slirigt fagert tal och finner sig utsugna och exploaterade. Det är
skönt att Laila sa ifrån ordentligt.
- Kenneth Swanström: Härliga Marilyn Monroe
- En av mina favoritskivor. Svensk kitsch när den är som bäst:
En hemvävd blandning av det vulgära och det jönsiga,
spetsad med en knivsudd sinistert.
- Ricky Bruch: Baby Dodo
- Kommentarer alldeles överflödiga.
- Carl Myrén: Jag flyttar in hos mig
- Glättig, psykopat-hurtig solskenspop av en klockrent svensk överklasstönt.
En av Klas Lundings härligaste A&R-beslut.
- Bert Karlsson and his Willis Boys: Hoppa Hulle
- Den här skivan är inte ens krypto-fascistisk: Bert Karlssons
populärkulturella sociopat-fascism är framme i rampljuset!
En övermätt dos egenkärlek illa kamouflerad som självironi.
- Belinda/Tom Zacharias: Gayclub
Belinda/Tom Zacharias: Horan
- Två hits av många från Belinda's LP »Kåtsnack«
som några kanske minns (men knappast beställde) från
annonser längst bak i kvällstidningarna under 1970-talet.
Slemmig och sunkig psykedelisk hårdrock blandas med orimligt lustifierande
snusktexter.
- Paul: Hur var hon i sängen?
- En milstolpe inom 80-talskitschen. Paul, likt Cher, Madonna och Britney
slopar efternamnet (Paljett) och släpper LP:n »Passar galoscherna«.
Choc-ful-o dassiga Uggla-plagiat, av vilka detta är det dassigaste.
- Johnny och Lillemor: I Casa-Casa-Casablanca
- Från en av Johnny Bodes mer obskyra porr-vax: »Styrman
Janssons Frestelser«. Jag garanterar att denna charmangta slagdänga
kommer att tatuera sig fast i reptilhjärnan på er och att
ni natt som dag kommer att brista ut i den changtila refrängen.
Folk kommer att tro att ni har Tourettes syndrom.
- Tjejclown: Knäpp gylfen Freud
- Från LP:n »Livmoder i strängarna (garanterat utan
stake)«, utgiven av MNW (who else!) 1974. Detta mästerverk
av synnerligen tidstypisk progg-pekoral kan köpas i reabacken från
i stort sett vilken svensk skivbörs som helst i ett tidevarv då
till och med Turid beskrivs som »seminal rare Swedish psych«
på E-bay.
- Nanna och Marlou: Det är inte kriminellt att vara kåt
- Denna mind-boggle avslutar vårt sex- och samlivsblock. Nanna
och Marlou återfinnes på Johnny Bodes mest obskyra porr-LP
»Pornofonia«.
- Ray Torske: 666
- »The holy graal of vanity pressings«. Denna frejdiga frireligiösa
trumpetare borde glädjas av att hans egenproducerade LP hör
till en av de mest eftersökta: Sanslös produktion, ruskiga
låtar om den (cirka 1968) strax förestående yttersta
domen, ett sanslöst skivomslag samt vråltajta trumpet-solon!
Ett gudsbevis i sig självt.
- Sik & Silver: Elton John Medley
- Excuse me while I go to the corner and cry.
- Vinny Roma: Ah, Music
- Från LP:n »Vinny Roma Sings His Head Off!«. Om ni
bad mig välja exempel på det gudomliga i konsten skulle Vinny
lätt platsa på listan någonstans bland William Blake,
skulpturträdgården i Bomarzo och Shirley Collins.
|
| Citatet |
| Hej hej grabbar, hej hej tjejer / är ni inne? nej ni är ute, ja då kommer jag (Isabelle Axelsson)
|
|
