Den stora chansen kom med LP:n på E.Mann. Han kanske borde ha struntat i det.
Gunnar Winald debuterade i gruppen He-Goats, bildad 1963 i Månsarp utanför Jönköping, som 1967 var en av pristagarna i EMI:s och Pripps tävling Zingo-Toppen, dokumenterad på den eftersökta LP:n med samma namn (RM 2512).
Nästa gång Gunnar dyker upp i det offentliga är det på ett självbetitlat soloalbum. E. Mann var ett litet skivbolag som på 70-talet (?) satsade stort på sitt »fynd«, den då 28-årige Gunnar Winald, »från Jönköping, lärare, mångsysslare, sångare, musiker och textförfattare«. I pressmaterialet beskrivs han som en…
»skön svensk kille som skriver och sjunger om svensk verklighet som den kan vara när man känner sig ensam och dras till diskoteket eller om en vinglad, drömsk trubadur, en rak reaggie (sic!), om en tjej som är skön för att hon är trind och gullig eller om musiken ‘från mitt eget band’ som alla blir glada av…«
Det bästa på skivan är trots allt inte den felstavade och feluttalade Min reaggie, en fullständig missuppfattning av genren reggae, utan texten till Följ med mig hem, som är en riktig fullträff:
följ med mig hem
jag bjuder på ett glas med vin och en macka
följ med mig hem
det enda jag vill är att sitta ned och snacka…
Vem kan motstå en sådan invit? Så här skriver Gunnar själv om låten (citerat från pressmeddelande):
Det är många som gillar den, den är ärlig och kanske uttrycker den känslan som många har men är svår att säga.
Gunnar Winald dök senare upp som kompgitarrist i The Spotnicks. Han turnerade med gruppen i Tyskland i augusti 1977 och maj 1978.
Han har också producerat (åtminstone) en annan skiva på E.Mann; med dansbandet Gul&Blå.
Gunnar Winald spelade under en tid bas i göteborgska indiegruppen 2 eggs any style och medverkar på gruppens demo-CD Presents the demo (2003), men har nu lämnat gruppen.
Gunnar Winald är med största sannolikhet redaktör för böckerna Barnvisor för hela året (Klassikerförlaget) och Djurvisor för alla barn, Klassikerförlaget 1999. I så fall född 1947.
Av Magnus Nilsson
