Den vite indianen, den svenske Elvis, kungen av skrivna autografer…
Född som Curt Nordlander i Fredrika, Västerbotten. Ägnade ungdomen åt att tillskriva Lennart Hyland för att komma med i teveprogrammet Hylands hörna. Enligt Hylands utsago blev det omkring 70 brev, Curtis själv har medgett siffran 20. Till slut fick han ett litet genombrott genom att framföra Men of Dakota i nämnda program.
Don Curtis var i hela sitt liv i det närmaste besatt av de nordamerikanska indianerna och han ägnade somrarna åt att förestå turistattraktionen Indianlägret i Sälen.
Uppträdde som Elvis-imitatör på King Creole i Stockholm under 1980-talet.
Don Curtis hade ett intressant förhållande till marknadsföring, bl.a. sålde han sina skivor genom att knacka dörr (och signera skivorna, därav alla signerade exemplar) och gav ut en stödsingel inför OS 1984; »en del av intäkterna går till Sveriges olympier«. Ganska enkelt att lova, eller hur?
Kuriosa: har tagit 1.93 i höjdhopp.
Don Curtis avled 2001.
Av Magnus Nilsson
{ 6 comments… read them below or add one }
han var min morfar fattar inte att han dog
Dennis, då måste ju vi vara släkt för Kurt var min kusin! Min pappa heter Kent Norman och är syster till Inga-Britt Nordlander som var Kurts mamma. Han var iaf en mycket speciell och unik person. jag tror vi träffades när Kurt fyllde 50 år och vi firade uppe i Sthlm..
Spelade med Don Curtis i mitten av 60-talet. Då var han snäll och speciell och kanon i rocklåtar på livescen. Jag gillade inte hans indianmusik så mycket, men han var grym på covers. Bland de allra bästa.
Curt kände jag sedan han var cirka 16 år. Vi tävlade båda för IF Castor i Östersund, han hoppade höjd och jag kastade spjut. Han var en mysig och fin kille, lugn och bra att umgås med. Visste ju inte då att han var musikaliskt begåvad. Sedan startade han sin indianska musikkarriär och jag kom någon gång i kontakt med hans bror, som sålde skivor genom att knacka dörr. Curt träffade jag aldrig mer men jag har honom i kärt minne och t.o.m. inspelad på någon film från någon resa i landet. Vi deltog tillsammans i skol-SM och i det som på 60-talet kallades för UP-finaler, Ungdomspropagandan.
Frid över ditt minne, Curt.
När jag jobbade på Seven Eleven i korsningen Götgatan -Ölandsgatan
i slutet på 80-talet så kom han in med sin stora väska med alla plattor
jag köpte en hel del av han plus att han lanserade sin nya platta,comebacken så att säga med affischer som han satte upp där han skulle uppträda med sin show ,Curt var en väldigt trevlig,trygg norlänning i en jävligt hård och tufft Stockholm framförallt i hans bransch och som alla skriver hade han en underbar röst i klass med the King!Jamma på där in himlen!
Hej
Såg att min dotter Maria Norman kommenterat.
Jag själv är bror till han mamma, morbror alltså.
Kurts pappa Arne Nordlander var vägmästare och flyttade runt en hel del.
Varje sommarlov kom familjen till uppväxtplatsen Sandslån. Har många minnen med Kurt från tidigt 50 tal till hans för tidiga bortgång 2001, bara 57 år gammal.
Kurt skulle haft en manager som styrde lite vad gäller hans musikaliska karriär, men Kurt hade alltid egna ideer som han ville förverkliga.
Han levde i alla fall på sin musik, den hårda vägen till sin död. Hur många skulle klara detta idag utan uppbackning.
Var med på begravningen i Sälen 2001, det blev mer som en happening.
”Vi syns i de sälla jaktmarkerna Kurt”