Janne Svensson kommer hem till Söder

Han gav oss brottarhiten Hem till Söder och satsade på den mörka hårdrocken i helt fel tid. Och nu är Janne Svensson tillbaks från tystnaden.

Janne Svensson växte upp i popens Stockholm på 1960-talet. Han fick sin första gitarr 1966 och uppträdde med eget material på gymnasiet, Södra Latin, tre år senare. Janne tog intryck av musikfesterna på Gärdet 1970 och 1971, men var aldrig själv en del av proggrörelsen. Janne debuterade på skiva 1972 med det egna albumet Hej Hörrudu (GM Produktion), producerad av Stig Wiklund.

Två år senare gav IMAS Records ut singeln Hem till Söder, som dels blev en lokal hit och dels prövades för placering på Svensktoppen. Men där stannade Jannes publika framgångar. Han satsade visserligen på musikeryrket på heltid och flera skivor följde, men det kom aldrig något riktigt genombrott.

Sin sista betalda spelning genomförde Janne på puben Paloma i Karlstad i maj 1985. Därmed lade han ned planerna på en karriär som musiker.

Istället kom Janne Svensson att spela en stor roll i svenskt musikliv genom att, tillsammans med Eddie Svarvarsson, starta och driva skivbolaget Joker Musik. Etiketten satsade i liten skala på band i den tyngre skolan, en genre som i dåtidens musikliv var en främmande fågel. All Steel Coaches och legendariska In The Colonnades gav ut skivor på Joker.

Med Joker gick Janne mot strömmen och för den insatsen borde han äras med minst en ryttarstaty. Tyvärr var skivbolaget ingen kommersiell framgång och 1995 lades verksamheten ned.

Vid sidan av skivbolaget arbetade Janne som fritidsledare, musiklärare och senare tjänsteman vid SL (där han jobbar än idag). Under 2009 summerade han sin musikaliska karriär med samlingsalbumet Hem till Söder (Lockenloll).

På senare tid har låten Hem till Söder blivit ett populärt allsångsnummer på klubben Sunkit. Egentligen besitter den inga ”kalkonkvaliteter”, men är en direkt och skojig slagdänga i klubbtypisk stil ändå. Även Hammarbys fotbollsfans har tagit låten till sina hjärtan, och man kan numera höra den eka över Söderstadion.

Konstigt vore annat.

Så här beskriver Janne Svensson Hem till Söder i samlingsskivans konvolut:

Efter en festnatt på Stora Essingen vandrade jag hem till Klippgatan. Sången kom till under vägen. I min trånga etta tog jag ut låten på en nyinköpt mandolin.

Så skapas en hit.

Av Magnus Nilsson

Tack till Janne Svensson.

Relaterade länkar

Skivbolagen på reabackarnas botten

Det fanns en tid då tusen blommor blommade, då småbolagen tillsammans stod för en stor del av musikutbudet. Den tiden är förbi, men anden lever kvar i loppmarknadernas dammiga skivbackar. Henrik Martinell har grävt i gömmorna.

Eldorados album Hawaii
Eldorados album Hawaii

Roldex AB är ett bolag som under 90-talet var helt dött, men som nu på hobbybasis åter börjat ge ut samlings-CD med de gammeldans- och foxtrotinspelningar de producerat under årens lopp. Bolaget har över 200 produktioner på sitt samvete, bland annat Rock-Olga, dansorkestern Bröderna Olssons och Eldorados fanns i bolagets stall. Eldorados var gruppen som när de inte spelade in kultlåtar som Sidovagnsmotorcykel, stod på scenen och spelade i babyrosa hängselbyxor och vita murarskjortor. Både praktiskt och snyggt.

Bolagets VD och producent Roland Almlén var inte med när LP-konvolutet till Ludgo-Pelles Dansglädje togs fram, men han förklarar att mycket krut lades på att plocka fram en fin bildserie till konvolutet.

Det viktigaste var att få fram en snygg bild till omslaget samt att skivtiteln – oftast samma som huvudspåret på skivan – fanns med, säger Roland.

Ludgo-Pelles album Dansglädje
Ludgo-Pelles album Dansglädje

Många gånger kunde därför skivans omslagsbild och skivtitel vara varandras motpoler. Som i det här fallet. Om man betänker all energi och allt arbete som lades ner på Dansglädje-konvolutet och sedan jämför det med resultatet, ligger det klassiska Hellacopters-uttrycket ”det går inte att polera en bajskorv” nära.

Artisterna marknadsfördes främst i lokalpress, lokalradio och olika teveprogram, men ibland även med helsidor i Aftonbladet och Expressen.

Många skivor sålde sig själva på dansställena. Och ändå satsade bolaget mycket på marknadsföringen, säger Roland.

1957 fick Ludgo-Pelle sitt genombrott som musiker. Hans enmansorkester bestod av basfiol, bordcittra, munspel och en burk med ärtor på foten. Han kunde även spela såg och dammsugare.

Ludgo-Pelle kallas på vissa håll för ”kejsaren av tungstep”. Men hans musik var glad och ofta i en galet frenetisk takt, perfekt som bakgrundsmusik för den som druckit fyrtiosju koppar kaffe eller den som tagit speed och är lika hetsig som en iller på koffeinpiller. Eller både och. Turligt nog skrev han inte speciellt långa låtar, men tidlösa.

 

Mirek-Kvintettens album på Playback

Playback låg i Malmö och spelade in Mirek-kvintetten. Konvolutets baksida visar att Mirek-kvintetten inte kunde bestämma sig för om de var en kvartett eller faktiskt var en kvintett som ju omslaget visar (Mirek-kvartetten/kvintetten). Det visar även att en Martin utan efternamn har tagit omslagsbilden. Gruppen bestod av fyra klarinettlärare som har framträtt i ”program av seriös natur” i radio. Idag kan man höra Mirek-kvintetten även på forum av dödsallvarlig natur, till exempel på Pensionärsföreningen Ljungens Seniorer (SPF), när de lyssnar på klassiska pärlor. Kontakta Gun-Yvonne Johnsson i Höllviken.

Svenska diskusmästaren Ricky Bruch hade inte bara en fallenhet för sport. 1971 släppte han singeln Baby Dodo / Mej fångar ingen brud (PB-S 113) på Playback records.

Tomti-Ljud var, trots vad namnet antyder, inte ett bolag som nischat sig på att ge ut tomteljud eller julmusik. Passande nog hette ägaren Sven Tomtélius, även grundare av hans dansband Tomtélius.

Vi var mycket populära, berättar Sven Tomtélius idag. Hade vi varit på en spelning, fick vi med oss två spelningar hem.

Sven Tomtélius
Sven Tomtélius

Efter en spelning i ett skyltfönster utklädd till tomte tillsammans med sin bror, kallades Sven alltid för ”Tomten”. Efternamnet Tomtén var upptaget, så han bytte sitt vanliga efternamn Axelsson mot det ovanliga Tomtélius.

Det var ett namn som ingen kunde missa, säger Sven.

På skivan Alpens ros är ingen låt – precis som på alla andra av deras alster – skriven av dem själva.

På sin höjd ändrade vi lite i en låt, inget mer, säger Sven.

Bandets framtoning var mjuk och kramig. Scenkläderna köptes via ett företag ett år innan de kom ut i affärerna, vilket kan ha gjort att de till viss del blev trendsättare inom dansbandsmodet. Svens fru var med på turnéerna i bussen och sydde utsvängda kjolbyxor till bandets scenkläder.

Turnébussarna var av varierande storlek under åren och uppgraderingarna såg ut ungefär så här:

  1. de började med en buss modell liten,
  2. bytte till en 7 meters Mercedesbuss,
  3. en 9 meters buss,
  4. en 9,5 meters buss,
  5. sedan en 11 meters Zetra,
  6. och till sist en 13,5 meters Volvo van Hool med sovrum och riktiga sängar.
Tomtélius Alpens ros.  Lätt patriotiskt med sin gula text mot blå bakgrund. Rosen är genmanipulerad och större än berget.
Tomtélius Alpens ros. Lätt patriotiskt med sin gula text mot blå bakgrund. Rosen är genmanipulerad och större än berget.

Studion låg hemma i en utbyggd källare och sönerna var ofta tekniker vid inspelningarna. Båda sönerna, Tommy och Jimmy, spelade de sista tio åren i bandet som genom åren hade sammanlagt tio medlemmar. Man började med ett 8-kanaligt mixerbord, men övergick rätt snart till 24-kanaligt mixerbord. Det gjorde att andra band fick upp ögonen för studion.

Småkända artister som Allan Jonsson, Johans Band, Kurt Anders orkester, Hultfreds dragspelsklubb och Spectrum har alla spelat in i Tomti-ljud-studion, säger Sven.

Tomtélius sålde själv sina skivor och kassetter på marknader och i skivbutiker.

Vissa affärer tog ett förbestämt antal innan vi var klara med skivan och därför hade vi nästan alltid ett tusental förbokade, säger Sven.

Tomtélius största försäljningsframgång var Barndomshemmet som sålde guldskiva. Låten Flickorna i Småland exporterades till USA och spelades flitigt i de svensk-amerikanska delarna.

Fansen hjälpte bandet ekonomiskt och fanklubben hade som mest 550 medlemmar. Tomtélius anordnade därför varje sommar en fest för fansen där de spelade gratis och fansen bara behövde betala maten. Alla i bandet lever ännu och Sven funderar på att dra ihop alla tio bandmedlemmarna och ha en trivselkväll.

Som på gamla goda dar, säger han.

Göteborgs Domkyrkas Gosskörs Gån ut i hela världen'¦ Estetik hämtad från Death metal?
Göteborgs Domkyrkas Gosskörs Gån ut i hela världen’¦ Estetik hämtad från Death metal?

FEJ (Firma S. Erik Johnsson) spelade i mars till april 1975 in skivan Gån ut i hela världen’ med Göteborgs Domkyrkas Gosskör. Någon tillförlitlig information om producenten S. Erik Johnsson har inte gått att få, men man kan av skivnumret ”FEJ 101” att döma gissa sig till att det var bolagets första inspelning. Kanske även den sista.

Något av en expert på ovanliga svenska skivbolag från 70-talet är Magnus Nilsson, en av grundarna av klubben Sunkit.

”Det kan ju inte stå skivnummer 001 för då tror ju folk att vi är ett litet skitbolag som bara gett ut en skiva”; det tror jag var ett vanligt resonemang på den tiden. Man ville verka större än man egentligen var, säger Magnus.

Ur texten på konvolutets baksida saxar vi:

Göteborgs Domkyrkas Gosskörs mest uppmärksammade konsertresor var till Italien 1974. Gosskören sjöng då vid Påvens generalaudiens inför en åttatusenhövdad församling från hela världen. Efter konserten hälsade påven på pojkarnas dirigent Birgitta Persson.

KMC Records är idag ett brittiskt hiphop-skivbolag. Under 70-talet fanns ett annat bolag med samma namn, som gav ut svenska dansbandshits.

Jag vet vad gays betyder. Det betyder bögar, men det var inte det vi menade. Man uttalar det som fotbollslaget GAIS, säger trummisen och producenten för The Gayes första album, Du vita lilla duva, Lennart Hagentoft.

Lennart Hagentoft
Lennart Hagentoft

Sammanlagt släppte gruppen The Gayes 5 LP-skivor. Albumet Du vita lilla duva gavs ut på KMC (Karlsson Music) Records i Staffanstorp, ett bolag som drevs av Ulf Karlsson.

Senast jag såg honom för några år sedan stod han i ett stånd på Hörby marknad. Han sitter nog inne nu, för jag kan inte komma i kontakt med honom, säger den nu 76-årige Lennart Hagentoft fundersamt.

Men Sunkit.com kan avslöja att Ulf lever i det fria, har just sålt sin ljud- och bildaffär i Staffanstorp och ser fram mot pensionen. Han vill minnas att budgeten för skivan var runt 10 000 kronor för konvolut och skivpressning.

Mitt bolag hade många lokala dansband som inga stora bolag ville ha, säger Ulf Karlsson. Skivbolaget lade han ner när han fick jobb som butikschef i en radio- och tevebutik.

När Lennart lade ner The Gayes för runt 20 år sedan, kunde han konstatera att bandets största hit var Toppen för kroppen, som klättrade till tionde plats på Svensktoppen. Låten fanns med på gruppens bäst säljande platta En silverslant för dina tankar som sålde tre gånger så mycket som Du vita lilla duva.

The Gayes album Du vita lilla duva
The Gayes album Du vita lilla duva

Lennart säger att bandet aldrig behövde bjuda ut sig för att sälja sina skivor. Endast en bråkdel av budgeten gick till marknadsföring, vilket kanske var skälet till att de bara var stora i Flyinge och Lund. När Kent Nilsson (lokalkändis) från Arlövsrevyn var med på spelningarna och sålde skivorna, drog det folk och försäljningen gick då per automatik.

Jag vet inte vad jag gjort, men Kent hälsar inte längre på mig när jag hejar på honom idag. Det känns inte bra, säger Lennart.

Fakta om skivbolagen

Roldex AB bildades 1972 och är fortfarande verksamt. Ludgo-Pelle (som egentligen hette Yngve Pettersson och var från Ludgo utanför Nyköping) dog 77 år gammal år 2004. Ludgo-Pelles fanklubb lades ner på 80-talet. Roldex gav ut 14 LP-skivor med flaggskeppet Ludgo-Pelles plus en hel del singlar. Roland Almlén tippar att Ludgo-Pelles album Dansglädje såldes i 5 000-6 000 ex.

Playback. Mitt exemplar av skivan med Mirek-kvintetten ser ospelat ut. Ursprungsbolaget Playback finns inte kvar. Producenten på Ricky Bruch-plattan gick tyvärr bort i början av 2008, efter att ha tillbringat de sista åren i Australien.

Tomti-ljud startades i juni 1973. Bolagslogotypen, gissar Sven, ritades av någon på Falks studio i Eksjö. Orkestern bildades 1969 och spelade dansmusik med inslag av gammeldans. De gjorde framträdanden i Sverige och Norge samt i direktsändning i Sveriges Radio. Tomtelius hann spela in elva kassetter, tio LP-skivor, tre singlar och två EP innan orkestern upphörde 1985. Barndomshemmet sålde 20 000 ex och Alpens ros 10 000-11 000 ex.

FEJ. Skivan inleds med Gosskörens bön, som läses av en sjuåring med göteborgsk accent.

KMC Records producerade grupper som Martys, Kenth-Eriks, Burt’s och soloartisten Mia Wester. Startades i slutet av 70-talet, lade ner början av 80-talet. På sidan av skivbolaget drev Ulf Karlsson en radioaffär. The Gayes fanklubb finns inte kvar, men alla i bandet lever fortfarande.

Marknadsföring

Författaren Naomi Klein uppskattar i boken No logo att budgetfördelningen för en enskild produkt idag är 20 procent till produktionen och 80 procent till marknadsföringen. Siffror hos skivbolagen i denna artikel är nästan omvända (intervjupersonerna har själva uppskattat siffrorna för respektive bolag).

Skivbolag /Grupp / Produktion (%) / Marknadsföring (%)
Roldex AB / Ludgo-Pelles / 80 / 20
KMC Records / The Gayes / 95 / 5
Tomti-ljud / Tomtelius / 75 / 25

Andy Votel – sunkspridare av rang

Han har en musikalisk häxkittel som rymmer det märkligaste bland det udda. Och han ger ut det på skiva. Häng med i Claes Lindmans hyllning till samlaren och spridaren Andy Votel.

Kan man tala om en levande internationell ”sunkadelicascen”? Om begreppet sunkadelica innebär ”fokus på udda och bortglömd musik” kan vi inte annat än basunera ut ett högljutt ”ja!”, och strax därefter kollektivt kapitulera inför den kringflängande skivsamlaren, skivbolagsägaren och DJ:n Andy Votels kulturinsats för musiken som omvärlden glömde.

Andy Votel, som egentligen heter Andrew Shallcross, är en brittisk elektronisk musikartist och skivproducent som var med och grundade skivbolagen Twisted Nerve och Finders Keepers Records. Han brukar dessutom designa omslagen till de olika släppen på dessa bolag.

Min introduktion till Votel var via en märklig mixplatta, som jag på inrådan av en gammal barndomsvän snarast borde flukta in på (med motiveringen att han trodde att jag som gillar ”gamla obskyra låtar” skulle uppskatta den). Skivan gick under namnet Music To Watch Girls Cry, släpptes 2003 på Fat City Records, och bestod av enda mix av en grotesk blandning bortglömda spår – hela 76 stycken inom loppet av 75 minuter! Skivan tog sig an alla tänkbara gamla vinylgenrer – allt från ett stort antal utsvävningar inom progg och rock från världens alla hörn, till indiska psykedeliska ljud, flummig fuktig funk, sängkammarsoul av det svettigaste slaget, charmigt primitiva elektroniska experiment och även förträngda eurovisionsschlagerfestivalsbidrag.

Den naturliga skeptiker som finns i oss alla skulle lätt kunna avfärda detta mastodontprojekt som ett migränframkallande lustmord (för att inte säga massmord) på allt vad musik innebär, men den spridda blandningen fungerar – inte bara förvånansvärt bra – utan över all som helst förväntan! Föreställ dig en turkisk schlager med hysteriska gitarrer, som snabbt och oväntat svänger över till en urvattnad karaokeblaskig instrumental barnprogramsvariant av The Beatles Hey Jude, som i sin tur övergår till en något olycksbådande demonisk kvinna som ger sin version av Donovans 60-talsklassiker Hurdy Gurdy Man, för att sedan följas upp av signaturmelodin till Roman Polanskis filmklassiker Cul-del-sac, och därefter landa i en pompös irländsk folkinstrumentsvariant av Simon & Garfunkels Scarborough Fair. Och när man tror att man hört allt den osannolika blandningen har att bjuda på, så susar ”vår alldeles egna” Pugh Rogefeldt in med den ordentligt svängiga, men tyvärr närmast okända 70-talsdängan Love, Love, Love! Incredibly Strange Music-härdsmältan är närmast total. Låtom oss helt enkelt fastställa att Music To Watch Girls Cry är alldeles för intensiv och kompakt för att sammanfattas här. Måste upplevas. Kan ej beskrivas nog detaljerat.

Music To Watch Girls Cry var för övrigt från början inte planerat som ett skivsläpp i ordets rätta bemärkelse, utan spriddes runt av Votel till sina vänner och bekanta, mest som ett hobbyprojekt. Votel tänkte att det skulle bli en producents mardröm att få loss rättigheterna till alla obskyra spår, men tack vare en insats från Fat City Records blev det hela en möjlighet, och skivan släpptes till allmänheten med lysande recensioner som följd. ”Andy Votel must have one of the coolest record collections ever” poängterade någon. Undertecknad instämmer till fullo.

Resan tar lyckligtvis inte heller slut där. Music To Watch Girls Cry har hittills fått två uppföljare:  Songs In The Key Of Death samt One Nation Under The Grave (varav den sistnämnda släpptes november 2007) och originalkonceptet behölls med råge – det vill säga vansinnigt många låtar och genrer ur världens alla undanstädade vinylbackar på vanvettigt kort tid. Och Del 2 och 3 i serien levererar ordentligt även de. I ärlighetens namn kan jag inte bestämma mig för vilken av de mixplattorna jag gillar bäst – trots att de alla tre går på repeat i min spelare ohälsosamt ofta där hemma. Flukta in genast, lyder mitt råd.

Votel är inte bara skyldig till högst osannolika mixar utan även andra former av kulturgärningar som att släppa samlingsalbum på ovan nämnda Finders Keepers Records där han fokuserar på – just det – udda och bortglömd musik. När han hade profilerat sig tillräckligt som samlare av diverse undanstädade hits utgav han i januari år 2005 Folk Is Not A Four Letter Word, en högklassig sammanfattning av 60- och 70-talets dammiga folkmusikskivor vars medeltida influenser hade börjat nästla sig in i dagens moderna popmusik. Skivan följdes av flera liknande samlingar, med talande titlar som exempelvis Prog Is Not A Four Letter Word, Welsh Rare Beat, Well Hung – Funk-Rock Eruptions From Beneath Communist Hungary samt den logiska och hedervärda uppföljaren Folk Is Not A Four Letter Word, Volume 2 för att nämna ett fåtal. Samtliga skivor kan man köpa digitalt via skivbolagets hemsida snabbt, enkelt och framförallt helt lagligt. Man kan även provlyssna på alla spår innan ett eventuellt köp. Ordentligt bra jobbat.

Avslutligtvis vågar jag djärvt konstatera att Andy Votels lekstuga har utrymme för det mesta – allt från djupdykningar i subtropicálians vilda fuzzgitarrer till den mer vildsinta psykedeliska rockscenen såväl som andra rariteter inom rock och progg (men inte i den svenska, smala och på flera sätt infekterade betydelsen av ordet). En hisnande och trivsam resa genom bortglömd musikhistoria – redo att förvåna, förbrylla och förtjusa – väntar dig.

Länkar

Margareta Hallin

Margareta Hallin

Margareta Hallin är en svensk Cathy Berberian, en operasångerska som komponerar egen musik – och som sjungit pop på det mest märkliga sätt.

Margareta Hallin föddes den 20 februari 1931 i Karlskoga. Hon utbildade sig på Musikhögskolan och kom till Kungliga Operan i Stockholm 1956. Under 1950-talet rymde hennes repertoar roller som Nattens Drottning, Gilda, Violetta, Konstanze, Zerbinetta och Händels Alcina. 1959 deltog hon i uruppförandet av Karl Birger Blomdahls världsberömda opera Aniara i Stockholm, och hon var också med när föreställningen framfördes i Edinburgh samma år och i London året därpå.

1966 utnämndes hon till hovsångerska, 1972 till ledamot av Musikaliska akademien och 1976 tilldelades hon Litteris et Artibus (den kungliga hedersmedalj som även tilldelats Per Gessle… bland många andra).

Margareta Hallin är en sopran som inte drar sig för att hantera både Wagner och romanser. Och under 1960-talet gav hon dessutom ut en EP med poplåtar, som knäcker det mesta.

Tillsammans med bl.a. bröderna Erik och Einar Bergh drev hon musikteatergruppen (eller något ditåt) Fonofon. Bröderna Bergh hade redan prövat lyckan i populärmusikens nejder genom de EP-skivor som gavs ut med Fonofon som etikett. Nu tyckte bröderna att det också kunde vara dags för Margareta att sjunga pop. Sagt och gjort… Mer storslaget var det inte när en av svensk musiks storverk kom till.

Margareta Hallins EP på Fonofon, med skivnummer FFE 26, innehåller en provkarta på flera, sinsemellan mycket olika, genrer. Hiten på skivan är kanske Ludde, en slagdänga som drar åt rocken, men det är Etta på Söder som får en vän av udda musik att gråta glädjetårar. Texten är bisarr, en bagatellartad berättelse om en tjej som är ensam i storstan, trots att "alla killar säger att de gillar mig som fan". I sista versen sätter hon på gasen och (virveltrumma)…

När de hittar mig
är jag blek och döder
i min mysiga etta på Söder

Fonofons skivor blev sällan några kioskvältare när de gavs ut, så få exemplar är i cirkulation. Dessutom vill den som väl fått tag i ett ex sannolikt behålla det. Därför är Margareta Hallins EP oerhört sällsynt.

Detta är låtarna på skivan:

  • Ludde (Bergh-Thuresson)
  • Etta på Söder (Bergh-Thuresson)
    (Margareta Hallin och textförfattaren Erik Bergh gav Sunkit tillstånd att publicera Etta på Söder under en begränsad tid. Den möjligheten är nu borttagen och nej, vi kan inte skicka mp3-filen heller).
  • Giacomo (Bergh-Westling)
  • Min rullgardin (Bergh-Westling)

Idag verkar Margareta Hallin som kompositör och delar av hennes verk finns utgivna på cd:n Jag tänker på vad jag har övergivit… (Nosag, se länk nedan).

Sunkit har sedan vår start vurmat för Cathy Berberian. Konstigt nog har vi hittills inte reflekterat över att hon faktiskt har en svensk motsvarighet i Margareta Hallin. Likheterna är slående; stor konstnärlig integritet, humor, operasångerska, kompositör med dragning åt avantgarde… Det känns skönt att upptäcka Margareta Hallin, bättre sent än aldrig.

Tack

Ett stort tack till Margareta Hallin och Erik Bergh. En ohämmad hyllning också till Åke Eriksson för all hjälp i detta projekt.

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> Margareta Hallins musik finns på Nosag (extern länk)
> Kungl. Musikaliska Akademin (extern länk)
> Kungliga Operan (extern länk)

Håkan Thanger

Håkan Thanger har en lång och bred bana genom svensk populärmusik bakom sig. Ändå är han en doldis, ett namn som sällan syns på skivomslagens framsida. Men på baksidorna… oj, oj, oj!

Håkan Thanger föddes den 23 oktober 1943 i Lännersta, Värmdö. Han har varit bosatt i Aspudden i stort sett hela sitt liv. Som tonåring sattes han av sin mor att studera för en pianotant, men tröttnade snart på skalor och etyder. Han hittade istället sin morfars gamla gitarr, lärde sig själv att spela och startade rockbandet The Thundermen , med The Shadows som förebild. Debuten gjordes på Nalen och framgången ledde till många engagemang på ungdomsgårdar (bl.a. Kingside) och turnéer.

Efter militärtjänsten som signalist fick Håkan jobb som gitarrist i trumpetaren Weine Renlidens orkester, ett engagemang som varade fram till 1967-1968. Då bestämde sig Håkan för att ägna sig åt fördjupade musikaliska studier och skrev in sig vid Birkagårdens Musikfolkhögskola, där han gick ut efter tre års heltidsstudier.

Under studietiden träffade han många kollegor och fick chansen att hoppa in istället för Gert Avelin i sånggruppen Country Four, där han sjöng och spelade både elgitarr och elbas tillsammans med Kerstin Dahl, Nisse Nilsson och Pierre Isacsson. Det blev turnéer, skivor och framträdande i bl.a. Frukostklubben. Beviset är en frukostklubbsnål, ett minnesmärke som Håkan bär med stolthet.

I början av 1970-talet var Håkan med om att bilda gruppen Vildkaktus tillsammans med Olle "John Lennon" Nilsson, Gösta Nilsson (pappa till Lisa Nilsson) och Ali Lundbohm. Det blev radio, teve, Gyllene Cirkeln och skivinspelningar hos Roger WallisMNW i Vaxholm.

Nu hade Håkan gått över sexsträngad elbas. 1972 ringde Lill-Babs, som behövde en basist till sin folkparksshow. Det blev en lika intensiv som härlig tid , som kom att vara i sju år. Hundratals folkparker varje sommar, månadsjobb på guldkrogar, Bacchi Wapen, Trädgårn, Bolaget… och utlandsjobb, ända till Hong Kong.

Håkan har också medverkat i revysammanhang. Det var 1973-1974 i Hasse & Tages revy Glaset i öratBerns. En långlivad succé med ständigt utsålda föreställningar, där Gunnar Svensson var kapellmästare. Revyn spelades sex kvällar i veckan, vilka för Håkans del inte stannade med detta, eftersom han även spelade till dans efter showen , i Weine Renlidens orkester.

Under denna hektiska tid var han även med i den återuppståndna sånggruppen Gals & Pals, nu med nya medlemmar och namnet , påhittat av ledaren och arrangören Lasse Bagge , Män, Kvinnor & Sång.

Håkan har även spelat och turnerat med Jerry Williams, Östen Warnerbring, Delta Rhythm Boys, Arne Bill, Claes-Göran Hedenström, Mona Wessman m.fl. Han har också gjort en kortare sejour i Family Four , istället för Pierre Isacsson , med Berndt Öst, Agnetha Munther och Marie Bergman.

Som studiomusiker, mest som bakgrundssångare, har Håkan medverkat på över 500 skivinspelningar. Bl.a. på Åke Sandins legendariska LP "med kokäkta omslag".

Under senare hälften av 1970-talet och början av 1980-talet drev Håkan den egna inspelningsstudion Soundtrack Studios, där ett stort antal demotejper, singlar och LP-skivor , i alla tänkbara genrer , kom till. Håkan har idag en helt digitaliserad studio, men främst för att spela in eget material.

Någon gång på 1970-talet spelade Håkan in reklamsingeln Polarbjörnen, på uppdrag av husvagnsfabriken Polarvagnen , en ofta önskad låt på klubben Sunkit.

Under 1980-talet hade Håkan ett eget band på Viking Line; Legitimation och spelade också i Karl-Erik Sandbergs dansorkester.

Håkan Thanger har under hela sin musikaliska bana skrivit musik, texter och arrangemang med otal alster i Stims rullor. Största framgången på det området kom med Då går jag ned i min källare, som Pierre Isacsson bullrade igenom med sin härliga basröst. Pierre skrev texten till Håkans melodi. Året var 1974 och den låg länge på Svensktoppen , och resulterade i både guld- och diamantskivor.

Vid 1982 års svenska melodifestival medverkade Håkan som textförfattare till Fender 62, som framfördes av The Shanes och placerade sig som sexa; med Svensktoppen som följd.

Mellan 1994-2005 arbetade Håkan Thanger som tjänsteman och arbetskonsult vid Arbetsförmedlingen. Först i nio år som förmedlare av jobb till musiker, artister och skådespelare på Arbetsförmedlingen Kultur Media och från 2001 på Arbetsförmedlingen Rehabilitering i Liljeholmen.

Sedan mars 2005 arbetar Håkan åter, och mycket aktivt, som musiker och kompositör.

Skivor med Vildkaktus

  • Tidsmaskinen, LP, 1970, MNWL-11P
  • Våra cyklar, LP, 1971, Polydor 2379024
  • Moralens mjuka möbler / Limu, limu lima, singel, Polydor 2053 056
  • Natten, LP, 1972, Polydor EFG 7218
  • Natur du kämpar / Vila vid denna källa, singel, Polydor 2053. 092
  • Ibis, LP, 1974, EFG 5015108

Av Magnus Nilsson med hjälp av Håkan Thanger