Tom Zacharias är död

Den legendariske rockartisten Tom Zacharias är död. Han blev 62 år gammal.

Vi har sent om sider nåtts av beskedet att Tom Zacharias har dött. Tom föddes den 27 mars 1948 och dog den 20 augusti 2010.

Tom Zacharias var generationskamrat med Kenta och Stoffe, som skildras i Stefan Jarls klassiska filmer Dom kallar oss mods (1968) och Ett anständigt liv (1979). Tom umgicks i de kretsarna och levde det ”hårda livet” i Stockholms underground i slutet av 60-talet och början av 70-talet.

Samtidigt drogs Tom till teaterlivet och påbörjade studier vid Calle Flygares teaterskola.

Det tycks som att alla som hängde i det löst sammansatta gänget kring Kenta och Stoffe på något sätt medverkade i olika rockband. Tom Zacharias var inget undantag och 1972 debuterade han med en singel i eget namn på en underetikett till MNW; Josephine.

Av allt att döma blev debutsingeln en flopp, men detta hindrade inte att Tom redan året därpå fick ge ut en LP på Europafilm. Skivan, med det fantastiska namnet Är du ärlig är du härlig, kan sägas vara en förstudie till senare skivor. Tom sjunger till eget gitarrkomp och det är svårt att förstå vad skivbolaget såg för potential i satsningen.

Europafilms tålamod var märkligt nog inte slut. Uppföljaren Horar gör vi alla! släpptes 1975 och var en betydligt rockigare produkt. I kompet hittar vi gitarristen Tommy Broman, basisten Lars Bergström och Rolf Alex på trummor, tre namn som dominerar under Tom Zacharias artistiska glansperiod.

Det var samma år som Tom träffade på två ”affärsmän”, som fått för sig att man kunde tjäna stora pengar på att producera porrskivor. Johnny Bodes försök i genren hade ju varit mycket framgångsrika. Att uppdraget gick till Tom Zacharias var nog mycket en slump, men visst känns valet naturligt , en undergroundrebell som just gett ut ett album med titeln Horar gör vi alla!

Det är oklart hur glada de lycksökande uppdragsgivarna var över resultatet, men Belinda och uppföljaren Belindas döttrar (båda 1975) var försäljningsmässiga framgångar. Innehållet var grovt och får Johnny Bodes eskapader att framstå som riktigt salongsfähiga.

Därefter dalade Tom Zacharias (redan haltande) karriär rakt ned. Han återkom 1979 med barnskivan Alla vi barn, som gavs ut i ett obegripligt sammanhang på etiketten Mudist. Musikaliskt ligger den nära Belindas fuzziga, progressiva rock. Omslaget gjordes av Carsten Regild, varför albumet har ett värde också utanför musiken.

På egen hand gav han 1984 ut sin sista LP i eget namn, Till frukost. Med hjälp av musikaliska vänner fick han ihop en lång lista medverkande, men provokatören Zacharias låter trött och oinspirerad. Skivan fick aldrig kommersiell distribution, utan de exemplar som finns på marknaden är sådana som Tom själv sålt eller gett bort.

Det kunde ha varit det sista kapitlet i sagan Tom Zacharias. Men 2004 återutgavs Belinda och Belindas döttrar , samt de engelskspråkiga versioner av låtarna, som spelats in men inte getts ut , på Subliminal Sounds. (En skiva som du kan beställa från Sunkit.)

Releaseparty för skivan hölls på en av Sunkits klubbkvällar på Bröderna Olssons. Jag pratade en stund med Tom, som jag fick ett mycket gott intryck av. Han var chosefri, öppen och , naturligtvis , mycket smickrad över uppmärksamheten.

Man ska akta sig för att skriva om saker man har vaga aningar om. Men eftersom så litet finns nedtecknat om Toms person, så gör jag det ändå. Med brasklappen, att jag kan ha helt fel.

Vi pratade om vad han gjort sedan Belinda-tiden. Tydligen hade han hankat sig fram som lärarvikarie och levt på väldigt knappa resurser. Länge, eller hela tiden, bosatt i Hornstull i Stockholm. Han hade barn, som vid vårt möte var kring gymnasieåldern. Tom trodde själv att de hade skämts för vad deras pappa ”haft för sig” i livet, men att de kanske på senare år såg med andra ögon på hans produktion , inte minst sedan Belinda nått en ny kultstatus.

Tom Zacharias beskrev sitt umgänge under 1970-talet, räknade upp vilka som fortfarande var i livet… och vilka som fortfarande var fast i missbruk. Så såg ruinen ut; antingen död eller missbrukare.

En turné lär ha varit på gång efter återutgivningen, där Tom skulle backas upp av både band och dansare – allt i en för honom karaktäristisk kaxig stil. Men i sista stund ska han ha backat ur, och det av ganska vaga anledningar. Personligen tror jag att Tom Zacharias hade svårt att backa upp den bild han ville ge av sig själv, att han innerst inne inte var den sanningssägande, uppkäftige provokatören… utan helt mänsklig.

Vila i frid, Tom Zacharias.

Av Magnus Nilsson

Länkar

Tack

Tack till Gustaf Görfelt.

I sällskap med Johnny Bode

Den notoriske Johnny Bode har begåvats med en egen vänförening, Johnny Bode-sällskapet.

Johnny Bode (1912-1983) är känd för en herrans massa saker, men kanske främst för superhiten En herre i frack och för sina många porrlåtar, bland andra Runka mig med vita handskar på.

Nu har hans fans bildat en vänförening. Syftet med sällskapet är att verka för att Johnny Bodes minne bevaras och att hans kulturella arv sprids till allmänheten.

Fredrik Sjöberg är ordförande. Han motiverar träffande sin fascination för Bode i radions Mitt i musikens veckomagasin den 28 augusti 2009:

… att han förgör sig själv på ett så oerhört roligt sätt.

Det är inget att hymla med, Johnny Bodes liv var som en operett. En helt galen operett. Sannolikt hade han idag fått någon sjukdomsdiagnos redan i skolåldern, och mycket av hans liv är djupt tragiskt. Hans musikaliska talang är dock oomtvistad.

På sällskapets webbplats summeras Johnnys dubbla natur:

Omvittnat snäll, generös, social och lätt att tycka om, var Johnny Bode samtidigt sin egen värste fiende. Han led av psykiska besvär och verkade ofta sakna impulskontroll och konsekvenstänkande. Gång på gång lyckades han resa sig från nederlagen och bygga upp en ny karriär, bara för att åter slå den i spillror med skandaler och utsvävande leverne.

Det nya sällskapet har precis startat verksamheten, men det verkar hursomhelst säkert att man siktar in sig på ett ordentligt firande av Johnny Bodes 100-årsdag den 6 januari 2012. Kul!

Styrelsen består för närvarande av Gustaf Görfelt, Torvid Jobring, Erik Kuoksu, Lisa Lundgren och Fredrik Sjöberg.

Av Magnus Nilsson

Länkar

Ursula Andress och den skjutglada bysthållaren

Ursula Andress mördar med fantasifulla vapen. Marcello Mastroianni står på stranden och får ägg kastade på sig. Allt händer i framtidsskildringen The 10th Victim, där filmmusiken är lika galet skön som handlingen.

The 10th Victim
The 10th Victim

Filmmusik är ofta intressant. Och då menar jag inte förtäckta samlingsskivor med låtar som lanseras i samband med en film, utan det som brukar benämnas Original Sound Track Recording. Det kan antingen vara bara musiken i en film eller dialog och musik tillsammans.

Under 1960-talet var sydeuropeiska länder som Italien och Spanien stora leverantörer av billiga b-filmer, gärna med enkla manus i kombination med exploatering av sex, synd, våld och skräck. Inte sällan i kombination. Och även dessa filmer skulle naturligtvis ha soundtracks.

Många av filmerna är mer eller mindre galna, och det smittar lyckligtvis av sig på filmmusiken emellanåt.

Själv är jag förtjust i musiken till The 10th Victim, en fransk-italiensk film från 1965 med Marcello Mastroianni och Ursula Andress i huvudrollerna. Filmen handlar om en framtid (det är väl tänkt att vara vår samtid, så det går ju bra att jämföra med hur det blev), där agentmord har ersatt krig och Ursula Andress karaktär har uppdraget att mörda sin motspelare.

Här får vi se agenten Andress, ”förklädd” till strippa, utföra ett mord med sin preparerade bysthållare i något som tydligen ska vara ett konstgalleri. I New York. Och alla talar italienska.

”A mad, hilarious sex farce! Fantastic gimmicks and gadgets!”, var filmaffischens slagord.

Ja, på den nivån är det. Och gillar man 60-tal och agentkitsch så är det ju en högtidsstund att också njuta musiken, komponerad av Piero Piccioni. Filmen är producerad av Carlo Ponti och Elio Petri stod för regin.

Mer njutning finns i trailern…

Och kan du inte få nog av den estetiska upplevelsen, så finns det mer att gotta sig åt i denna, lätt absurda, strandscen…

På den cd-utgåva jag har så finns också musiken till den spansk-tysk-engelska samproduktionen Philosophy In The Boudoir (även känd som Eugénie… The Story of Her Journey Into Perversion) från 1970. Här har vi flyttat oss fram fem år i moraliskt förfall, och det är naket, antydda orgier och blodsdrickande som gäller. Christopher Lee medverkar i filmen, som berättare i bild, och han nämner filmen i sin självbiografi.

”Everybody I could see kept their clothes on. There was nothing a Boy Scout could have quivered at. Little did I know that the woman on the altar behind me was naked, and that as soon as ‘Cut’ was called, drapery was swirled over her.”

Philosophy In The Boudoir lär ha gått på porrbiograferna när den lanserades, men anses säkert ganska harmlös idag. Det intressanta är att filmskaparna verkar ha ansträngt sig till det yttersta för att göra en riktigt vågad rulle med många tabubrytningar, men ändå är musiken relativt ordinär easy listening. Det finns undantag, men visst lovar titlar som Criminal Sex, Psycho-Meeting och Drug Party ganska mycket. Musiken är tamare än intentionerna.

Svenska Marie Liljedahl spelar Eugénie och ingen anledning är för liten för att visa henne naken. ”Men, du har ju inga blåmärken, jag ska visa dig” och så ramlar negligén av.

Visst är det tramsigt. Samtidigt kan man betänka att tramsiga exploateringsfilmer ofta gett utrymme för nya talanger. Och gamla bedagade. Eftersom finansiärerna sällan varit intresserade av det konstnärliga i produktionerna, så har experiment och misslyckanden fått passera relativt ostört. Det gäller naturligtvis i högsta grad också för filmmusiken.

Länkar

Källor

  • Lee, Christopher: Lord of Misrule – The Autobiography of Christopher Lee, Orion 2003
  • Weldon, Michael: The Psychotronic Encyclopedia of Film, Ballantine Books 1983

Belinda med Tom Zacharias

De två albumen Belinda och Belindas döttrar tog lort-Sverige med storm på 1970-talet. Fortfarande låter Tom Zacharias snuskigare än snuskig.

Tom Zacharias: BelindaSLUTSÅLD Den svenska synden har aldrig låtit lika snuskig som på Tom Zacharias undergroundklassiker Belinda. Nu har Subliminal Sounds släppt den ultimata svenska 70-tals-underground-psych-funk-pop-erotica-skivan! I början av 1970-talet spelade den legendariske outsidern, geniet och galenpannan Tom Zacharias in två sägenomsusade och skandalartade LP-skivor, Belinda och Belindas döttrar. Bägge är idag mycket eftersökta rariteter. De är på många sätt också föregångare och inspirationskälla för artister som Onkel Kånkel m.fl. Dessa två mästerverk fyllda med barnförbjudna svenska texter spelades också in på engelska för den amerikanska marknaden, men gavs aldrig ut. Subliminal Sounds presenterar båda versionerna på denna fantastiska CD, komplett med tidigare opublicerade bilder och Tom Zacharias otroliga historik.

Svängig, funkig, psychig musik med gurglande, fuzzande wha-wha-gitarrer och sanslöst barnförbjudna texter. Här möts de grövsta perversiteter med dasshumoraktiga rock-pop-låtar presenterade på det mest tarvliga och smaklösa sätt. Missa inte tillfället att skämma ut dig! Obs! Verkligen inget för känsliga öron! Obs! (Vi menar det).

Tom Zackarias
Belinda
CD, Subliminal Sounds, 2004. Ca 60 min.
Pris: 149 kronor (+ porto) SLUTSÅLD

Observera att CD-utgåvan är slutsåld. Sunkit.com för inte LP-versionen.

Låtar på skivan

  1. Dirty
  2. Please Daddy
  3. The Hooker
  4. Nice Cocks
  5. A Cunt That’s Seen Better Days
  6. Gay Club
  7. Fegis Provlyssna (MP3-format)
  8. Slicka min clitta Provlyssna (MP3-format)
  9. Horan
  10. Sperman Karlssons jättefjång
  11. Revansch
  12. Slavinnan Provlyssna (MP3-format)
  13. Gay Club Provlyssna (MP3-format)
  14. När skogens källa sinar
  15. Leve incesten
  16. Belindas sång Provlyssna (MP3-format)
  17. Freak baby Provlyssna (MP3-format)
  18. Schyssta kukar
  19. Snälla pappa
  20. Sadism
  21. Sexgalningar
  22. Kåtsnack

Johnny Bode

Tragisk, men aldrig tråkig. Schlagerkompositören, fifflaren och porrmusikanten Johnny Bode levde livet som i en bisarr operett.

Johnny Bode: En herre i frack (CD-omslag)(1912-1983) Svensk musiker, kompositör, författare och notorisk bedragare. Johnny Bodes levnadsöde hör till det mest otroliga i svensk musikhistoria, och hans saga är initierat skildrad i den redan klassiska biografin Herre i frack (Carlsson 1991) av Ingmar Norlén och Bengt Nyquist samt i Ingmar Norléns uppföljare Jakten På Johnny Bode – Skandalernas Man (Carlsson 2003). Den senare får nog ses som den definitiva biografin över Johnny Bode.

Johnny Bode är hos många känd , eller ökänd , som kompositören, och delvis sångaren, bakom porrskivorna i serien Bordellmammas visor. Men även om Bodes äventyrliga liv som pornograf, sol-och-vårare, kleptoman, operettbaron, suput och tusen andra möjliga titlar är fascinerande… så finns det all anledning att minnas honom också som schlagerkompositör. Johnny Bode hade begåvats med midashänder, han skrev oförglömliga melodier och lättrallade texter som ett rinnande vatten.

Om inte boken Herre i frack kommit till, så är det troligt att Johnny Bode idag skulle vara i det närmaste bortglömd. Men legenden lever vidare och Johnny Bode når stadigt alltfler lyssnare.

Du kan köpa CD:n Johnny Bode till dragspel från Sunkit.

Den 15 juli 2007 fick vi ett intressant brev från Lennart Håman i Stockholm:

Jag arbetade i Malmö som kökmästare på restaurang Oskar på Södergatan. En måndagkväll smiter jag in på Kramerkällare för att ta en öl och en bit mat. Det var helt tomt sånär som på en äldre herre som satt i hörnan. Göteborgare som man är, satte jag mig vid bordet jämte. Vi blev strax på förtrolig fot med varandra allt eftersom ölen kom in. Jag sa mitt namn och han sa sitt, ”Bode Johnny”. Jag sa spontant ”jasså, det är du som är bordellpappan” , jag trodde han skulle kvävas av skratt. Efter att ha lugnat ned sig ett tag forsatte vi att tala om ditten och datten. Kvällen blev sen, han skulle till Lund; jag tror att han bodde där.
Jag berättade episoden för Gert Palmcrantz han plockade då fram ur sin stora skivsamling Bordellmammans visor som han brände ett ex av till mig.
Bode berättade många häpnadsväckande episoder ur sitt liv för mig och jag är tacksam för att jag fick möta honom. Han är en mycket underskattad artist, tycker jag.

Av Magnus Nilsson

Länkar

Leena Skoog

Leena Skoog hade en liten karriär som b-modell, b-skådis, men gjorde comeback… som cancersjuk!

Leena Skoog i tidningen Se 1973Leena Skoog föddes 6 maj 1951 i Södertälje. Hon avled den 12 juli 1998 i Stockholm. Leena Skoog var bland annat fotomodell och skådespelerska. Hon blev känd i slutet av 1960-talet som utvikningsflicka '” "i tidningen lektyyyyr" som hon själv kom att sjunga '” och figurerade även i pressen som en av dåvarande kronprinsens Carl Gustaf flickvänner (vilket kanske bör tas med en nypa salt). Hon medverkar som "naken badnymf" i Ragnar Frisks film Åsa-Nisse i rekordform från 1969.

Leena i filmens värld

Filmografi (med imponerande titlar):

  • Four Dimensions of Greta, 1972 (spelar Greta Gruber)
  • Up the Front, 1972 (sjuksyster)
  • Helnaken go go flicka, 1971
  • Laila (17 år) badar, 1969
  • Laila (17 år) vaknar, 1969
  • Åsa-Nisse i rekordform, 1969 (krediterad som Lena Skog)

Leena Skoog som sångerska

Leena Skoog och Anders Näslund: Je t'aime [ Singelomslag. Klicka för större bild ]Av någon (ganska oförklarlig) anledning gavs Leena Skoog också ut på skiva. Dels finns singeln Je t’aime (Jag älskar dig så) från 1969, märkt på omslaget med texten "Den Omskrivna Svenska Chock-versionen!", där Leena sjunger duett med Anders Näslund under vilda stönanden och stånkanden. Det tillfälliga artistparet hade verkligen tagit fasta på det erotiska i Serge Gainsbourgs låt. Skivan är utgiven på Love Records, men vi är osäkra på om – eller snarast skeptiska till att – det är det finsk-svenska skivbolaget med samma namn som ligger bakom skivan.

Leena Skoog: Svaret på rosen [ Singelomslag ]En annan singel är Svaret på rosen, med b-sidans klassiker Jag har så svårt att säga nej, utgiven på Rondell. Denna singel är en mer seriöst utförd produkt. Rondell hade många bra skivor på sitt samvete och kompet tyder på förstklassiga studiomusiker. Men självklart är syftet detsamma, att sälja på Leenas erotiska under- eller övertoner. Några andra toner är svåra att ta ur henne.

Leena Skoog utomlands

Under många år bodde Leena utomlands, i England där hon var gift med trumslagaren Alan Whiteland från popgruppen Marmelade och i USA där hon gifte sig med affärsmannen Jim Feeney och fick dottern Bonnie.

Hemma igen

I början av 1990-talet flyttade Leena Skoog hem till Sverige och Tullinge. Hon medverkade i Folkparkernas uppsättning av Pippi Långstrump sommaren 1994 och arbetade som hushållslärare på gymnasiet i Huddinge.

Leena drabbas av sjukdom

Leena Skoog drabbades i mitten av 1990-talet av cancer, något som hon tidigt gjorde offentligt. Hon startade Leena Skoog gyncancerfond i november 1996 för att ge stöd till andra kvinnor i liknande situation. Hennes sjukdom gjorde henne ånyo till kändis i kvällspressen och hon uppvaktades av bland annat själasörjaren Runar Sørgaard, som försökte driva sjukdomen ur henne.

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> Skoogskivor m.m. finns ofta på Tradera (extern länk)
> Serge Gainsbourgs webbplats (extern länk)