Sensationell radiodokumentär lockar fram sanningen bakom fenomenet Lena Junoff

Vad är myt och vad är verklighet i historien om Lena Junoff? Det reder ut sig i radiodokumentären Primadonnan från Hisingen som har premiär den 16 mars. Men innan dimmorna skingras blir förvirringen först än större. Missa inte denna upplevelse.

På 1960-talet hängde hon med Hep Stars, i början av 70-talet sjöng hon med Duke Ellington och senare blev hon ”Bordellmammas dotter” i Johnny Bodes regi. Men därefter slocknade strålkastarljuset för Lena Junoff. Hon – eller människor i hennes närhet – hade bränt bro efter bro till artistkarriären.

Häromåret, när Johnny Bodes hundraårsjubileum skulle firas, klev hon åter fram i rampljuset och framförde låtar från undergroundklassikern Bordellmammas dotter i Göteborg. Det blev startskottet till en mycket märklig radiodokumentär, som den 16 mars 2014 premiärsänds i Sveriges Radio P1.

Journalisterna bakom dokumentären, Bo Sjökvist och Bengt Löfgren, beger sig i programmet hem till Lena för att intervjua henne som en del av arbetet med en film om Johnny Bode. Men Lena pratar hellre om annat. Om sig själv. Om alla kändisar hon träffat och arbetat med. I början är Bo och Bengt inte ens säkra på att det är Lena Junoff de träffar.

Av intervjun som ska handla om Johnny Bode blir det inget. Istället ska de provfilma ett teveprogram där Lena lagar mat med kändisar. Kort sagt – det är rena rama cirkusen.

Det skulle vara enkelt att avfärda Lena Junoff som en bitter mytoman. Men under programmets gång lyckas programmakarna komma Lena in på livet. Och bakom alla historier och vilda infall visar sig en person med självinsikt och som lyssnare kommer man närmare en sannare bild. En sannare bild som inte nödvändigtvis är mindre storslagen.

Sunkit har fått ta del av dokumentären i en råklippt version och vi törs lova en sak: är du det minsta intresserad av svensk sunkadelisk kulturhistoria så vill du inte missa Primadonnan från Hisingen. Programmet sänds följande tider:

  • Söndag den 16 mars kl. 15:03
  • Lördag den 22 mars kl. 23:07
  • Måndag den 31 mars kl. 00:02

Uppdatering: Länk till programmets sida på Sveriges Radios webbplats.

Foto: Bengt Löfgren.

Leppe Sundevall är död

Han spelade trumpet i jazzband och besjöng Gnesta på skiva. Leppe Sundevall blev 82 år gammal.

Lennart ”Leppe” Sundevall föddes i Stockholm den 3 februari 1927 och avled i samma stad den 26 februari 2009. Utöver att ha spelat trumpet i otal swing- och bepoporkestrar var Leppe sångare i Gals and Pals och medverkade i revyer och radioserier. För den stora allmänheten var han kanske mest hörd som den svenska rösten bakom Kung Louis i Disneyfilmen Djungelboken. Han gav också svensk röst till karaktären Scat Cat i Disneys Aristocats.

För Sunkits läsare är Leppe Sundevall särskilt bekant för sin kultsingel Gnesta från 1967, utgiven på Cupol och med komp av S O Walldoffs Orkester.

Det finns all anledning att återkomma med en mer omfattande runa över Sundevalls musikaliska gärning. I väntan därpå framför vi våra kondoleanser.

Av Magnus Nilsson

Schlagerminnen från 50-talet

Schlagerminnen från 50-talet
Schlagerminnen från 50-talet

Slutsåld Den här skivan är tyvärr helt slutsåld. Men det finns liknande titlar i Sunkits affär.

Under femtiotalet kom det fram en mängd nya artister, som tillsammans med de redan etablerade tävlade om publiken. Många gjorde en kort karriär för att sedan glömmas bort, medan vissa artister blommade ut ordentligt under sextiotalet och har behållit sin popularitet ända till idag.

På den här dubbel-cdn hör vi den första inspelningen med Ann-Louise Hansson, som gjordes när hon bara var 16 år – man hör redan här att det är något stort på gång. Andra artister som var nya och som vi fortfarande kan höra är Anita Lindblom, Lill-Babs, Siw Malmkvist och Towa Carson, med flera. Även många av de manliga artisterna som har haft en lysande karriär finns med: Owe Thörnqvist, Lars Lönndahl, Östen Warnerbring och Jan Malmsjö för att nämna några.

Till de som redan var etablerade på den tiden får vi även räkna artister som Alice Babs, Cacka Israelsson, Nora Brockstedt, Povel Ramel, Lily Berglund, Charlie Norman, Brita Borg och Thory Bernhards.

Under tiden som producenterna, Owe Midner och Douglas Westlund, samlat material till detta samlingsalbum förvånades de över hur påkostade inspelningarna var som gjordes på femtiotalet; med stora orkestrar och fina arrangemang.

Schlagerminnen från 50-talet är en 40 låtar stark nostalgifest med det bästa av svenskt femtiotal. Det är också en av topparna i ”minnen-serien”. Rekommenderas!

Diverse artister
Schlagerminnen från 50-talet
2 x CD, ca 120 min. TMC 2008
Pris: Slutsåld

Låtar på skivan

  1. Siw Malmkvist: Två små fåglar på en gren
  2. Östen Warnerbring: En glad calypso om våren
  3. Towa Carson: Handklaver och kärlek
  4. Cacka Israelsson: Min idol
  5. Lily Berglund: Vita syrener
  6. Owe Thörnqvist: Rumba i Engelska parken
  7. Ann-louise Hanson: Ringen som du gav mig
  8. Lars Lönndahl: Melodie d’amour
  9. Inger Berggren: Kärlek, nål och tråd
  10. Gunnar Wiklund: Jag vet
  11. Anita Lindblom: Vilken underbar kyss
  12. Carli Tornehave: Första gången
  13. Lill-Babs: Läppstift på din krage
  14. Leppe Sundevall: Jag tycker inte om mornarna
  15. Nora Brockstedt: Det som sker det sker
  16. Britt Damberg: Kyss mej, honey honey
  17. Per Lindqvist: När en kvinna är kär
  18. Brita Borg: Det hjälper ingalunda lej
  19. Povel Ramel: Underbart är kort
  20. Alice Babs: Högt uppe på berget
  21. Inger Berggren: Oh la la
  22. Carli Tornehave: Venus
  23. Siw Malmkvist: Ro-ro-ro-ro Robinson
  24. Povel Ramel: Var är tvålen
  25. Anita Lindblom: Amore mio
  26. Per Lindqvist: C’est magnifique
  27. Nora Brockstedt: Tango för två
  28. Arne Lamberth: Gelsomina
  29. Lars Lönndahl: Piccolissima serenata
  30. Lill-Babs: En hemvävd stillsam tös
  31. Owe Thörnqvist: Svartbäckens ros
  32. Towa Carson: Kärlek i April
  33. Cacka Israelsson: En sliten grimma
  34. Lily Berglund: Sunnanvindvalsen
  35. Ulla Bella: Slabang
  36. Alice Babs & Charles Norman: Du får inte gå Ströget fram
  37. Brita Borg: Utsikt från en bro
  38. Östen Warnerbring: En gosse och en flicka
  39. Thory Bernhards: Ann-Caroline
  40. Jan Malmsjö: Snurra min jord

Johnny Bode till dragspel

En pärla som samlar tidiga – och många gånger ganska obskyra – stenkakor med Johnny Bode som ung "plattcharmör".

Johnny Bode: Till Dragspel (Klicka för större bild)Slutsåld Trots många motgångar i livet levde schlagersångaren och -kompositören Johnny Bode alltid i sus och dus (eller i en fantastivärld?). "Jag ångrar inget, jag har badat i brudar och champagne", sammanfattade han det själv mot slutet av sin levnad. Författaren och Bodekännaren Ingmar Norlén samt Bodesamlaren Dane Persson har ställt samman denna CD med härliga Johnny Bode-låtar. Om du inte gillar dragspel, så låt dig inte avskräckas av skivans titel. Fokus är på Bodes sång och urvalet är koncentrerat till de tidiga inspelningarna – då dragspel var ett vanligt inslag. Detta är en njutbar skiva med fina överföringar från gamla 78-varvare. Bookleten innehåller en kortbiografi över Bode, skriven av Ingmar Norlén.

Hitvarning bl.a. för brännvinsromantiska Värre, Värst.

Johnny Bode
Till dragspel
CD, ca 58 minuter, Media Con 2004.
Pris: Slutsåld

Låtar på skivan

  1. Ett sommaräventyr
  2. Timmerflottar-Sixten
  3. Rosor och jasmin
  4. I en röd liten stuga – vid en blå liten sjö
  5. En kyss säger allt
  6. Lambeth Walk
  7. Det kan jag aldrig förlåta
  8. Alla seglares vals
  9. Faderittan hoppsan
  10. Tänk om hon gifter sig med prästen
  11. Fiolen min
  12. Värre, värst
    Provlyssna (MP3-format)
  13. Till min väntande lilla vän
  14. Vill du älska mig i oktober lika mycket som i maj
    Provlyssna (MP3-format)
  15. Vackra Viran (Norrlandsflickan)
  16. En liten ö
  17. Finnmarksvalsen
  18. Ingen rädder för vargen här
  19. Västkustens vals
  20. Lördagskväll i fiskelägret

Johnny Bode ackompanjeras av orkestrar ledda av Erik Frank, Carl Jularbo, Ragnar Sundquist, Sven Hylén, Gösta Jonsson, Nisse Lind, Ivan Thelmé, Willard Ringstrand, Rolf Syversen m.fl.

Rufus Harley

Jazzens störste säckpipeblåsare. Och kanske ende.

Rufus Harley: The Pied Piper of JazzRufus Harley var redan tidigt på 1960-talet en erkänd tenorsaxofonist. Han blev också den störste säckpipespelaren i jazzens historia. Ja, kanske den ende. Det låter som ett skämt, men Rufus Harley lyckades på 1960-talet göra respektlös, svängig, samtida jazz med sin säckpipa. Albumet The Pied Piper of Jazz (med inspelningar från omkring 1966-1967) är ett mästerverk. Roland Kirks halvt galna jazz ligger ganska nära, fast framfört på ett instrument som måste kallas oortodoxt i sammanhanget. På senare år har han medverkat på skivor med bl.a. Laurie Anderson, The Roots och Herbie Mann.

Rufus Harley föddes 20 maj 1936.

Diskografi:

  • Bagpipe Blues, 1965, Atlantic
  • Scotch and Soul, 1966, Atlantic
  • Tribute to Courage, 1967, Atlantic
  • Re-Creation of the Gods, 1967, Ankh
  • Kings & Queens, 1970, Atlantic
  • Brotherly Love, 1998, Tartan Pride
  • The Pied Piper of Jazz, 2000, Label M (samling)

Av Magnus Nilsson

Dé é lugnt, baby

När jag var liten körde ”regimteve” ofta music hall och buskis i klassisk tappning från Göteborg under programpunkten Jubel i busken. Jag var i den späda ålder då man är som mest mottaglig för ”kall-tårta-under-blus-komik” (för att citera Povel Ramel), men jag vet inte hur jag skulle se på programmet idag. Minnet räcker inte till för en rättvis kommentar.

En särskild plats i hjärtat har dock Sonya Hedenbratt (1931-2001) haft alltsedan denna tid. Hon hade en särskild utstrålning, som visserligen rymde tjo och tjim – men inte bara…

Idag köpte jag hennes första egna album, kort och gott kallad Sonya, utgivet första gången 1968. Det är fantastiskt att höra hur väl den håller, ”Masthuggets Fitzgerald” borde alla gånger räknas in bland de bästa svenska underhållningsartisterna. Det är egentligen obegripligt att det tog så lång tid innan hon debuterade med en egen LP; hon som slog igenom redan i början av 1950-talet.

Pontus Holmgren, känd från Pontus & Amerikanerna, har författat texthäftet till cd-utgåvan, som gavs ut 2001 – kort efter Sonyas död. Under arbetet med skivan ringde Pontus upp Sonya för att ställa några frågor, och innan samtalet avslutades frågade han om det gick bra att ringa på nytt om det skulle behövas några kompletteringar. Svaret kommer direkt:

– Dé é lugnt, baby.

Det finns väl bara ett ord som räcker till här: Respekt!

Ett smakprov på den hedenbrattska storheten:

Av Magnus Nilsson