Jean-Jacques Perrey och Dana Countryman – ett äktenskap från rymden

I mitten av förra seklet var rymden och framtiden föremål för ett intensivt svärmeri inom populärkulturen. Rymdpop var en hel genre, och Jean-Jacques Perrey var en av föregångarna. Idag gör han, tillsammans med Dana Countryman, musik som inspireras av den tiden. Och det är faktiskt bra.

Att Jean-Jacques Perrey och Dana Countryman arbetar tillsammans kan ses som ett sunkadeliskt marriage made in heaven.

Franske synthpionjären Jean-Jacques Perrey (född 1929) gjorde redan på 1950-talet sensation med sin elektroniska musik och var en ivrig ambassadör för klaviaturinstrumentet Ondioline; som uppfanns av landsmannen Georges Jenny redan 1941. Kring 1959 flyttade Perrey till USA och blev där vän med bland andra Robert Moog och Gershon Kingsley. Tillsammans med Kingsley bildade han den legendariska duon Perrey and Kingsley, som gav ut två album, de inflytelserika mästerverken The in Sound from Way Out! (1966) och Kaleidoscopic Vibrations: Spotlight on the Moog (1967).

Dana Countryman (född 1954) gav under åren 1996-2003 ut tidskriften Cool and Strange Music Magazine, en grundligt genomarbetad och banbrytande publikation om incredibly strange music. Dana Countrymans betydelse för att sätta ljus på den udda och bortglömda populärmusiken kan inte överskattas. Han är också , såsom av en händelse , en entusiastisk samlare och utövare av gamla elektroniska klaviaturinstrument.

Sedan några år tillbaks spelar Jean-Jacques Perrey och Dana Countryman tillsammans. Samarbetet har hittills resulterat i två album: The Happy Electropop Music Machine! (2006) och Destination Space (2008). Det är två fullmatade skivor med bedagade synthar och referenser till 1950-talets amerikanska rymdromantik. Space age pop i ett nostalgiskt, och lustfyllt, perspektiv.

Det kan tyckas märkligt att blicka bakåt på en musikstil som i hela sitt väsen blickade framåt. Att vara nostalgisk över åldrad avant garde; är inte det lite unket? Det är kanske en smaksak, men det är ändå svårt att argumentera mot att det är just Jean-Jacques Perrey som gör det. Han liksom uppfann hela grejen.

Debuten The Happy Electropop Music Machine! är dessutom en väldigt bra platta. Här går Perrey och Countryman runt i genrens alla huvudfåror och sidospår och bara njuter. Deras första samarbete sprudlar av uppfinningsrikedom och fantasi. De måste ha kluckat av glädje i studion och hela skivan bör vara en våt dröm för radiosportens musiksättare.

Uppföljaren Destination Space är mer begränsad, främst därför att den håller sig snävt inom samma tema , rymden. Och det blir till sist en aning enahanda. Om än både välgjort och genretypiskt.

Skivorna är utgivna på Oglio Records.

Av Magnus Nilsson

Länkar

Sacha Distel

När Sacha Distel öppnade munnen flöt en strid ström av hits över världen. Men när hans röst klipptes bort skapade Thore Callmars en svensk höjdarlåt.

Sacha Distel

Sacha Distel föddes den 29 januari 1933 i Paris. Han var en av Frankrikes främsta jazzgitarrister och populärsångare under 1960- och 1970-talen. Hans största hit, Scoubidou (som gav honom det i Frankrike använda smeknamet Monsieur Scoubidou), kom redan 1958. Vi minns honom främst för singeln Monsieur Cannibale, en långkörare sedan klubben Sunkits begynnelse, samt – inte minst – att det är Sacha Distel som gjorde den franska originalversionen av Thore Callmars brottarhit Mustaschen (och det är faktiskt samma komp som används hos våra hjältar).

Sacha Distels mamma spelade piano och han var nära släkt med orkesterledaren Ray Ventura, så karriärvalet tedde sig nog ganska givet. Till en början blev det jazzgitarr, som Sacha hade stora framgångar med, men efter hand tog sången över.

Han var också verksam som låtskrivare.

En svensk motsvarighet skulle kunna vara Östen Warnerbring; populär schlagersångare med finess, musikalisk bredd och konstnärlig kvalitet.

Sacha var så stor att han till och med dyker upp i en textrad i Peter Sarstedts världshit Where Do You Go To (My Lovely) från 1969:

You live in a fancy apartment
Off the Boulevard Saint-Michel
Where you keep your Rolling Stones records
And a friend of Sacha Distel, yes you do

Sacha Distel Sacha Distel med Brigitte Bardot CD-omslag med Sacha Distel
Sacha Distel med Louis Armstrong Sacha Distel utanför London Palladium Sacha Distel med Liza Minelli
Sacha Distel Sacha Distel

Sacha Distel var programledare för en egen teveshow, Guitares et Copains som snabbt blev The Sacha Show, ett program som var omåttligt populärt i Frankrike under tio år. Under 1970-talet smittade populariteten av sig och Sacha blev en vanligt förekommande underhållare även i amerikansk och brittisk teve.

Under 1980-talet gick Sacha Distels musikaliska karriär i stå och han drabbades hårt av både en allvarlig trafikolycka och senare cancer. Samtidigt sökte han sig tillbaks till sina rötter i jazzen och han uppträdde på en rad jazzfestivaler.

Kanske var det ett lyckokast, för på ålderns höst blev Sacha Distel åter cool i allmänhetens ögon. Han fick en revival som den franske romantikern med flera gästspel i brittiska teveprogram som följd och ett stort skivbolag kontrakterade honom på nytt, vilket i våra dagar får anses som något helt osannolikt.

Men. Cancern blev till slut hans fall. Sacha Distel avled den 22 juli 2004, 71 år gammal.

Tack

Tack till Roger Gunnarsson.

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> Officiell webbplats om Sacha Distel (extern länk)

Jacques Dutronc

När Sverige hade Lasse Berghagen hade Jacques Dutronc en cigg i mungipan.

Jacques Dutronc: J'aime les filles [ EP-omslag ]Född 28 april 1943 i Paris. När Sverige hade Lasse Berghagen hade fransmännen den tuffe Jacques Dutronc. Han hade oftast en cigg i mungipan, en halvakustisk gitarr i handen och en elegant polo eller nonchalant kavaj på kroppen. Många är hans odödliga låtar, men kanske minns man honom bäst för J’aime les filles där han diktar på nu klassisk frengelska:

si vous etes comme ca, telephonez moi
si vous etes comme ci, telephonez me

Jacques Dutronc är en av den franska populärmusikens stora ikoner, ett psykedeliskt svar på tyske Udo Jürgens.

Dutronc är idag skådespelare och medverkar i följande filmer:

  • Place Vendôme (1998)
  • Toutes Peines Confondues (1992)
  • Van Gogh (1991)
  • Chambre a Part (1990)
  • Tricheurs (1984)
  • L’Etat Sauvage (1978)

Han har huvudrollen i – åtminstone – Van Gogh.

Av Magnus Nilsson

Relaterade länkar
> Köp skivor med Jacques Dutronc (extern länk)
> Artikel på svenska om Dutronc (extern länk)